Good cop och bad coop i världspolitiken
Slugt maktspel ska skydda Europas konkurrenskraft.
Bild: Getty Images
Lyssnar man på politiker i Europa så verkar ingen vilja ha tullar på kinesiska elbilar. Ändå införs de och det hela blir obegripligt. Det enkla svaret är att Europa använder den klassiska polismetoden ”good cop, bad cop” mot Kina. De nationella politikerna är de goda poliserna och låter EU-kommissionen vara den elaka polisen. Men alla spelar i samma lag.
Kommissionens jobb är att ta täten i handelsbråket med Kina när EU ska bemöta stora kinesiska statsstöd till sina elbilar med tullar. Samtidigt håller ministrar i Sverige och andra europeiska länder låg profil eftersom de är rädda för att Kina ska rikta sina motåtgärder just mot deras ekonomiska intressen. För svenska regeringen är kinesiskägda Volvo Cars och Västsveriges arbetsmarknad mycket viktiga.
I princip håller de flesta européer med om kommissionens slutsats att Kina gynnar sina elbilstillverkare å det grövsta genom direkta stöd, skatterabatter, billiga lån från statliga banker, exportkrediter, exportförsäkringar och statliga prisrabatter på insatsvaror och tjänster. Därmed kan kinesiska elbilar säljas mycket billigt på EU:s marknad.
Vad européerna fruktar är att hela bilindustrin i unionen slås ut i skiftet från bensin och diesel till el. Fordonsindustrins betydelse i EU är enorm. Den sysselsätter 2,6 miljoner personer, motsvarande nästan 9 procent av hela tillverkningsindustrin. Det avskräckande exemplet är solpaneler, där europeisk tillverkning helt har slagits ut. Kina har nu 95 procent av EU:s marknad.
Avsikten med utjämningstullarna på upp till 45 procent är att ge europeiska tillverkare en chans att konkurrera på rättvisa villkor, resonerar kommissionen. Men det ska också jämföras med USA:s tull på 100 procent. Dessutom är USA på väg att i stort sett stoppa alla kinesiska bilar genom att förbjuda kinesisk hård- och mjukvara. Det betyder ökad risk för att Kinas överproduktion av elbilar allt mer riktas mot Europa.
Fast när Spaniens premiärminister Pedro Sanchez besökte Kina i september för att stärka handelsrelationerna så uppmanade han EU att ompröva det preliminära beslutet om biltullar. Och strax efter underströk Sveriges nye handelsminister Benjamin Dousa att Sverige är frihandelsvän och skeptisk till tullarna. Ändå avstod både Sverige och Spanien i EU-ländernas omröstning den 4 oktober. Eftersom bara nejröster räknas för att stoppa tullarna blev nedlagda röster i praktiken jaröster.
Rollfördelningen good cop-bad cop var extra tydlig i april när Frankrikes president Emmanuel Macron reste till Peking med en stor delegation affärsledare. Han bjöd med sig kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Hon fick ta upp EU:s kritik mot Kinas hjälp till Ryssland i Ukrainakriget. Den snälle Macron betonade för sin del i stället att Frankrike och Europa trots allt gärna ville göra affärer.
Det må vara otacksamt för kommissionen att vara rätt ensam om att försvara EU:s gemensamma linje. Men kommissionen sticker inte upp mot sina chefer, EU-länderna. Man accepterar sin roll. Det är bland annat detta EU finns till för. Ett gäng små länder i Europa har slutit sig samman för att ha något alls att säga till om i världspolitiken, mot USA, Kina, Ryssland och resten.
Då är det kommissionens jobb att ta striden. 2018 överraskades president Donald Trump av att EU snabbt och hårt slog tillbaka mot USA:s ståltullar. Som EU:s handelskommissionär drev Cecilia Malmström igenom strafftullar på 2,8 miljarder euro mot amerikanska varor. De riktades särskilt mot Trumpfästen i USA (Harley-Davidson-motorcyklar, Levi Strauss jeans och bourbon whiskey). När Trump sedan hotade europeisk bilexport med höga tullar matchade Malmström hotet varpå Trump backade. Men om han vinner presidentvalet nu igen lär det bli nya turer.
Européer får finna sig i att världen har blivit farligare och att stormakterna struntar i internationella regler. Motstridiga mål ska balanseras så gott det går. Europa vill ha billiga elbilar för en snabb grön omställning. Men också att Europas bilindustri överlever. Och man vill inte bli beroende av Kina för batterier, eller telekomteknik, jordartsmetaller eller antibiotika heller för den delen heller. Ovanpå det vill man slippa handelskrig som skadar företagen.
***
Läs även: Kinas snäckspel kan lura alla
