Män röstar på Mars och kvinnor på Venus

Valet var oerhört jämnt. Bara några tiondels procent skilde blocken åt. Men om bara ettdera könet fått bestämma, hade det blivit utklassning.

Enligt SVT:s Valu (Vallokalsundersökningen) samlade Magdalena Anderssons maktkoalition 56 procent kvinnliga väljare och bara 42 procent av männen. För segrande Ulf Kristerssons koalition var siffrorna i princip de omvända.

Det här är aldrig tidigare skådade resultat vad gäller politiska könsskillnader. Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson har i exempelvis SR:s program Medierna talat om en väljarmässig ”könspolarisering” i Sverige.

Är denna skillnad främst tillfällig, påkallad av tidens hårda realiteter, som krig i Europa, skenande energipriser, gängvåld? I samma avsnitt av Medierna framfördes kritik av DN-journalisten Anna Gustafsson om att medierapporteringen inför valet fokuserat på ”typiskt manliga” frågor. De frågor som anses kvinnliga, som sjukvård och skola, har inte prioriterats, menade hon, och hänvisade bland annat till Kantars Mediemätaren, enligt vilken det rapporterades mest om lag och ordning och energi.

Gustafsson har otvetydigt rätt i sin karakterisering av vissa frågor som kvinnliga eller manliga. Här kan nämnas studier från Novus, som tydligt visat högre siffror hos kvinnor gällande prioriteringen av sjukvård, skola, äldreomsorg och klimat. Och högre hos män avseende energi, invandring och kriminalitet.

Vad gäller sakägarskapet (trovärdighet i en viss fråga) är det blå laget starkare i de mansprioriterade frågorna. M anses ha bäst energipolitik, SD bäst invandrings- och kriminalpolitik. Däremot vinner S sjukvårdsfrågan och MP klimatet.

Alltså: Medierapporteringen inför valet bekräftade en ”manlig” agenda. Vilket kan ha bidragit till högersidans seger. Men trenden att könen röstar olika är definitivt inte färsk. Till exempel samlade V-S-MP i valet 2014 46 procent av kvinnorna, men bara 40 procent av männen. SD fick då 16 procent mansröster men bara 10 procent från kvinnorna.

Mycket talar för att trenden kommer att förstärkas. Hos män mellan 18 och 30 röstade enligt Valu en majoritet – 52 procent – på M eller SD i årets val. Kvinnor i samma ålderskategori: endast 33 procent. 

Politiskt ser vi alltså en stor, och växande, könsklyfta. Och den gamla devisen att ”Den som inte röstar rött när den är ung har inget hjärta, den som inte röstar blått när den är gammal har ingen hjärna…” må äga viss giltighet för unga kvinnor – men definitivt inte bland de yngre männen.

Detta visas också av Ungdomsbarometerns undersökning Unga inför valet, utförd i maj. I sammanfattningen talas om ”väsentliga könsskillnader”. Ökade resurser till välfärden, större satsningar på att motverka rasism och ökad jämställdhet är betydligt viktigare för tjejer. Medan killar lägger större vikt vid ekonomisk tillväxt, invandring och sänkta skatter.

Uppenbarligen kommer kvinnor från Venus, och män från Mars – i alla fall i valbåset. Kan det vara demokratiskt problematiskt?

Lena Nyberg är generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Hon berättar om en stor attityd- och värderingsstudie som genomfördes 2018.

– Redan då såg vi hur attityder och värderingar började gå isär mellan unga tjejer och unga killar. Det gällde framför allt jämställdhetsfrågan och frågan om migration och integration. 

Hon säger också att åsiktsskillnaderna tycks ha accentuerats. Men vad beror de på?

– Vi ser att det finns en skillnad i uppfostran mellan kvinnor och män vad gäller samhällsengagemang. Vi ser det i utbildningar också. Utbildningsväsendet är riggat till kvinnors fördel på många områden. Kvinnor pluggar vidare till högre utbildningar. Vi har en förskjutning som sker på väldigt många områden. 

Och det har lett till polarisering mellan kvinnor och män? En missnöjesyttring hos männen kanske?

