Peter Hultqvist – teflonministern som skakar av sig kritiken: »Maktspelare«

”Jag accepterar inte detta! Jag vill dra en röd linje!« Högröd i ansiktet använde försvarsminister Peter Hultqvist (S) i SVT-studion häromveckan sitt mest bestämda Borlängemål mot en nollställd Jimmie Åkesson (SD). Taktikspel för att skrämma liberaler och moderater, eller plötslig patos för att säga som det är?

Förmodligen litet av båda. Den fusklapp som Hultqvist höll i handen skvallrar i alla fall om att det inte skedde alldeles spontant. Klippet blev vida spritt, och den krönika i Dala-Demokraten där Hultqvist konstaterade att »även om SD försökt lägga på fernissa så ligger det mycket i att hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris« kom att hälla nytt bränsle på den eviga diskussionen om Sverigedemokraterna är omöjligt att samarbeta med.

Här är en dalkarl med djup folklig förankring, en maktspelare av rang som klarat sig genom skandaler där vekare ministrar fått gå. Men också någon vars landsortsrötter och breda dialekt inneburit en del uppförsbacke på vägen.

– Han är ju en mycket tydlig maktspelare – det ser man på uttryckssättet. Det är han som har hand om det hela, om man säger så. Under hela hans uppväxt och ingång i politikerlivet har S haft egen majoritet i Borlänge. Man har tagit kommunala beslut i arbetarekommunen, och det är han otroligt präglad av, säger vänsterpartisten Leif Lindström i Borlänge som både varit Hultqvists  samarbetspartner och trätobroder genom årtionden:

– Jag gillar honom för att han är jävligt rak och påläst, en duktig retoriker, åtminstone på kommunal nivå. Sedan har han inte imponerat på sistone. Men han är en duglig socialdemokrat, präglad av det socialdemokratiska arvet.

Hultqvist upplevs som allmänt skicklig, men han har också en annan egenskap som gör honom till någon som kommer att stanna hela racet ut. Hans största styrka är lojaliteten. Inga utspel i offentligheten, trätorna tas alltid internt, och partiet går först.

– Han är lite av en nörd. Han är så makalöst präglad av sitt politiska liv. Alla vi andra har fritidsintressen och arbete, tänker på att åka till Biltema och köpa grejer för att laga köksavloppet – sådana normala grejer. Men Peter, han är inte i närheten av vanligt folks liv. Det är bara politik och så har det varit i alla tider, säger Leif Lindström.

Hultqvist är son till ett finskt krigsbarn, Anna-Ines från nordöstra Finland vid ryska gränsen, och revisorn Evert. Tidigt sjuttiotal var han en 15-årig medelklassgrabb i röda Borlänge, som gick med i SSU. Därefter fortsatte en spikrak karriär inom socialdemokratin via SSU:s förbundsstyrelse som 21-åring. Tidigt smord som det legendariska kommunalrådet Georg Karlssons arvtagare blev det sedan 17 år som kommunalråd i Borlänge för Hultqvist.

Den röda meritlistan är en katalog som bara fortsätter och fortsätter ända in i oändligheten: Personvald på riksdagens Dalabänk fyra val i rad. Ordförande i Dalarnas S-distrikt i nästan 20 år. Ordförande i försvarsutskottet i tre år innan han utsågs till försvarsminister i Löfvens regering 2014. I partistyrelsen sedan 2001, i verkställande utskottet sedan 2009.

Därför blev det en liten chock när uppstickaren och hemvändaren Erik Nises vann ordförandeskapet i Borlänge arbetarekommun i höstas. Hultqvist fick erkänna sig besegrad, hålla god min och axla vice ordförandeskapet.

– Han mådde nog illa några dagar när han förlorade valet, tror Leif Lindström.

– Men här har vi en intressant aspekt – Kenneth Persson som ofta glöms bort. Många tycks tro att Hultqvist gjort resan alldeles själv, men Kenneth Persson var Borlängeordförande i 21 år, han var grovjobbaren som fixade och ordnade medan Peter stod i talarstolen. Kenneth har varit en förutsättning för Peters resa, och så är det ofta i politiken. En sidekick som stöttar.

