Lawen Redar: ”Det som hände i England kan hända här”

Socialdemokraterna har fått nog av segregationen i Sverige och vill att befolkningen blandas upp så att de i utanförskap integreras i samhället. Inför partikongressen nästa år har därför en arbetsgrupp tagit sig an problemet för att hitta lösningar – ett arbete som partiledare Magdalena Andersson kallar ”det största socialdemokratiska projektet på årtionden”.  

Gruppen leds av riksdagsledamoten Lawen Redar och redan i den första rapporten, som publicerades i december förra året och vars syfte var att kartlägga och diagnostisera problem kopplade till invandring, kunde en ny och hårdare integrationspolitik från S skönjas. ”Segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett”, hette det i slutraderna av rapporten. 

”Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti”, sa Lawen Redar till Aftonbladet när hon intervjuades om rapporten och om hur hon ser på Socialdemokraternas migrations- och integrationspolitik de senaste decennierna. Det fick tyckarsverige att gå i taket. Från högerhåll kallades förslaget ”hårdhänt social ingenjörskonst”. Men kritik kommer även från vänsterhåll. Aftonbladets Ingvar Persson tyckte att det var ”fånigt” av Redar att klä sig i säck och aska och att ”mänsklighet inte är något att skämmas över”. Har hon blivit tilldelad ett självmordsuppdrag? 

– Tyck inte synd om mig, säger Lawen Redar till Fokus. 

– Jag gör detta bortom tyckonomin och bortom den parlamentariska sammansättningen. Jag ska gå till botten med detta.   

Språket är nyckeln till integration, menar Redar. Och ett nytt språk i ett nytt land lär man sig inte om man bosätter sig med, och endast träffar, sina landsmän när man kommer till Sverige. Och eftersom människor inte gärna frivilligt ”blandar upp” sig så måste staten gå in och ombesörja den saken.  Det ska ske genom en rad reformer som kommer att presenteras för partistyrelsen inom kort, men där några också successivt har sipprat ut från arbetsgruppen under våren och sommaren. Senast i en debattartikel i Svenska Dagbladet i juni som föreslog inkomstkrav för att man ska få flytta in i utsatta områden, samt att de som flyttar in där inte får gå på försörjningsstöd. Förtur till dessa områden ska även ges till människor med akademiska meriter.  

I socialt starkare områden, å andra sidan, ska kraven i stället sänkas. Där ska inkomstkraven för att få en hyresrätt vara lägre. Hyresrätterna ska också bli fler där genom statliga kreditgarantier till nybyggnation, samt att allmännyttans andel av beståndet där ska öka genom att staten får kontroll över mer mark.   

Fokus träffar Lawen Redar i ett av de mest välbeställda – och kanske även ett av de mest etniskt homogena – områdena i Sverige: Norr Mälarstrand på Kungsholmen i Stockholms innerstad. Närmare bestämt utanför kafét Petite France.  

– Vilken kul idé att träffas just här, säger hon och tittar på byggnaden i vars bottenplan kafét ligger.  

Hon berättar att just denna byggnad var ett tidigt exempel på det som brukar kallas ”social ingenjörskonst”. Den kallas Kollektivhuset och planerades och ritades av arkitekt Sven Markelius i samarbete med den socialdemokratiska socialpolitikern Alva Myrdal. Huset uppfördes 1935. Tanken var att kvinnor lättare skulle komma ut i arbetslivet och huset konstruerades därför som en ”boendemaskin” enligt dåtidens funkisideal. Det som i dag är kafé var ett centralt kök där personal lagade mat till de boende. Det finns en mathiss upp till varje lägenhet, samt schakt att kasta ner sin tvätt i. År 1938 arbetade 21 anställda med att serva de boende. 

– Det är exempel på social ingenjörskonst för att komma till rätta med ett samhällsproblem. Och jag gillar begreppet, det behöver inte vara något fult. Många i högern har svårt för det, men jag förstår inte varför, säger Lawen Redar.  

Hon är själv uppvuxen i ett område präglat av samhällsingenjörer – Vällingby i västra delarna av huvudstaden. Dit kom hennes föräldrar på åttiotalet från Irak, respektive Iran. Vällingby lanserades som ett socialdemokratiskt propagandaprojekt när Tage Erlander invigde den 1954 och hans efträdare Olof Palme bosatte sig där med familjen. Centrumkärnorna i denna, och andra betongförorter från miljonprogrammet, kom senare att präglas av socialt förfall och delar av Vällingby är i dag klassat som utsatt område av polisen.  

