Dags för Centern att välja väg nu

Kommunalrådet Effie Kourlos (C) blir förtjust när det ringer en reporter. Hon är på Åre Business Forum och presenterar en satsning som ska ge 1000 nya gröna jobb i hennes egen kommun, Östersund, 10 mil österut. 

Vad vill reportern veta? Kourlos har svårt att dölja sin besvikelse. Detta är Centerpartiet i ett nötskal: aldrig får de prata om vad de gör. Jämt frågar alla bara om SD och "vem-som-egentligen-är-centerns-statsministerkandidat".  

Men det är ofrånkomligt att det har blivit så. I Effie Kourlos län, Jämtland, backade Centern kraftigt i höstens riksdagsval, från 15,4 ner till 9,1 procent. Och i Åre, där företagarmässan äger rum, tappade partiet nästan hälften av sitt väljarstöd – från 21,6 procent till 11,8 procent, det sämsta resultatet någonsin för C i skidmetropolen. Åre Business Forum borde egentligen vara Centerpartiets version av paradiset; näringslivstoppar minglar med småföretagare och Nordeas chefsekonom Annika Winsth leder seminarier ett stenkast från liften. Men C-väljarna då? De är inte där. 

I april låg opinionssiffran på riksnivå strax över 4 procent i sammanvägda mätningar. Det blev ingen "Murre-effekt" när Muharrem Demirok tillträdde som ny partiledare i februari efter en infekterad process där partiledningens mest profilerade kritiker, Helena Lindahl, inte ens hamnade på valberedningens korta lista.   

Analysen efter valfiaskot i höstas visade att Centerpartiet hade "sakägarskap" i exakt noll frågor. Det fanns alltså inte en enda fråga där väljarna tyckte att C hade bäst politik. Det främsta skälet för en röst på Centerpartiet i höstas var i stället motståndet mot Sverigedemokraterna. Det parti som vid grundandet 1910 var ett skolboksexempel på ett intresseparti har alltså ett drygt sekel senare förvandlats till det kanske mest idébaserade av alla i riksdagen. Att hålla SD borta från makten – det är idén.  

– De måste välja väg nu. Mittenvägen har inte varit framgångsrik för Centerpartiet. Så enkelt är det, säger Karin Nelsson, VD på Demoskop som gör opinionsmätningar. 

För henne är Centerpartiet ofta det mest spännande djuret i den politiska zodiaken.  

– På nittiotalet hade de en åldrande väljarkår. Man undrade hur det skulle gå för dem. Med Annie Lööf kom den stora vändningen på tiotalet. Plötsligt var det många unga kvinnor bland Centerns väljare. 

I efterhand är det i allmänhet lättare att se vad det var som skedde. Partiet valde väg, utan att egentligen veta om det. Mycket blev extremt i det parti som hyllar "den breda mitten". Inget annat parti i hela Europa har gjort en större förflyttning på gal-tan-skalan (se Fokus 16/2021). Och "Murre" Demirok har de lägsta förtroendesiffror som Demoskop någonsin har uppmätt. 

Att efterträda en populär partiledare är alltid svårt, men svaga opinionssiffror går att vända, påpekar Karin Nelsson. Fast metoderna är numera ofta brutala. Nooshi Dadgostar (V) gjorde vad få trodde var möjligt och drog undan mattan för den S-ledda regeringen. Nyamko Sabuni (L) var till och med tvungen att avgå för att rädda sitt parti. 

I centern tror även hans kritiker att Demirok sitter säkert, åtminstone till stämman i höst. Man har sett svaga starter förr. Med Annie Lööf var partiet nere på 2,8 procent vintern 2014. Det som skiljer denna gång är dock att partiet har tappat fotfästet på landsbygden, där allt en gång började. 

– Om vi måste välja mellan kulturkrigsapproachen i storstäderna och betingelserna på landsbygden ska man välja det senare, säger en högt uppsatt centerpartist som vill vara anonym. Men självkritiken idkas med brutal uppriktighet även öppet. Kalmarpolitikern Christer Jonsson som ledde partiets eftervalsanalys säger: 

– Att vara mot SD räcker inte. Man kan inte driva en valrörelse som vi gjorde, utan frågor på bredden. 

I företagarfrågor gjorde Centerpartiet ändå ett visst avtryck och blev tredje bästa parti i väljarnas ögon. Klen tröst. 