Arbetarrörelsen och dess tidningar har ofta varit djupt sammanflätade på ett sätt som både gjort dem till partiorgan och ibland gjort skiljelinjerna mellan opinionsbildning och journalistik otydliga. Hultqvist har befunnit sig i båda rollerna, ibland samtidigt. Han inledde sin karriär som allmänreporter på Dala-Demokraten, den tidning där Göran Greider nu är chefredaktör.

Givetvis hade Hultqvist också maktuppdrag: han satt i styrelsen för DD i sju år, och som ordförande för ägarstiftelsen i tre år.

S-märkt ledarskribent, chefredaktör och krönikör kan han titulera sig, det sistnämnda en roll som försvarsministern fortfarande har i DD. Där går han till storms, där har han kontakten med s-väljarna.

Lars-Eric Hammarqvist, var tidigare grupp­ledare i S i Borlänge. Hammarqvist, som i dag bytt till V, har känt Peter Hultqvist sedan han var ung.

– Vi har fortfarande kontakt, pratade senast i går. Det är en vänskap som snart varat i 50 år.

Hultqvist beskrivs som kunskapssökande men inte velig. När han kommit fram till något så går han raskt fram med det.

– Svensken är egendomligt konflikt­rädd. Jag har själv jobbat som chef i kommunen och jag tycker det är alldeles för många som aldrig fattar några beslut. Här tycker jag att han har en styrka för han är inte konflikträdd. Bra ledare accepterar inte det jamsiga. Peter jamsar inte, säger Hammarqvist.

Samtidigt har han sett en sentimentalare sida hos den buttre, lite vresige Peter:

– Han har känsla för människor och situationer och då kan kan man ibland fatta beslut som är känslomässigt, men inte sakligt, riktiga. Men det är en fin sida att ha hjärta för människor. Jag har mött männi­skor i politiken som är komplett rostfria. De blir så sakliga att de inte är folkföreträdare, de är tekniker snarare. Sådan är inte Peter.

[caption id="attachment_652422" align="alignnone" width="991"] Mona Sahlin gav Peter Hultqvist (och Mikael Damberg) utökat förtroende, som gruppledare i riksdagen. Ett förtroende som med partiledarna Håkan Juholt och Stefan Löfven bara vuxit.[/caption]

Håkan Juholt lärde känna Peter Hultqvist tidigt. Juholt var ordförande för SSU Kalmar, och Hultqvist för SSU Dalarna på tidigt åttiotal. De kom att kombinera partipolitiken med opinionsbildning och journalistik inom A-pressen. Juholt på Östra Småland, Hultqvist på Dala-Demokraten.

När Juholt blev partiledare och lämnade uppdraget som försvarspolitisk talesperson så utnämnde han Hultqvist till sin efterträdare. Genom allt har de behållit kontakten.

– Peter har tre karaktärsdrag tycker jag. Han är stabil, han är rolig, och han är övertygad, säger Håkan Juholt.

– Både han och jag kom från landet, och det är en sak som förenat oss och som vi ofta reflekterat över.

Juholt tror att Hultqvist uppfattas som en bufflig typ av dem som inte känner honom.

– Men att vara stark och ha ett stort hjärta är ingen dålig kombo alls, det är en bra sak, säger Juholt.

– Jag har varit i många sammanhang där det talats tydligt nedlåtande om Peter därför att han kommer utifrån. Jag beskrevs ofta som en Åsa-Nisse, för att jag kom från Småland, och inte deltog i bastusnacket. Jag vet att Peter mött det också, men han har visat sig vara stark. När det blåser söker man vindskydd bakom honom. Han är en fullblodspolitiker, inte stajlad, inte framtagen av en reklambyrå. Peter har tagit den riktigt långa vägen.

Håkan Juholt saknar tiden »när ledande makthavare hade förmågan att skriva själva, alltifrån ett tal till en bok«. Något som Peter Hultqvist alltid gjort själv.

– Det behöver inte vara litterära mästerverk, men det ska vara dina egna tankar som ska kommas åt. Nu för tiden är det spökskrivare. Det är pinsamt, säger Håkan Juholt.

Hösten 2014 klev Peter Hultqvist in i den nya rollen som försvarsminister. Sju år senare har han utökat det nationella försvaret och fördjupat internationella samarbeten, utan medlemskap i Nato.

Under hans tid vid rodret har försvaret ökat sin budget rejält, 25 procent år 2015, och ytterligare en ökning med start i år och fram till 2025, med totalt 40 procent.

