Vi kan inte tillåta koranbränningar för principens skull
Vi tycks tro att yttrandefriheten hänger på om man får skända Koranen eller inte.
Bild: TT
Varför måste det utredas i ett år innan man kan avgöra om ordningslagen kan kompletteras? Friheten att kritisera religioner påverkas inte. Ordningslagen ska ju inte utvidgas för att den muslimska samarbetsorganisationen OIC försöker få till ett förbud mot skändande av Koranen. Den ska utvidgas för att vi har en lucka i lagen som omöjliggör för polisen att agera. Det är som statsministern sade i Agenda den 20/8 ett tomrum mellan ordningslagens syfte att hantera lokala trafikstörningar och risker vid krig. Det behövs en lag som täcker gapet mellan det land vi var för 30 år sedan när den infördes, och Sverige i dag. Polisen behöver ett lagrum för att slippa säga ja till varje provokatör. Hotrisken mot Sverige skulle rimligtvis minska om realpolitiken fick företräde framför en reflex.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Yttrandefriheten är ett omistligt värde i en demokrati. Så heter det yttrandefrihet, frihet att yttra sig, inte rätten att ta sig friheter. Enligt regeringsformen yttrar man sig i ord, tal, skrift, bild eller på annat sätt, symboliskt. Yttrandena ska föra fram upplysningar eller uttrycka tankar, åsikter och känslor, och det gör vi genom demonstrationsfriheten som övervakas av polisen. Demonstrationsfriheten har samma omistliga värde för demokratin. Enligt Thomas Bull, justitieråd, yttrandefrihetsexpert och ledamot av Högsta Förvaltningsrätten och författare till boken ”Mötes- och demonstrationsfriheten” 1997, ska åsikterna vara begripliga för åskådare och åhörare.
Det betyder att samhällets agerande mot koranbrännarna måste ha en rimlig koppling till vanligt förstånd. Var och en ska kunna förstå varför rättssamhället reagerar som det gör. Också där finns ett tomrum mellan principer och realitet. Ett primitivt agerande från än så länge 11 personer måste tvunget tillåtas om och om igen, för principens skull, annars, är tesen, är vi ute på ett sluttande plan där vi tvingas ge efter för protester mot än det ena än det andra. Landet skulle vara ett hjälplöst mähä i händerna på utpressare, är tesen, och tvingas kväva goda svenska värden. Utpressarna tycker inte om att vi bränner Koranen. Vi tycker inte heller om det. Ingen tycker om det. Men in Sweden we have a system med en princip som står över allt förnuft om så världen störtar samman. Yttrandefriheten står och faller med att koranbränningarna tillåts, är tesen.
I dag är det 11 aktörer, i morgon kan de vara 111. I förlängningen verkar det inte finnas någonting som hindrar att hela polismakten sysselsätter sig med att skydda koranbrännare. Att skända Koranen är ett sätt att skaffa sig verkställighetshinder mot utvisning. Ingen koranbännare som setts på tv kan utvisas till ett islamistiskt land där tortyr och omänsklig behandling hotar.
Ordet "upplysningar" i grundlagen om yttrandefrihet anger att yttrandena ska förmedla någon form av fakta. De behöver inte vara samhällsnyttiga, de kan vara stötande och skälet till att också obekväma aktioner omfattas av yttrandefriheten är, enligt Thomas Bull, att vi genom att lyssna till dem ska lära oss att se saker från ett annat perspektiv. I Kvartals intervju den 18/8 säger han lyssna. Det underförstår faktiskt någon sorts verbalt uttryckt intelligent åsikt.
Koranbrännarna upplyser inte om något. Anblicken av de många poliserna som skyddar koranbrännarna men griper in med blixtens hastighet mot åskådare som tar minsta steg framåt sänds ut över hela världen via tv. Kan världen förstå det på annat sätt än att Sverige använder polis för att se till att Koranen kan brännas utan störningar? Vi kan försöka förklara våra demokratiska rättigheter till döddagar men vad betyder ord mot det som den islamistiska världen ser med egna ögon?
Fråga 1) Varför ser inte rikspolischefen till att polisens alla rättsliga befogenheter utnyttjas? Om jag förstått rätt kan faktorerna anordnare, deltagare, plats och tema leda till förnyelseförbud om de samspelar på ett illavarslande sätt.
Fråga 2) Ingår det i polisens uppdrag att köra koranbrännaren i polisbil ut till iranska ambassaden på Lidingö för att elda på? Är detta polisuppbåd gång på gång för samma anordnare med samma beteende rimligt? Ska varje tokstolle enligt denna praxis kunna boka plats och beställa fram polis till skydd mot allmänheten så ofta han vill? Kan inte polisen hellre konfiskera tändstickorna och ge numret till ring P1? Där har alla yttrandefrihet.
Fråga 3) Medborgare i Sverige är de som har de konstitutionella rättigheterna enligt regeringsformen, andra har det inte. Varför ger polisen över huvud taget demonstrationstillstånd till en utlänning med tillfälligt uppehållstillstånd?
Fråga 4) Varför inte bara komplettera ordningslagen omgående? Gymnasielagen för de afghanska unga männen togs på en vecka. Vi har haft ”hot mot rikets säkerhet” som skäl för gränskontroller i åratal för att identifiera personer som kan vara ett säkerhetshot eller på annat sätt hota ordningen i landet. Koranbränning är faktiskt ett sådant hot.
Helena Rivière är fri skribent och tidigare riksdagsledamot för Moderaterna.
***
Läs även: Även yttrandefriheten har gränser