– I ValU (vallokalsundersökningen) kunde man se att vi tappar mycket bland företagarna, de går till Moderaterna tror jag, säger centerpolitikern Magnus Thulin i Skåne. 

– Miljö och klimat är också jätteviktigt för oss, men det har heller inte nått fram till väljarna. Summa summarum har vi inte högt förtroende någonstans.  

Samtidigt är uppmaningen att "Centern måste driva sakfrågor" lite konstig. För sanningen är ju att partiet försöker. Problemet är att de nya väljarna inte prioriterar landsbygdens villkor, som strandskyddsfrågan, bredband åt alla samt företagande och jobb även utanför storstäderna. Däremot gillas reduktionsplikten av de urbana, tvärtemot många landsbygdsväljare. Men ingenstans blir klyftan mellan parti och väljare så djup som i statsministerfrågan.  

När Annie Lööf den 15 augusti i fjol meddelade att Magdalena Andersson (S) var partiets statsministerkandidat hade resten av Sverige sett det komma i minst fyra år. Eftersom SD-motståndet var det viktigaste skälet att rösta C för 6 av 10 centerväljare måste utpekandet av "Magda" ha varit en no-brainer.  Men så kände inte partiet.  

– Ingen tyckte att beskedet var kul, och där är vi fortfarande. Alliansen är det senaste som Centern brann för, säger en källa.  

– Det var ett jättestort strategiskt misstag att ställa sig bakom Magdalena Andersson. Blir hon vår statsministerkandidat en gång till så tappar man de borgerliga väljare som finns kvar, säger Magnus Thulin i Skåne. 

Och Christer Jonsson medger problemet. 

– Det blev reaktioner i partiet. Vi har levt med fantomsmärtor från Alliansen väldigt länge. Vi behöver en genomgående diskussion om väljarkårens förändring och vad den innebär för oss. Att vi inte tar ställning i statsministerfrågan nu beror på att vi behöver bottna. 

Vilket märktes när "Murre" duckade i statsministerfrågan i SVT Aktuellt den 18 april. "Det är långt till valet".  

– Vi måste ha en statsministerkandidat nästa gång, även om jag skulle önska att det var som i Finland, där den saken avgörs i förhandlingar efter valet. Men det verkar inte vara möjligt i en svensk situation, konstaterar Christer Jonsson. 

I senaste valet blev partiets mindset att man både ville äta kakan och behålla den. 

– Magdalena blev en tydligare kandidat än Annie för många av våra väljare eftersom vi inte formulerade oss ordentligt om vilka krav vi skulle ställa på Socialdemokraterna i utbyte. Vi hade för lite kontrasterande politik, menar Christer Jonsson. 

Fast hur en "kontrasterande politik" skulle tilltala de nya väljarna med hjärtat mer till vänster är oklart. Var fjärde väljare som röstade C 2018 bytte ju till just Socialdemokraterna i höstas. Och sedan dess har ytterligare en fjärdedel av partiets sympatisörer gått till S.  

Vad Centerns kris också visar är att skillnaden mellan stad och land ännu inte är samma sak som gal och tan.  

– Landsbygdsperspektivet är väldigt viktigt för partiets identitet. Risken är uppenbar att det var partiets själ som tog sitt pick och pack och drog i höstas, säger en intern kritiker.  

Partihistorikern och distriktsordföranden i Kronoberg, Andreas Håkansson, påpekar att decentralismen, inte liberalismen, är Centerns djupast kända ideologi.  

– Det var därför socialdemokrater och centerpartister gled isär på 1960-talet. Vårt allra äldsta ideologiska begrepp är faktiskt äganderätten. Och begreppet "borgerlig" står fortfarande stadigt.  

Om otydligheten missgynnar Centerpartiet så är den desto mera gynnsam för den enda statsministerkandidat partiet kan ha i dag – Magdalena Andersson. Så länge Centerpartiet inte öppet stödjer henne slipper S-ledaren försvara sig mot den egna vänsterflygeln och Vänsterpartiet. Alltså de som avskydde Centerns punkter i Januariavtalet och fasar för en repris. 

– Vi är i ett Moment 22, säger Magnus Thulin.  

– Folk går och väntar på att det ska hända något.

***

Läs även: Den breda mitten existerar inte, Centern

Läs även: Muharrem Demirok: En maktspelare med dåliga kort på hand