Halvtid för regeringen

Det var något av ett konststycke att pussla ihop en regering efter valet 2022. På så vis var Tidöavtalet en framgång: Sverigedemokraterna fick regeringsinflytande, Liberalerna slapp sitta i regering med dem, Moderaterna fick Sagerska palatset och Kristdemokraterna fick vara med. 

Kanske finns det en känsla av att det inte kan hålla hur länge som helst. 

– Regeringen har haft ganska bråttom. Men att ha bråttom är normalt för regeringar som sitter sin första mandatperiod, för man är inte säker på att man får en andra, säger Johan Hellström, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet. 

I ett sådant läge gäller det att prioritera. Den fråga som väljarna för fjärde valåret i rad tyckte var viktigast, vård och omsorg, har till exempel hamnat i skymundan. Regeringen har visserligen tillsatt utredningar, omarbetat strategier och delat ut myndighetsuppdrag, men många av dem har en abstrakt karaktär. Cancerstrategin ska uppdateras, vårdgarantin stärkas, nationella planer för kompetensförsörjning och förlossningsvård produceras, etcetera. 

På ett par punkter blir det mer konkret. Senare i höst ska en utredning lämna förslag på språkkrav i äldrevården, och en kommitté undersöker möjligheten att göra staten till huvudman för vården – KD:s paradfråga. Uppdraget ska dock inte redovisas förrän nästa sommar, vilket inte lämnar mycket utrymme för reformer före valet 2026. För regeringen Kristersson kan det vara strategiskt att hålla vården på en jämn nivå utan alltför stora förändringar – vårdfrågan är traditionellt ingen de borgerliga partierna har mycket att vinna på i valrörelser. 

Men i andra frågor går regeringen hårdare ut. 

Brottsligheten 

Brottsligheten har aldrig varit en så viktig valfråga som 2022, och framför allt M och SD gör det mesta av möjligheten. Justitiedepartementet under Gunnar Strömmer levererar inte bara utredningar utan även en strid ström av lagförslag. Straffen för grova vapenbrott, rån, utpressning och andra brott som associeras till den gängkriminella miljön har höjts. Även en del annan brottslighet har slunkit med i straffskärpningarna; till exempel höjdes minimistraffet för försäljning av små mängder narkotika förra sommaren från böter till ett halvår i fängelse. 

Mest kontroversiella har kanske vistelseförbuden och visitationszonerna, som infördes i februari respektive april i år, varit. De senare kallas numera ”säkerhetszoner”, men poängen är densamma: inom vissa områden ska polisen få tillfälliga befogenheter att kroppsvisitera människor utan konkret brottsmisstanke. Och sedan hösten 2023 får polisen även använda hemliga tvångsmedel, det vill säga avlyssna, smygfilma och övervaka medborgares digitala trafik, utan att de är misstänkta för brott. 

På temat övervakning pågår även en ”kameraoffensiv”. Målet för antalet övervakningskameror ökar årligen, från 1 600 till 2 500 till 5 000. Regeringen vill utöka användningen av automatisk ansiktsigenkänning och drönare samt ge polisen direktåtkomst till trafikkameror. 

Men det som kanske kommer att få mest påtagliga konsekvenser de närmaste åren är regeringens projekt att reformera straffrabatterna. Mängdrabatten är under utredning, åldersrabatten kommer att minskas kraftigt om inget oförutsett händer och i somras mottog Strömmer en utredning om att bland annat minska användandet av villkorlig frigivning, som låter brottslingar slippa en tredjedel av sina fängelsestraff. 

Hur brottsligheten påverkas av regeringens åtgärder återstår att se. En konsekvens är dock uppenbar redan nu: skärpta straff och minskade rabatter kommer att leda till att fler sitter i fängelse. Kriminalvården räknar med att behöva trefaldiga antalet anstalts- och häktesplatser de kommande tio åren, från omkring 9 000 till 27 000. Det kommer att kosta. I våras sköt regeringen till 1,4 miljarder och räknar med att Kriminalvårdens budget kommer att behöva fortsätta öka. 

Energipolitiken 

En annan fråga som vägde tungt under valåret var energiförsörjningen. Dels hade bränsle- och elpriserna nått sådana exceptionella nivåer att el blev en plånboksfråga. Dels hamnade även den långsiktiga energiförsörjningen på dagordningen. Vindkraft, som under en längre tid åtnjutit en relativt okritisk entusiasm på båda sidorna blockgränsen, började ifrågasättas från borgerligt håll som ineffektiv och instabil samtidigt som kärnkraftsopinionen det senaste decenniet har svängt från övervägande negativ till övervägande positiv. 

Tidöpartierna gick alla till val på någon form av prissänkning på drivmedel. SD utlovade 6,50 kronor billigare bensin och 10 kronor billigare diesel genom sänkt energiskatt reduktionsplikt. KD låg bara snäppet efter: 5 respektive 9 kronor. Moderaterna ville inte sänka några skatter men däremot reduktionsplikten, dock inte mer än att bensinpriset skulle sjunka med 50 öre. Liberalerna öppnade vagt för en ospecificerad skattesänkning. När det kom till kritan innebar Tidöregeringens första höstbudget en sänkning av skatten med en krona, varav större delen var en retorisk dimridå; skatten blev i själva verket en krona längre än den hade blivit om regeringen i stället hade höjt den med omkring 50 öre. 