– Det kan vara att killarna känner att man tappar makt och inflytande och tappar tro och tillit till systemet. Unga män får svårare att plugga vidare, de bor kvar på orten och har svårt att hitta jobb. Då har man ett missnöje som växer i den gruppen. Tjejer pluggar vidare i större utsträckning och har mer ambitioner att flytta till storstäder där de får tillgång till makten på ett annat vis. 

De skolval som har arrangerats visar på en stor framgång hos Sverigedemokraterna på många håll. Hur ska man tolka det?

– Vi har inte tittat på valresultatet och analyserat det. Men man kan konstatera att partierna längst ut på kanterna har gjort starka resultat bland unga. Det kan vara proteströster mot den rådande ordningen – att man vill visa sig vara i opposition. Jag tror att det finns ett missnöje bland ungdomar i allmänhet, men kanske främst bland unga män och killar.

Kan den här könsskillnaden innebära ett demokratiskt problem?

– På sikt är de här åsiktsskillnaderna oroande, för vi kan hamna i en situation där tjejer har helt andra värderingar än killar och har svårt att hitta partners där samhället glider isär. I Japan har den utvecklingen gått så långt att värderingsskillnaderna kan vara så stora att unga japanska kvinnor har svårt att hitta män som lever upp till de förväntningar de har. 

Fokus ställer samma demokratiskt bekymrade fråga till Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. Tillsammans med docenten Thomas Persson är han forskningsledare för projektet ”Det öppna samhället”, i vilket syftet varit att titta på hur effekterna av pandemin, de förändrade ekonomiska omständigheterna och det öppna våldet har påverkat demokratiska attityder och viljan att hjälpas åt vid kriser. 

Han menar att könspolariseringen kan bli problematisk. 

– Bland annat har vi sett att viljan att militärt försvara vårt land skiljer sig markant åt. Ungefär hälften så många kvinnor som män är villiga att bidra till ett militärt försvar vid kris. Om hotet mot Sverige skulle bli starkare skulle vi få mobiliseringsproblem om inte alla är med på båten. Denna fråga tycks polarisera rakt in i hemmen, mellan kvinnor och män, säger Sten Widmalm. 

En annan könsskiljande siffra vad gäller egen uppoffring: Betydligt fler män än kvinnor är beredda att assistera blåljuspersonal.

Något som också sticker ut är viljan att självcensurera sina politiska åsikter. I allmänhet blir allt fler människor rädda för att ge uttryck för sina politiska åsikter, och männen är som grupp mer självcensurerande än kvinnorna. 

I Sverige har dessa mätningar inte gjorts tidigare men i USA gjordes mätningar under McCarthyismen (tiden för den antikommunistiska misstänksamheten i USA under 1940-talet och 1950-talet) och då låg graden av självcensur på 13 procent.

– Vi trodde inte våra ögon när vi såg siffrorna för Sverige. Självcensureringen låg på hela 54 procent, säger Sten Widmalm.

– Det blir ett stort demokratiproblem när man kommer upp i siffror mellan 50 och 60 procent. Om alltför många människor får pålagor och reformer på sig och ingen vågar svara på missnöjet så klipps signalkanalerna av till de politiska partier som ska göra något åt situationen.

Utöver frågan om självcensur har projektet också tittat på viljan att begränsa andras rättigheter. Människor har först fått svara på vilka grupper man ogillar. De som sympatiserar med SD är mest ogillade; men även de som sympatiserar med M och KD ogillas. Sedan har man ställt frågan i vilken utsträckning man vill förhindra den ogillade gruppen att komma till tals. 

– Det finns en något högre grad av intolerans hos kvinnor i jämförelse med män i detta avseende. 

En hård dragning på dessa data om intolerans, självcensur och politisk könsklyfta infaller sig: Svenska män röstar höger – men vågar inte berätta det för frun.

Widmalm efterlyser mer forskning om könsskillnaden avseende tolerans, men menar att den tycks bero på upplevda hot.

– Kvinnor känner sig generellt mer hotade än män gällande alla typer av hot i samhället. Det är en avgörande faktor för i vilken grad du är politiskt tolerant.

***

Läs även: ”Förvånande många” svenskar vill begränsa yttrandefriheten

Läs även: Det extrema Landet Lagom