Värnplikten är tillbaka, nya regementen öppnar och stora investeringar görs i både organisation och vapensystem. Finland, där Hultqvist själv står med ett ben, son till en finskt krigsbarn som han är, har blivit en tätare samarbetspartner.

Sverige har ökat sitt deltagande i internationella övningar, och fördjupat samarbeten med en rad länder. För någon som bara gjorde 57 dagar i lumpen, varpå han ansökte om vapenfri tjänst, har Peter Hultqvist gjort imponerande insatser för svenskt försvar:

– Hultqvist har betytt mycket för att kommunicera hotbild och bygga svensk förståelse för det osäkra läget i världen. Under hans ministertid har Sverige fördjupat de militära samarbetena med framför allt Finland, USA och Nato genom värdlandsavtalet, men även med Norge, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, säger journalisten Patrik Oksanen, säkerhetspolitisk expert och senior fellow i tankesmedjan Fri Värld. Hultqvists personliga roll i detta ska inte underskattas, anser Oksanen, »särskilt som han verkar i en regering som är fast i en förlegad retorik kring militär alliansfrihet«.

– När det kommer till att förstå och möta främmande makts påverkan så har Hultqvist aldrig darrat på stämman, som när han luggade delar av fredsrörelsen som spred klassisk rysk desinformation om kärnvapen på svensk mark med orden »lögn och förbannad dikt« på Folk och Försvar 2016, säger Patrik Oksanen.

Hultqvist har också tagit sig genom kriser där andra fått städa skrivbordet och släcka lampan för gott.

I slutet av juli 2017 meddelade Alliansen att den hade för avsikt att väcka en misstroendeförklaring mot de tre ansvariga statsråden för it-skandalen på Transportstyrelsen: inrikesminister Anders Ygeman, infrastrukturminister Anna Johansson, och försvarsminister Peter Hultqvist.

SD anslöt.

Rosenbad höll andan.

Dagen därpå meddelade statsminister Stefan Löfven att Anna Johansson och Anders Ygeman lämnade regeringen.

Den största krisen i en tidigare spikrak uppåtrörelse var ett faktum.

Hur skulle Peter Hultqvist klara den?

Hultqvist hade som strategi i sin hantering av saken att neka i sten. Oavsett hur han attackerades svarade han monotont och korthugget att han inte hade gjort något fel. Det slutade med att Löfven beskrev Hultqvist som »min försvarsminister«. L och C fullföljde inte, till högerpartiernas besvikelse.

På samma sätt, med envisa korta påståenden om att han minsann inte gjort något fel, red han ut den storm som rasade runt hans privata resor med Finlandsfärjor, samtidigt som Dan Eliasson löpte gatlopp.

Eliasson försvann in i regeringens elefantkyrkogårds korridorer på Gärdet, men Hultqvist gick under radarn.

Och med utspelet kring Jimmie Åkesson, som ändå kom plötsligt i mångas ögon, hade han snabbt bytt ut narrativet om sig själv. I stället för pandemiresenär – den som ska »dra en röd linje«. Storyn om Hultqvist gick vidare.

En källa uppger till Fokus att Peter Hultqvist ändå försvagats något under den här mandatperioden. En bidragande orsak är att han inte anses ha byggt ett lika starkt lag som tidigare.

– Efter valet 2018 har Hultqvists roll minskats, framför allt eftersom han varit trängd mellan en opposition, tillsammans med budgetpartners i C och L, som vill gå längre och snabbare fram när det gäller att återställa försvarsförmågan än vad finansdepartementet – påhejat av »freds«-falangen inom S och Miljöpartiet – är beredd att betala, säger Oksanen.

– Det har gjort att Hultqvist mer framstått som baksätespassageraren, medan det i framsätet bråkas om vilken fot som ska vara på gaspedalen.

***

Namn: Peter Hultqvist

Ålder: 62 år.

Gör: Försvarsminister och krönikör i Dala-Demokraten.

Bor: Borlänge och Stockholm.

Familj: Har två barn med tidigare hustrun, paret skilde sig förra året.

Intressen: Amatörradiofantast sedan 1975, med anropssignalen SM4HCF. Entusiastisk hundägare.

Aktuell: i diskussion om Sveriges relation till Nato.