Reduktionsplikten, som driver upp drivmedelspriserna genom att kräva inblandning av dyrare biobränslen, sänktes 2023 till 6 procent. Regeringen lovade att inte höja den under mandatperioden, men i årets höstbudget höjs reduktionsplikten till 10 procent, vilket innebär att den för bensin är högre nu än under Magdalena Anderssons regering. 

När det gäller kärnkraft har regeringen bytt ut målet om 100 procent förnybar elproduktion mot 100 procent fossilfri el, vilket innebär att kärnkraft har omdefinierats från problem till lösning. En lagändring har genomförts så att fler reaktorer tillåts på fler platser än tidigare. Ambitionen är att locka privata aktörer att bygga kärnkraftverk genom att erbjuda statliga lån, kreditgarantier och ett garanterat elpris, något som enligt statens egen utredning kommer att kosta 400 miljarder kronor för fyra eller fem stora reaktorer – lika mycket pengar som statliga LKAB har tänkt spendera på grönt stål. 

– Utbyggnaden av kärnkraft är dock fortfarande rätt mycket på idéstadiet. Regeringen har presenterat olika förslag men det är inte lätt att få en ganska sval marknad att satsa på en energiform som är förknippad med ganska stora risker. Vinsterna från kärnkraft kommer ju inte förrän efter ganska många år, till skillnad från andra energikällor som kostar mindre att etablera, säger Johan Hellström. 

Invandringen 

Men enligt Hellström har ett annat område varit ännu viktigare för regeringen Kristersson. 

– Det är tydligt att fokus har varit integration och att begränsa invandringen till Sverige. Det har givetvis sin förklaring, att regeringen måste visa för sitt stödparti Sverigedemokraterna att de tar frågan på allvar. 

Även M och KD prioriterade frågorna högt i valrörelsen och fortsatte lägga krut på dem efter maktskiftet. En pågående utredning undersöker möjligheten att sänka asylinvandringen till EU:s miniminivå, vilket skulle innebära flera åtstramningar av flyktingpolitiken. De mest uppmärksammade är att minska användandet av permanenta uppehållstillstånd, göra det möjligt att återkalla uppehållstillstånd när skyddsskäl saknas, och begränsa tillgången till skattefinansierade biträden och tolkar. 

2023 höjdes inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare från 13 000 till omkring 27 000 kronor i månaden. Kravet är ännu högre för den som vill ta med anhöriga till Sverige, och nu undersöker regeringen möjligheten att höja även det ordinarie inkomstgolvet. Idén är att öka självförsörjningsgraden bland invandrare. 

Och i november presenteras ett av regeringens mest omdebatterade förslag på området: att offentliganställda ska vara förpliktigade att meddela polisen och Migrationsverket om personer de möter i tjänsten saknar rätt att upprätthålla sig i Sverige. Motståndarnas mindre smickrande formulering är ”angiverilagen”. 

Tidösamarbetet 

Johan Hellströms bedömning är att Sverigedemokraterna är det parti som har fått störst genomslag för sin politik. Men med en brasklapp: 

– Det är lite svårare att säga nu när Moderaterna och Kristdemokraterna har närmat sig Sverigedemokraternas politik på flera områden. Däremot är det tydligt att Liberalerna har haft det ganska kämpigt med att få gehör för sin politik. 

Men det är inte bara M, KD och SD som har närmat sig varandra. Hela det partipolitiska spektrumet är i dag relativt smalt. Socialdemokraterna låg inte bara bakom Sveriges Natoansökan utan är numera även för skärpta straff och begränsningar av invandringen. På flera områden är det inte givet att politiken hade sett annorlunda ut om vi hade haft en socialdemokratisk regering. 

– När det gäller strängare straff har ju Socialdemokraterna lagt sig närmare Tidöpartierna. Möjligen med lite större fokus på socialpolitikens roll i brottsbekämpningen och kanske skulle det inte bli fullt lika hårda reformer. Men det är svårt att säga i och med att de inte är så olika i sin politik i dag, säger Hellström. 

Det är framför allt miljö- och klimatpolitiken som han tror skulle se markant annorlunda ut. 

– Vi skulle nog se stramare utsläppspolitik med en S-regering, och inga lägre bensin- och dieselpriser vid pump. 

Hur kommer väljarna att straffa respektive belöna Tidöpartierna 2024? 

– Den stora förloraren kommer att bli Liberalerna. Jag skulle tro att de även nästa val måste förlita sig på moderata stödröster för att hålla sig kvar i riksdagen. 

***

Läs även: När som helst kan ekonomin vända neråt igen

Läs även: Lawen Redar: "Det som hände i England kan hända här"