”Yttrandefriheten gäller även för generaldirektörer”

Föga överraskande blev det Kalla fakta som igår kväll vann tv-priset Kristallen för Årets granskning. Undercover i trollfabriken sändes i två delar i anslutning till EU-valet i våras och gick inte direkt obemärkt förbi.

Avslöjandet om SD-trollen vid partiets kommunikationsavdelning skakade om samarbetet mellan Tidöpartierna och fick stor uppmärksamhet även i andra medier. Att Kalla fakta kammade hem utmärkelsen var i högsta grad välförtjänt. Det är ingen liten sak att infiltrera ett politiskt parti med dold kamera. Trollen blev också avklädda in på bara skinnet.

För mig som TV4-medarbetare under ett kvarts sekel och tidigare chef för både TV4Nyheterna och Kalla Fakta blir eftersmaken ändå fadd. När Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) anmälde Kalla faktas program till Granskningsnämnden för radio och TV (GRN) exploderade delar av media-Sverige av indignation. Det höga tonläget gör att det finns skäl att fundera över proportioner och avsikt.

Myndigheten och dess företrädare kölhalades enligt konstens alla regler under ledning av DN:s chefredaktör Peter Wolodarski, tillika affärsområdeschef i Bonnier News. I en krönika som satte tonen för ett politiskt färgat drev krävde han att MPF:s generaldirektör Magnus Hjort skulle avgå och kallade honom för en ”nyttig idiot åt SD”. 

I Journalistförbundets tidning skrev chefredaktören Axel Andén på samma tema att MPF riskerade att förvandlas till ”nyttiga idioter i alternativmediernas landskap”. Även här verkar den bärande tanken varit att kladda ihop myndigheten med SD. Föreningen Utgivarna uppfattade MPF:s anmälan som ”märklig” och arrangerade ett möte med motiveringen att ”vi värnar fria mediers oberoende från myndigheters utspel och ingripande”, enligt ordföranden Anne Lagercrantz, vice VD på SVT. För att ta några exempel på stämningsläget. 

Så vad var det då MPF hade gjort sig skyldigt till? Fanns det skäl för gräddan av medie-Sverige att ta fram storsläggan? 

För att uttrycka det enkelt gillade man inte att Kalla fakta utnyttjat intervjuer med två företrädare för MPF som var gjorda i ett annat sammanhang och inte handlade om SD-troll utan om utländska påverkansoperationer. I sin anmälan till GRN skriver MPF att Kalla faktas agerande är vilseledande, osakligt och oetiskt ”särskilt som syftet synes vara att uttalandena ska vidimera den gjorda granskningen.”

Ett alternativ för Kalla fakta hade varit att krypa till korset och erkänna sitt misstag när MPF hörde av sig till redaktionen efter det första programmet och ville att klippen skulle tas bort, ett rimligt krav givet sammanhanget. I stället försökte man tiga sig ur det hela.

I efterhand framstår det som dumt och onödigt att klippa och klistra med gamla och irrelevanta citat. Nu blev det en skönhetsfläck i ett i övrigt habilt reportage. Nya intervjuer i det aktuella ämnet hade varit både enklare och bättre.

I yttrandet till GRN upprepar TV4:s jurister samma ståndpunkt som Kalla faktas ansvarige utgivare Fredrick Malmberg valt att försvara sig med: att det bara rörde sig om ett illustrativt ”kollage med citat från samhällsdebatten.” I svaret ryms också en liten pudel:

"Redaktionen beklagar om enskilda skulle kunna uppleva rapporteringen som otydlig men har tilltro till att genomsnittskonsumenten förstår det journalistiska berättandet och användandet av citat från andra tillfällen och program i en granskning.”

Det är en formulering som inte osar av självförtroende. Lås oss gissa att TV4 tar höjd för en fällning i GRN. ”Enskilda” tittare som inte uppskattar Kalla faktas hantering av ”kollaget” tänker man i så fall förse med dumstrut.

Sammanlagt föreligger 41 anmälningar till GRN mot Undercover i trollfabriken. Vid något av höstens sammanträden kommer MPF:s bidrag upp för avgörande i nämnden. Utslaget kan bli friande eller fällande. Ledamöterna kommer inte att bry sig om rallarsvingarna i media utan endast studera ärendet i sak. 

Syftet med det medieetiska systemet i Sverige är att var och en som är föremål för publicitet har rätt att få innehållet prövat i för ändamålet avsedda instanser om man så önskar. I mitt tycke ska ingen behöva hudflängas i förväg av media och branschens egna intresseorganisationer för att man utnyttjar den möjligheten.

Även myndigheter har rätt att invända om man anser att spelreglerna åsidosatts och att medarbetare blivit uthängda på felaktiga grunder utan egen förskyllan. Yttrandefriheten gäller oinskränkt även för generaldirektörer trots att måltavlan råkar vara ett medieföretag. 

Oavsett vilket beslut GRN fattar om Kalla fakta i just det här fallet är frågan större än så. Kritiken mot MPF framstår som obalanserad och överdriven. Under förespegling att värna mediernas självständighet lät tunga medieaktörer en politisk agenda styra över det publicistiska omdömet. 

Särskilt Peter Wolodarski har skäl till eftertanke. Sitter man på en av medie-Sveriges tyngsta maktpositioner måste man besinna sitt journalistiska ansvar och avstå från att driva omotiverade vendettor.

Jonas Gummesson är journalist och författare. Han arbetade på TV4 i 25 år och var bland annat chef för Nyheterna och Kalla fakta. Hans första inslag i Kalla fakta publicerades under valrörelsen 1991. Ämnet var åsiktsregistrering av kommunister i samverkan mellan det socialdemokratiska partiet och den hemliga militära underrättelsetjänsten IB. Flera inspelningar gjordes med dold kamera, bl a med dåvarande utrikesministern och förre partisekreteraren Sten Andersson (S). År 2022 utkom han med boken Media från insidan.

***

Läs även: Kalla faktas verkliga avslöjande

Läs även: Går public service att rädda?