– Självklart har uppväxtmiljön där fostrat mig politiskt. Jag ser mitt eget boendeval som en form av socialt experiment. Jag har bott 30 år i förorten och nu fyra år i Stockholms innerstad, säger hon.  

I dag bor hon på en attraktiv adress i Stockholms mer välbeställda innerstadskvarter. Samtalet återgår till Kollektivhuset på Kungsholmen där den sociala resan gått i motsatt riktning mot Vällingby. Lägenheterna är idag exklusiva bostadsrätter med några av de högsta kvadratmeterpriserna i landet. Lawen Redar är osäker på vad Alva Myrdal hade tyckt om det, men reagerar på frågan. 

– Du har tagit mig till en av de dyraste platserna att bo på i Sverige. Nu tänker du fråga mig, ska fattiga människor med svårigheter i svenska språket bo här och rika behöva flytta ut? Jag gillar faktiskt det greppet, för exakt så svår är frågan om segregation, säger hon.  

Och när Fokus påminner om hennes egna ord om att bryta segregationen ”genom insatser vi tidigare inte gjort, på en skala vi tidigare inte sett” blir svaret:   

– Min dröm är att vi ska leva i ett samhälle där läkarens dotter kan gå i samma skola som busschaufförens son. Ingen annan har förklarat för mig hur detta ska gå till. De som beskyller mig för att vilja ha bort segregationen måste först svara på frågan: ”Vad vill du göra då?”, säger Redar och fortsätter:

– Ingen har förklarat hur det ska gå till. Det Sverige vi har fått är arbetslöshetens Sverige, det är segregationens Sverige, det är hedersförtryckets Sverige. Det som Storbritannien har genomgått de senaste veckorna – det kan snart hända i Sverige, säger hon och syftar på de våldsamma upplopp som blossade upp för ett par veckor sedan då en 17-åring med rötterna i Rwanda dödade tre små flickor vid en knivattack i Southport utanför Liverpool.  

Men det förslag från Redars arbetsgrupp som kanske väckt mest debatt kom mitt i sommaren. Då presenterades idén att förskolan ska bli obligatorisk för alla barn från tre års ålder. I utsatta områden ska den nya skolplikten innebära 15 extra gratistimmar – för att barnen ska lära sig svenska ordentligt. 

”Ett svagt språk begränsar barnens framtid, det kan vi aldrig acceptera”, sa Redar till Expressen då förslaget presenterades.  

Ska etniskt svenska medelklassbarn nu bussas till utsatta områden och tvingas gå i förskola där?  

– Det finns inga förslag om att tvångsflytta människor i våra reformförslag. Tanken är att föräldrar lämnar sina barn i de förskolor som finns närmast bostadsbeståndet. Men med våra förslag kommer bostadsbeståndet att bli mer blandat så effekten uppnår man i alla fall.  

Men om föräldrarna vill vara hemma med sina barn upp till skolåldern, ska de inte få det? 

– Nej, det ska vara skolplikt från tre års ålder. Och vem är det du syftar på egentligen? Vem är det som vill vara det? En absolut majoritet av alla föräldrar lämnar sina barn 15 timmar på förskolan i dag. De som inte gör det är oftast de som är i störst behov av det, som arbetslösa kvinnor i utsatta områden.  

Det kan ju finnas familjer med mer traditionella värderingar på familjeområdet, ska de förbjudas att ha barnen hemma? 

– En alltför stor anpassning till dessa familjer står i konflikt med den svenska jämställdhetsnormen. Hägglunds reform ”vårdnadsbidraget” där man själv skulle få bidrag för att ta hand om barnen hemma var politik för dessa, men det blev en total integrationsfälla.  

Fast ett motstånd mot förskolekravet kan även komma från dem som är tänkta att gynnas – de svårintegrerade själva. Vissa etniska grupper en annan syn på familjen, barnuppfostran och statens roll, än vad svenskar har. För ett par år sedan uppstod den så kallade LVU-debatten på sociala medier där det påstods att svenska myndigheter, genom Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), systematiskt tar muslimska barn från invandrarfamiljer och placerar dem i fosterhem hos etniska svenskar.  

– Ja, jag är medveten om det hårda arbete som kommer krävas för att nå även till dessa grupper. Det är ett enormt arbete vi har framför oss, men någonstans måste man börja ta tag i det.  

