Klart till drabbning – men var utspelas striderna?

Äntligen valår. Snart är det full fart på fajten då komplett oförenliga förslag framförs av oförsonliga fiender på ömse sidor blockgränsen.

Eller?

– Under ett valår ligger det i den politiska logiken att partierna försöker få sina förslag att framstå som så olika som möjligt, säger Lisa Pelling, chef för fackförbundsstödda tankesmedjan Arena Idé.

De närmaste åtta månaderna är därför inte direkt högsäsong för samsyn och kompromisser. Snarare för vantolkningar av motståndarna och retoriska utspel.

Med åtta partier i riksdagen finns 255 teoretiskt möjliga regeringar, men i praktiken bara två regeringsunderlag. De partier som släppte fram Magdalena Andersson i statsministeromröstningen – och de som röstade emot.

– Ja, det kommer inte att ske att Centerpartiet byter statsministerkandidat, fastslår Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

De rödgröna mot fyra nyanser av blått alltså: S, V, MP och C mot M, KD, L och SD. Båda lagen har sina inbördes motsättningar och tvistefrågor att hantera, men avgörande för vem som ska få regera är de frågor som skiljer mellan blocken och som vi väljare anser viktiga.

Eller snarare: hur vi uppfattar eventuella skiljelinjer mellan blocken. Ibland är de ju mycket mer överens än de ger sken av. Det sägs att politiken polariserats, men utanför Twitters högljudda strider om identitetspolitik och andra GAL/TAN-frågor finns snarare en bred samsyn om politikens mål. Vem vill inte ha god miljö, stark ekonomi, välfärd, lag och ordning samt bra skola, vård och omsorg?

Svend Dahl, statsvetare och chefredaktör för marknadsliberala tankesmedjan Timbros webbmagasin Smedjan, anser att vi och våra partier i grunden är ganska lika:

– När man skrapar på ytan kokar mycket av politiken ner till synen på frihet. I Sverige finns en mycket liberal syn på frihet. Vi är världens mest individualistiska folk, men med en tradition av kollektiva lösningar. Det skapar en ständig spänning som bygger på den klassiska höger-vänster-konflikten.

Men hur skarp och levande är den konflikten bortom retorisk rök och demagogisk dimma? Så här ser stridslinjerna, och samsynen, ut i de frågor väljarna – enligt Aftonbladet/Demoskops undersökning i december – anser vara viktigast:

Stor samsyn om att bekämpa kriminalitet med fler poliser, ökade resurser till rättsväsendet och lagar som skärper straff och ger rättsapparaten vassare verktyg.

– Partierna är eniga om det repres­siva, men inte om andra åtgärder som skulle kunna minska kriminalitet och klyftor i samhället, konstaterar Lisa Pelling.

– S och M är egentligen överens, säger Svend Dahl, men lag och ordning engagerar inte S, ingen har väl blivit socialdemokrat på grund av den frågan.

Lag och ordning är en viktig fråga för väljarna och den kommer att leva fram till valet, spår Tommy Möller:

– Skjutningar och gängvåld brukar ju öka på sommaren. Här kommer vi att få se mycket triangulering.

Med detta begrepp avser Möller partiernas strävan att i centrala frågor, där den egna politiken är mindre uppskattad än motståndarens, försöka närma sig motståndaren och inta en »tredje ståndpunkt« mellan den som motståndaren har och den man tidigare själv intagit. Som exempelvis Socialdemokraternas närmande till M och SD i kriminalpolitiken.

– De borgerliga är här ganska eniga, men S har problemet att V och MP begränsar handlingsutrymmet, menar Möller. Det är faktiskt konstigt att inte M ligger högre med tanke på att de är starka i de här för väljarna viktiga frågorna.

Betydande samsyn om både mål och medel, med undantag för kärnkraften. Väljarna rankar frågan högt, men inget parti har lyckats surfa på Gretavågen.

– Alla partier har i dag en klimatpolitik, förklarar Tommy Möller. Fast kärnkraftsfrågan kommer att leva under valrörelsen.

– De borgerliga är eniga, men S är totalt splittrat kring kärnkraften, konstaterar Svend Dahl. Frågan om de höga elpriserna är borta till sommaren. Men det kan bli som 2018, då skogsbränderna räddade MP kvar i riksdagen.

– Kärnkraften är blockskiljande, instämmer Lisa Pelling, men det är också inställningen till allvaret med klimatkrisen. De borgerliga vill sänka bensin- och elskatter, medan S hellre ser subventioner så att det inte blir så dyrt för konsumenten, till exempel som gjordes då fjärrvärmen byggdes ut.

Bräckligheten i det svenska sjukvårdssystemet blev tydlig i pandemin och frågan kan få extra liv när Coronakommissionen slutredovisar den 25 februari. Det är också en fråga som kan spela stor roll i regionvalet. KD vann väljare 2018 på sitt förslag att skrota landstingen. Men på riksplanet finns i övrigt en stor uppslutning kring den svenska modellen, påpekar Tommy Möller:

– Partierna är överens om målen, men har svårt att hitta konflikter som går att plocka poäng på med mindre än att misstänkliggöra varandra genom att göra »halmgubbar«. (Alltså att man gör falska nidbilder av vad motståndaren står för.)

