Dadgostars plan som ny ledare för Vänsterpartiet: Pressa Löfven!

Det brukar hävdas att kommunpolitiken är alldeles för sakpolitisk för att vara riktigt ideologisk. Det handlar mer om förvaltarskap och att få saker att fungera i en mycket konkret vardag, tycker vissa. Men det stämmer inte. Kommunerna är där politiken förs ner på marken, på gatorna och vägarna, i torgen och i parkerna. Där människorna bor och arbetar. Där klyftor, otrygghet eller fattigdom inte bara är abstrakta begrepp utan faktorer i vardagen för medborgarna. Här kan kommunpolitikerna pröva den ideologi som partierna säger sig företräda. Står »valfrihet« i partiprogrammet kan man tillåta privata alternativ i hemtjänsten. Och ogillar man offentligt ägande så kan kommunala fastigheter avyttras. Till skillnad från vad som är fallet på riksplanet blir politiken här svart eller vit. Inte sällan finns ett marknadsliberalt eller ett socialistiskt alternativ som politikerna måste ta ställning till. Antingen säljs hyresbostäderna som kommunen äger, eller så rustas de upp för kommunala pengar. Tydlig politik.

Det var just i en sådan debatt som Nooshi Dadgostar gjorde sig ett bredare namn i politiker-Sverige. Två år in i sin första mandatperiod som fullmäktigeledamot i Botkyrka kommun satt hon som partiets representant i Botkyrkabyggens styrelse. 1 300 kommunala hyresrätter i Alby skulle säljas till det riskkapitalägda och nybildade Mitt Alby för 725 miljoner kronor. Kommunstyret med Socialdemokraterna i spetsen drev på. En tydligare ideologisk fråga än svår att hitta i politiken. Och den passade som hand i handske för Dadgostar; en övertygad väns­terpartist avskyr privatiseringar. Det är ju att likställa med urlakad välfärd och kommunala pengar till riskkapitalister.

Före striden i Botkyrka var Dadgostar en av många unga, lovande politiker inom V. Partiet har historiskt inte lidit någon brist på duktiga retoriker eller folk som kan dra ihop en demonstration på en kafferast. Men när det väl kommer till det politiska vardagsgnetandet tröttnar unga idealister ofta. Så är det i de flesta ungdomsförbund, men just Ung Vänster har länge haft problem med att få folk att fortsätta engagera sig när demonstrationen på torget är slut. Det var här Nooshi Dadgostar stack ut tidigt. Hon gillade själva politiken också, inte bara slagorden.

Nooshi Dadgostar föddes på en flyktingmottagning i Skåne i juni 1985. Föräldrarna hade flytt från ayatollornas Iran, som då var indraget i ett blodigt krig med Saddam Husseins Irak. Familjen flyttade först till Norrköping och den blivande V-ledaren har i intervjuer beskrivit barnaåren där som något av ett förlorat paradis. Och hon har framställt det starka svenska välfärdssamhället från den tiden som en politisk vision för henne.

Efter några år i Östergötland flyttade familjen till Hisingen utanför Göteborg. Som ung vuxen gick flyttlasset för Nooshi Dadgostar till Stockholm och en lägenhet i Tumba. Då hade hon avancerat inom Ung Vänster-leden sedan början av 00-talet. 2005 blev hon suppleant i förbundsstyrelsen och ett par år senare satt hon som ordinarie förbundsledamot. Hon var känd för att vara rapp i käften redan i ungdomsförbundet.  Men till skillnad från många andra i ungdomsförbunden, oavsett partifärg, var det inte heller bara snack; Dadgostar fick saker gjorda också.  Och redan från start i Botkyrkas kommunfullmäktige gjorde hon sig känd som politiskt skicklig och en god retoriker.

En bra förstärkning i fullmäktige, säger en partikollega i Botkyrka.

2011 gick Socialdemokraterna vidare med försäljningen av Albylägenheterna. En majoritet ville sälja, men Nooshi Dadgostar blev i egenskap av ledamot i Botkyrkabyggens styrelse motståndarnas politiska gren på insidan. Samtidigt som hon delade ut flygblad och samlade namnunderskrifter för att försöka stoppa försäljningen satt hon i styrelsen som skulle besluta om den.

Opinionsbildningen tog fart. Artister och boende engagerade sig i frågan, som plötsligt gick från lokal till nationell nivå.

På Dadgostars sida: Vänsterpartiet och engagerade boende i Alby. På motståndarsidan: ett socialdemokratiskt styre som ville driva igenom affären tillsammans med Allianspartierna, trots att S styrde Botkyrka tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Nooshi Dadgostar och V förlorade striden. Albylägenheterna såldes till företaget Mitt Alby, som ägdes av investmentbolaget Byggmästare Anders J Ahlström AB. Fem år senare såldes lägenheterna vidare med god vinst till D Carnegie AB; ett bolag som kontrollerades av fastighetsmagnaten Mikael Andersson och som specialiserat sig på att köpa bostadsbestånd i miljonprogrammet, rusta upp lägenheter allteftersom de blev lediga och sedan höja hyrorna rejält. Motståndet mot Albyförsäljningen gjorde att Dadgostar hamnade på kollisionskurs med vd:n för det kommunala bolaget. Hon hävdade att hon trakasserades av honom, han hävdade att hon hade stulit sekretessbelagda handlingar. Båda sidor försvarade sig med att motpartens anklagelser var grundlösa.

I berättelsen om Nooshi Dadgostar beskrivs ofta hur hon kom från ingenstans och gjorde kometkarriär i partiet efter försäljningen av hyreslägenheterna i Alby. Det stämmer att hon kom in i riksdagen 2014 och det stämmer att hon fick ett större medialt genomslag i samband med protesterna mot försäljningen. Men internt var hon då redan etablerad inom partiet.

