Reformisterna rustade för strid på kongressen

»Jag kan avslöja att Tage Erlander svävade väldigt snabbt mellan pessimism och optimism. Som ni har gjort lite här i början. Han kunde på morgonen vara väldigt pessimistisk och tro att allt gick åt skogen. Sedan på kvällen, när han var ute på ett möte, då frustade han av framtidstro.«

 Ingvar Carlsson var där, på plats för att prata om Tage Erlander och socialdemokratin. Det blir inte mer socialdemokratiskt än så.

Inne i Z-salen på ABF-huset pratade den före detta statsministern om dåtiden, nutiden och framtiden. Det kan bli bättre, nyliberalismen är orsaken till många av problemen. 

Det hade kunnat vara en vanlig socialdemokratisk uppstart inför ett valår, men det var det inte. Arrangör var Reformisterna, Daniel Suhonens skötebarn som nu förvaltas och förändras av Markus Kallifatides och Linn Svansbo, framtidsnamnet i trion. 

 Föreningen med huvudsäte i Stockholm har medvind. På tre år har man värvat 5 800 medlemmar. Ungefär hälften var socialdemokrater tidigare men den andra hälften är nyblivna medlemmar i partiet.

Gruppen vill vänsterut, även om man själv motsätter sig bilden. Slopa överskottsmålet. Höj pensionerna. Återinför fastighetsskatten, inför en förmögenhetsskatt, höj barnbidragen, för att nämna några av förslagen. Till kongressen kommer man med 25 ombud från Stockholms stad, rustade för strid.

Några av dem är irriterade på partiledningen, av olika skäl. De flesta förslagen har fått tummen ner av partiledningen inför kongressen. Dessutom surar man på ledningens förslag till stadgeförändringar. Vissa menar till och med att syftet med dem är ett direkt angrepp på Reformisterna. 

Ett av förslagen innebär att en medlem ska vara organiserad på sin hemort, inte primärt genom sidoföreningar. Från centralt håll är förslaget tämligen okontroversiellt eftersom det är så partiet varit organiserat historiskt; man påverkar sitt distrikt hemma där man bor och man röstar fram det ombud som kan driva distriktets politik på kongressen. 

Men Reformisterna är organiserade i Stockholms stad. Och enligt nuvarande regler kan medlemmar som bor i andra kommuner ändå rösta fram sina egna företrädare där. 

»Demokratiskt suspekt«, muttrar en röst i partiet som Fokus pratar med. En annan oroar sig för att gruppen ska driva på partiet i samma riktning som Labour i Storbritannien gick under Corbyn, där man menar att vissa gräsrötter fick oproportionerligt stort inflytande. 

 »Det är där du har paradoxen«, säger en annan person med god insyn i partiet. »Du har det och samtidigt har du en miljon väljare som har gått högerut. De får du inte enkelt tillbaka om du gör som Reformisterna vill«. 

Hittills har partiledningen förhållit sig skeptisk till flera av förslagen som Reformisterna lagt fram. Men Reformisterna är inte så oroliga.

– Vad gäller skattepolitiken rör det sig ändå i den riktningen. Jämlikhetskommissionen, miljonärsskatten, högre kapital­beskattning ... Det finns tendenser där det finns en bred samsyn, säger Linn Svansbo, vice ordförande i Reformisterna och ett av ombuden som åker till kongressen i Göteborg i början av november.

 Hon tror att Reformisternas utstakade väg är efterfrågad hos många. Inom partiet har det höjts röster för att vägen är för vänsterinriktad, men Linn Svansbo håller inte med om att alla förslag är vänster. Hon pekar på att OECD, Joe Biden och tyska socialdemokraterna velat slopa spärren mot att låna för investeringar till exempel.

Det är inte för tidigt för att dra partiet åt en mer progressiv riktning eftersom många socialdemokrater längtar efter det, menar Svansbo.

– Det har bara varit några år. Jag tänker att sextusen socialdemokrater som organiserat sig är ett ganska bra tecken på att det inte är för tidigt utan en politisk inriktning som efterfrågas av väldigt många. 

Det finns stora förhoppningar på Tobias Baudin internt, både från höger och från vänster. Man hoppas att han ska ta plats och att han ska kunna locka tillbaka LO-väljare. Samma sak gäller Magdalena Andersson, alla är eniga om att hon är ett bra namn för att ta partiet vidare, men samtidigt har hon gjort sig känd för att inte föredra lånefinansiering av satsningar. Reformisterna håller inte med och driver på för större satsningar.

Vänster mot höger på en socialdemokratisk kongress. Reformisterna har fått med sig en del distrikt på en del av förslagen, men väntar sig strid i flera andra frågor. 

Inom partiet finns olika åsikter om Reformisternas roll framåt. En del muttrar om att man underskattar partilojaliteten och överskattar sin egen roll, även om man medger att medlemsvärvningen varit positiv för partiet. Rent ideologiskt är det ingen större skillnad mellan vad Reformisterna vill och vad stora delar av partiet tycker, menar man. Då kanske man inte heller behöver slå på stora trumman hela tiden, muttrar vissa.

Andra mer högerut i partiet är oroligare och tror att det kan leda till ett omfattande väljartapp om partiet tar strid i fler ekonomiska frågor.

Bland Reformisterna oroar man sig inte så mycket. Varför skulle man, det är trots allt knappt någon annan del av partiet som faktiskt lockar nya medlemmar och som stärker sin position internt. 

S-kongressen inleds den tredje november i Göteborg och pågår i fem dagar. Det återstår att se om Ingvar Carlsson dyker upp där också.