Amerikas födelseplats avgör valet

När blickarna i det amerikanska presidentvalets slutspurt återigen riktas mot de sju så kallade vågmästardelstaterna och deras elektorsröster intar i år Pennsylvania en särställning. Till dessa delstaterna räknas i år Arizona (med 11 elektorsröster), Georgia (16), Michigan (15), Nevada (6), North Carolina (16), Pennsylvania (19) och Wisconsin (10). Pennsylvania, The Key Stone State (Hörnstensdelstaten), är alltså störst, med lika många elektorsröster som Illinois, och en diversifierad och snabbrörlig väljarbas. Just för att segermarginalen för den som får flest röster i delstaten och därmed kan räkna alla dess elektorsröster i sin kolumn, oftast är knapp, ser många The Key Stone State som presidentvalets viktigaste slagfält. Också för dess potential att skapa en trend som även påverkar närliggande och viktiga delstater som Michigan och Wisconsin.  

Det är Pennsylvanias mångsidiga och ombytliga väljarbas som har skapat ett sorts politiskt mikrokosmos som även ger en fingervisning om åt vilket håll valet lutar på nationell nivå. USA:s femte största delstat, sett till befolkningsmängden, har därför i år tillmätts en smått unik betydelse bland alla delstater när experter försöker förutspå utgången av USA:s presidentval, de flesta menar att Pennsylvania är en ”måste-vinna-stat”.  

Philadelphia och Pittsburgh är Pennsylvanias två största städer, traditionellt sett även starka demokratiska fästen. Det gäller särskilt Philadelphia med en stark koncentration av unga, latinos och svarta, där de sistnämnda utgör drygt fyrtio procent av stadens befolkning. I Philadelphia hittar man också förorter och områden som Bucks, Montgomery, Delaware och Chester – politiska slagfält som nu blivit demokratiska eftersom högutbildade vita väljare, kvinnor och yngre yrkesverksamma numera utgör en allt större del av väljarbasen. 

Pittsburgh å andra sidan, är mer industriellt och arbetarklassbetonat, och som sådant fortfarande ett starkt demokratfäste. Men stadens förortsväljare är ofta splittrade mellan demokratiska och republikanska kandidater, där frågor som utbildning, sjukvård och skatter ofta spelar en avgörande roll för deras beslut om var rösten hamnar. Det var också i dessa förortsområden som en avgörande gir tippade över pendeln till Joe Bidens fördel 2020, och demokraterna hoppas att kunna fortsätta att rida på den vågen när valet avgörs 5 november. 

En tredje väljardemografi hittar man i den mer lantliga, centrala och norra delen av Pennsylvania – ofta kallad för "Pennsyltucky" – på grund av dess mer rurala läge och med en väljardemografi som utgörs av äldre, vita och mer socialkonservativa. Många av dem stödjer också Trump och kan lätt ta till sig hans budskap om att rädda arbetstillfällen inom gruvnäring, stålindustri och jordbruk. 

Pennsylvanias dramastämpel förstärks alltså av att marginalerna mellan valvinst och förlust oftast varit mycket små. När Donald Trump vann mot Hillary Clinton 2016 skilde det drygt 40 000 röster och när Biden vann tillbaka The Keystone State fyra år senare så skilde det drygt 80 000 röster mellan de båda kandidaterna, av totalt nästan sju miljoner röstande. När Donald Trump vann Pennsylvania 2016 så var han den första republikanen att vinna här sedan 1988, då George Bush den äldre vann över Michael Dukakis med mindre än 100 000 röster. Faktum är att sedan 1948 har ingen demokrat äntrat Vita huset utan att vinna Pennsylvania, då vann Harry Truman kampen om presidentposten, trots att han förlorade Pennsylvania till den republikanska kandidaten Thomas E. Dewey. Pennsylvania är traditionellt mer demokratiskt och just nu visar olika opinionsundersökningar att Kamala Harris har en ledning på mellan 3 och 5 procentenheter över Donald Trump.  

Det finns flera anledningar till den starka kopplingen mellan det demokratiska partiet och delstaten Pennsylvania. För det första representerar Pennsylvania rötterna för det demokratiska partiet. Här finns starka historiska band till arbetarrörelsen, fackföreningarna och New Deal-koalitionen. I mer moderna termer visar en vinst i Pennsylvania också att demokraterna kan behålla denna breda koalition av urbana minoriteter, utbildade förortsbor och tillräckligt många arbetarklassväljare för att säkra seger. Särskilt nu när Donald Trump kapitaliserar på den sistnämnda gruppen. Därför skulle det också vara ett styrkebesked för en demokrat att vinna i Pennsylvania och det kan visa vägen i andra, liknande delstater. 

Det finns också, särskilt för det demokratiska partiet, en strategisk aspekt i Pennsylvania, eftersom en förlust innebär att man måste vinna en annan stor delstat där konkurrensen från republikanerna är ännu tuffare. Republikanerna å sin sida har råd att förlora Pennsylvania om man ändå tar hem förväntade sydstater som Texas, Florida och North Carolina, samtidigt som man vinner på annat håll, som i Arizona eller Georgia, eller för den delen i andra andra rostbältdelstater som Michigan eller Wisconsin 

Är Pennsylvania en ”måste-vinna-stat”?  Dess betydelse ökar eftersom den ofta bestämmer den övergripande riktningen för The Electoral map, valkartan, särskilt i jämna val. Vilket det också ofta är i Pennsylvania. Trots det finns det kandidater som utan att vinna Pennsylvania ändå har hittat vägar till Vita Huset. Dessutom är den politiska geografin i USA i ständig förändring, även i andra stater, så ”måste-vinna-stat”-etiketten kan klistras på fler delstater.  

Pennsylvanias oförutsägbara karaktär innebär också att den psykologiska effekten av en vinst här kan spridas andra andra rostbält- och swing-stater som Michigan och Wisconsin. Så trots att det för i synnerhet demokraterna oftast har varit hel avgörande att vinna just Pennsylvania blir The Keystone State också en del av en bredare strategi. Att förlora Pennsylvania kan bli ödesdigert till för båda partierna men, som historien visar, i synnerhet för Demokraterna.

***

Läs även: Fördel Harris på upploppet

Läs även: Det blev ingen bra kväll för Trump