– För min del var det åtminstone något år innan hon valdes in i riksdagen som jag började se henne som en av dem som i framtiden kommer att höra till det fåtal personer som kan ta över, säger en central person i Vänsterpartiet.

Albyåren var möjligen en katapult för att ta henne till den absoluta partitoppen, men flera källor inom partiet säger till Fokus att hon ändå hade hamnat på en central position. Om det inte hade blivit Albyförsäljningen som blev hennes mediala genomslag så hade det varit något annat.

– Jag tänkte nog ganska tidigt att det här är en möjlig partiledare. Men jag hade inte gissat på 2020 utan några år framöver, säger en källa som arbetat nära henne.

Motståndarna till Nooshi Dadgostar beskriver henne på ett liknande sätt, om än mindre uppskattande: Alltid ideologisk, aldrig tråkig, ofta ilsken i talarstolen, men sällan utan humor. Kristdemokraternas Caroline Szyber twittrade i samband med hennes kandidatur att Dadgostar »kunde få hela Alliansen att ta replik klockan 21 en torsdag«. Liberalernas Robert Hannah beskriver henne som »en karismatisk demagog«. Och när Lena Mellin skrev en krönika i Aftonbladet om att Nooshi Dadgostar vore ett dåligt val som ny partiledare möttes texten av blocköverskridande förvåning från riksdagsledamöter. Dadgostars ideologiska motpol Hanif Bali (M) kallade texten för ett »lågvattenmärke« och beskrev henne som kunnig, empatisk, skicklig och »med stor pondus«.

Ideologiskt företräder hon samma linje som många av de ledande vänsterpartisterna som satt med henne i Ung Vänster mellan 2005 och 2010. Det pratas mindre identitetspolitik och mer om klass. Fattigdom är en klassfråga. Rasism kan vara en klassfråga. Jämställdhet är också en klassfråga.

Så vad kommer egentligen att förändras i partiet under Nooshi Dadgostar? Huvuddragen ligger fast. Partiet kommer fortsätta att driva sin politik och söka samarbeten med andra partier i frågor där man inte delar åsikter med januaripartierna. Tonläget mot Socialdemokraterna kommer även i framtiden att vara högt. Nooshi Dadgostar har redan kallat Socialdemokraterna för »Centerns vänsterfalang« och kommer inte tveka att försöka driva Löfven och regeringen framför sig, tror de som Fokus pratat med. Hon kommer att sikta på att bredda partiet och på att ta tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. Linjen gentemot regeringen, med hoten mot Löfvens regeringsmakt kommer att ligga fast. Hon har varit en del av partiledningen som mejslat fram strategin, som dessutom har stärkt partiet bland väljarna enligt de senaste opinionsundersökingarna.

Internt i partiet ses hon inte som särskilt radikal, men i den rödgröna regeringen ses hon på ett annat sätt. År 2018 hamnade hon i konflikt med bostadsminister Peter Eriksson (MP) efter att ha lagt fram utredningen Ett snabbare bostadsbyggande. Eriksson kastade utredningen i papperskorgen. Förslagen – som bland annat gick ut på att kommunen ska få ta tillbaka mark från byggföretag som inte utnyttjat den inom överenskommen tid – var »för långt från de ursprungliga direktiven«, enligt ministern. Dadgostar svarade med att anklaga ministern för att inte vilja hamna i konflikt med vinstintressen i branschen. Högt tonläge från vänster mot en regering som kan anklagas för att göra för lite. Perfekt konflikt för en vänsterpartist som gillar debatter.

Men trots att Vänsterpartiet har opinionsvinden i ryggen, är den uppgift Dadgostar har framför sig allt annat än enkel. När Jonas Sjöstedt tillträdde för åtta år sedan låg V:s väljarstöd strax över 5 procent. Nu är det dubbelt så stort och Sjöstedt rankas i förtroendemätningarna som en av partiledarna med högst förtroende hos väljarna.

Nooshi Dadgostars uppgift blir dels att leda partiet genom nästa valrörelse, dels att fortsätta locka väljare från Socialdemokraterna samtidigt som man drar med sig S vänsterut. Men det är senare. Först måste hon hantera den regeringskris som hotar sedan las-förhandlingarna brutit samman. Jonas Sjöstedt har ju utlovat ett  misstroendevotum mot regeringen Löfven, om den går vidare med planerna på lagstiftning i frågan. Det blir ingen smekmånad för Nooshi Dadgostar på nya jobbet.

Hon väljs till ordförande för Vänsterpartiet den 31 oktober, på en kongress som i år hålls online till följd av pandemin

Fotnot: Artikeln bygger på intervjuer både med partikamrater och med motståndare inom politiken.

***

FAKTA: »Nooshi« Dadgostar

Namn: Mehrnoosh »Nooshi« Dadgostar.

Ålder: 35 år.

Familj: Sambo och ettårig dotter.

Bor: Liljeholmen i Stockholm.

Aktuell: Vänsterpartiets nästa partiledare som väljs på kongressen vid månadsskiftet. 32 andra vänsterpartister nominerades men tackade nej.

Bakgrund: Föddes när familjen bodde på flyktingförläggning i Perstorp, växte upp i Göteborg.  Föräldrarna var politiska flyktingar från Iran.

Gick med i Ung Vänster som 14-åring, avancerade och blev vice förbundsordförande.

Satt i Botkyrkas kommunfullmäktige 2010–2014 och kom in i riksdagen 2014.

Har varit bostadspolitisk talesperson och vice ordförande i Vänsterpartiet.

Har jobbat som vårdbiträde och studerat juridik på Stockholms universitet.