Vi promenerar en bit och slår oss ner på en lugn innergård och Fokus frågar vad Lawen Redar anser vara de största misstaget som Socialdemokraterna har gjort de senaste tjugo åren.  

– Det stora och allvarliga misstaget socialdemokratin har gjort är att man på riksplan inte har kopplat migrationen till integrationskapaciteten. Kommunalråden ute i landet har sett följdverkningarna och varnade tidigt för dem, men på den nationella nivån har vi inte lyssnat.  

Även om hon är generös med självkritik gentemot det egna partiet så vill hon också peka på Fredrik Reinfeldts regeringar som hon anser i högre grad, och tidigare, lade grunden till den öppna invandringspolitiken.  

EBO-lagstiftningen är något hon menar aldrig borde ha införts. "Lagen om eget boende" innebär att asylsökande i Sverige har rätt att ordna sitt eget boende hos släkt eller vänner istället för att bo på Migrationsverkets anläggningsboenden.  

– Jag vill slopa EBO helt. Det har varit en av de mest bidragande orsakerna till dagens segregation. Det är en politik som har varit djupt felaktig för den enskildes integration och för Sverige som helhet.  

Ska Sverige strypa invandringen helt? 

– Jag är övertygad om att vi måste ha en stram migrationspolitik för att klara de integrationsutmaningar vi har. Det är den väg vi måste gå. Och det framgår väldigt tydligt i vårt arbete.  

Många anser att ni nu föreslår samma sak som Sverigedemokraterna gjorde redan för 20 år sedan. Och när folkpartiledaren Lars Leijonborg ville införa språkkrav kring millennieskiftet kallade Morgan Johansson honom för en ”magnet för främlingsfientliga krafter".  

– Ja, och nu undrar du hur man ska förstå den omsvängningen. Först och främst känner jag stolthet över att människor som har flytt krig och förföljelse har getts en fristad i Sverige. Men jag tillhör en yngre generation socialdemokrater. Jag fick uppdraget utifrån det jag ser i dag. Jag har gått igenom statistik, statliga och offentliga utredningar sedan åttiotalet och besökt kommuner med utsatta områden. Det är inte bara vi, utan även andra regeringar, som har fört en politik som har varit djupt felaktig och jag är djupt kritisk till den. Men inget annat parti tar ett helhetsgrepp om frågan.  

Men hade SD rätt när de var först i riksdagen med att kräva stopp på invandringen? 

– Sverigedemokraternas grundhållning är etnonationalism. Det är en ideologi jag avfärdar. Den enda idé de har är återvandring, men det kommer aldrig att kunna genomföras. Sverigedemokraterna har än i dag ingen integrationspolitik. När jag ställer frågan till deras partiföreträdare vad de vill göra med landet så upprepar de bara återvandring eller uppsägning av medborgarskap. 

Däremot anser Redar att Socialdemokraterna tog skada av försöken att isolera Sverigedemokraterna från det politiska arenan under flera år. På den presskonferens där Lawen Redars arbetsgrupp presenterades sa hennes ”medutredare” Teresa Cavalho att SD:s intåg på den nationella politiska arenan bidrog till att Socialdemokraterna förlorade sin förmåga att göra sin egen samhällsanalys, eftersom de varit ”så måna om att markera motstånd mot deras avskyvärda människosyn”.  

– Man ska manifestera mot ett parti som står för främlingsfientlighet och trollfabriker. Men att undvika frågor bara för att Sverigedemokraterna har dem som hjärtefrågor, det är fel. Ett statsbärande parti måste ha politik på alla områden.  

Hon riktar även kritik mot ett annat riksdagsparti som står långt från SD på de flesta områden. Nämligen Miljöpartiet med vilka S regerade under nästan åtta år.  

– Under lång tid samarbetade vi med liberalt orienterade partier på det området. Och det har haft konsekvenser för det Sverige vi ser i dag. Min bild är att alla partier måste börja ställa sig frågan, hur löser vi integrationen och hur bryter vi segregationen. Jag tror att det kommer att ske stora förflyttningar. För det är inte hållbart just nu.  

***

Läs även: Tjärna Ängar inifrån med Mursal Isa: "Att vara svensk är att ta ansvar"

Läs även: Thomas Gür om Lawen Redars arbetsgrupp: "Det som är bra är inte nytt och det som är nytt är inte bra"