Det håller Svend Dahl inte riktigt med om:

– Det fanns ett gensvar i väljarkåren 2018 för att lägga ner landstingen. Väljarna ser vårdköer och olika behandlingsresultat i regionerna.

Lisa Pelling ser flera vårdrelaterade stridsfrågor:

– Högern vill ha mer egenavgifter inom vården, ett avsteg från det generella välfärdssystemet. Synen på privata sjukförsäkringar är även de blockskiljande. Och när alliansen införde LOV (lagen om valfrihetssystem) 2009 var det ett systemskifte som tvingar regionerna att konkurrensutsätta vårdcentraler och gav nätläkarbolag fri dragningsrätt på skattepengar.

Frågan om vinster i välfärden är stridsladdad och Lärarnas Riksförbund har gett nationalekonomen Anne-Marie Pålsson uppdraget att utreda hur aktiebolag ska kunna fasas ut från skolområdet. Frågan är blockskiljande genom att vänstern vill avskaffa eller begränsa vinstuttag:

– Vänstern har folkopinionen på sin sida, säger Tommy Möller, men Centerpartiet kommer att stoppa alla försök att begränsa vinstuttagen. Det blir också skarpt läge i vår om hur löftena om pensionerna ska uppfyllas. Och man kan konstatera att SD i många välfärdsfrågor står närmare vänstersidan.

Att förbjuda aktiebolag eller vinster är förstås inget Svend Dahl accepterar, men han ser i övrigt en stor samsyn om välfärdens finansiering, främst genom statsbidrag till kommuner och regioner:

– Vänstern och högern har gjort upp om mer pengar. Det är en tävlan om vem som kan tillföra systemen mest pengar och den startades av Fredrik Reinfeldt. Högern vill gärna diskutera organisationen av välfärden, vänstern försvarar systemen.

Lisa Pelling ser inte frågan om valfrihet som partiskiljande, däremot krävs tuffare styrning:

– Valfrihet för medborgarna, ja, för företag, nej. Vårdbolag och skolföretag ska inte få öppna vad som helst var som helst. Det går att avveckla skolpengssystemet utan kaos. Självklart kan kommunerna driva skolan, det är ju deras pengar. Gemensam intagning är lösningen med lottning om så krävs.

Invandringen har debatterats länge, men tappade en del av sin laddning när S kovände i frågan 2015. Det kan ändå hetta till inför valet, tror Tommy Möller:

– Migrationsfrågan har sprängkraft och kommer att stå i fokus under valrörelsen. Om den blir en valvinnare återstår att se. SD kommer att lyfta fram återvandring och är det enda parti som använder ordet assimilering. S triangulerar med viss framgång för att stoppa flödet till SD, men har inte hela sitt väljarunderlag med sig och framför allt inte partierna i regeringsunderlaget. I retoriken kommer S att betona en restriktiv linje, vilket är lättare när de inte har MP i regeringen. V och MP sticker ut och har en konflikt mellan synen på jämställdhet och hederskultur.

– Det råder enighet om att Sverige ska ha en repressiv asylpolitik och reglerna för familjeåterförening är fruktansvärt hårda, säger Lisa Pelling.

* * *

Invandring, vinster i välfärden och kärnkraft är som synes tre potentiella blockskiljande stridsfrågor i valrörelsen. En hel del andra frågor har även de ideologisk laddning, men de kan förväntas spela mindre roll, för där är oenigheten inom blocken större. Som till exempel skatterna, en klassisk vänster-högerfråga. Svend Dahl anser att den delvis skiftat karaktär:

– Den bestående effekten av alliansens jobbskatteavdrag är att svenskens syn på skatt har förändrats och att mitten flyttats högerut. Vanligt folk inser att skattesänkningar är bra och S-argumenten om att de gynnar de rika gäller inte längre.

Tommy Möller påpekar att SD och M står långt ifrån varann i välfärdsfrågor och fördelningspolitik:

– Här skulle S och SD kunna samarbeta rent sakpolitiskt.

Lisa Pelling ryser åt tanken:

– SD kör med klassisk populism, skattesänkningar och höjda bidrag. Om de borgerliga ska få ihop en regering blir det stora budgetunderskott.

Svend Dahl gör en annan tolkning:

– SD är egentligen mitten i svensk politik i dag.

* * *

Läs även: Högerns vägval – med eller emot L?

Läs även: Johan Hakelius: Äntligen begriper man

Läs även: Alice Teodorescu Måwe: Hon har makten över våra tankar

Läs även: Johan Hakelius: Mitten är nu som då – en gråsosse

Missa inte våra initierade analyser under valåret – köp din prenumeration på Fokus här