Riksdagssegrar till trots – det lyfter inte för SD

Roger Richthoff är inne på sitt åttonde år i riksdagen. Det har länge surrats i korridorerna om att det också är hans sitt sista.

Förra veckan blev det officiellt. Efter att tidningen Expo avslöjat att Richthoff delat en video på Facebook där det bland annat hävdades att judar finansierar ”nazisterna i Ukraina”, hade partiet fått nog. Ett uteslutningsärende inleddes, meddelat av gruppledaren och partiets påläggskalv Henrik Vinge. 

RICHTHOFF SJÄLV FÖREGICK prövningen och lämnade partiet, men meddelade i samma veva att han avser sitta kvar som politisk vilde fram till valet i september.

Han håller på att packa ihop sina grejer på kontoret och ska flytta till ett rum lite längre bort i samma korridor. Skönt det, säger han, eftersom det ändå bara handlar om ett halvårs arbete.

Han vet inte riktigt vad som gäller beträffande platser i olika arbetsgrupper han sitter på. Men en sak står i alla fall klar: Han blir inte kvar i försvarsutskottet, på grund av ändrat regelverk. Han har kvar ett par andra uppdrag, men partiet har bett om att han ska kastas ut även från dem.

Man glömmer det ibland, men Sverigedemokraterna har faktiskt fler talespersoner än partiledaren Jimmie Åkesson och ekonomisk-politiske talespersonen Oscar Sjöstedt. De syns inte särskilt ofta, men Roger Richthoff har varit en av dem, tills han blev ersatt som försvarspolitisk talesperson av Per Söderlund.

Själv säger han att det stått klart länge att han ska lämna riksdagen efter valet, men att han erbjöds en tjänst utanför riksdagen för att bistå med stöd till Söderlund. (Sverigedemokraterna svarar i ett mejl till Fokus att det är en fråga som de inte kommenterar, men att Richthoff inte är aktuell för nya uppdrag i partiet varken nu eller efter valet).

– Det är inte frågan om nån hämnd. Av orsaker som jag redovisat vill jag inte vara aktiv längre.

Orsakerna han pratar om handlar delvis om vaccinfrågan. Själv är han motståndare till både vaccinpass och vaccin.

– Det kan man tycka vad man vill om. Men om vi skulle diskutera skulle jag säga att du är vuxen och gör som du vill. Jag vill bli respekterad för att jag inte tar sprutorna, säger Roger Richthoff.

Sverigedemokraterna har genomgått en professionalisering. Tjänstemännen är fler, partiet har växt och är tredje störst i landet. I opinionsmätningarna har det varit stiltje på sistone, men trots det så ligger man på nivåer i höjd med resultatet i senaste valet, någonstans mellan 17 och 20 procent beroende på vilken mätning man tittar på.

Partiet är inte längre Roger Richthoffs, menar han. Förr byggde politiken på diskussion politiker emellan, menar han. Nu är det mer tjänstemännen som skriver fram politiken.

– Det innebär inte att Sverigedemokraterna inte bör fortsätta på sin nya inslagna linje. Men det passar inte mig, jag vill inte delta där. Jag känner mig inte hemma längre. Jag går på voteringarna, jag röstade igår och jag går inte emot när partiets linje är den som jag tycker, säger han.

I den film Richthoff delade förekom inte bara antisemitiska konspirationsteorier utan även rysslandsvänligt material. I partiet är man mån om att bli av med den rysslandsvänliga stämpeln och har till och med öppnat för att gå med i Nato. Personer som Richthoff passar givetvis inte in i den nya profilen.

DE SENSATE TVÅ ÅREN har inte varit som vanligt för Sverigedemokraterna. Man har visserligen tagit viktiga steg framåt eftersom både Moderaterna och Kristdemokraterna närmat sig partiet. Den första budgetreservationen som klubbades samma dag som Magdalena Andersson först valdes och senare avgick var historisk. Förhandlingarna var inte smärtfria, enligt uppgifter till Fokus, men de var ett gott första steg för att partiet skulle kunna visa att man är en trovärdig samarbetspartner.

Sverigedemokraterna kunde ta åt sig äran för segrar i sina frågor. Mer pengar till pensionärerna, till exempel. Men det var inte okomplicerat. Enligt en källa inom Moderaterna ville Sverigedemokraterna finansiera en del av sina förslag via sänkt bistånd, något som framför allt Kristdemokraterna var motståndare till.

Men segrarna i riksdagen har ändå inte lett till något opinionslyft för partiet som ju annars växt särklassigt mest de senaste tio åren. Kanske beror det delvis på omvärlden och nya pockande frågor. Partiet har fått flytta ut från positionen i centrum för den svenska politiska debatten och ut i periferin. Kom ihåg att både decemberöverenskommelsen och januariavtalet skrevs för att hålla dem borta från inflytande. Så mäktig var partiets skugga. Ett tag aspirerade man tydligt på att bli näst största parti, och under en tid nosade man rentav Socialdemokraterna i hälarna som allra störst. Fast där är ju gapet efter S:s partiledarbyte numera väldigt stort.

En fråga som gjort SD mer perifert, är pandemin. SD gjorde några försök att kritisera den svenska coronastrategin, men det slog aldrig igenom på samma sätt som det gjort i andra frågor där partiet kunnat vinna missnöjesröster.

SÅ ANFÖLL RYSSLAND UKRAINA. År av triangulering i invandringsfrågan från både Socialdemokraterna och Moderaterna hade gjort att båda partierna redan hade en betydligt mer restriktiv invandringspolitik än vad man hade 2015. Nu kritiserade i stället Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard regeringen för att ha monterat ner flyktingmottagningen. Den svenska opinionen i flyktingfrågan vände snabbt. Enligt en rapport från Novus ville 71 procent av svenskarna att Sverige ska ta emot flyktingar från Ukraina.

Statsvetarna brukar prata om att partierna äger olika frågor. Moderaterna upplevs vara bäst på lag och ordning. Socialdemokraterna dominerar välfärden och Miljöpartiet brukar få ett lyft när klimatfrågan är högt upp på dagordningen. För Sverigedemokraterna har migrationsfrågan alltid varit central, väljarna har uppfattat partiet som trovärdigt eftersom man sagt ungefär samma sak hela tiden sedan man kom in i riksdagen.

Men i takt med att partiet har växt har man också velat bredda sin politiska palett för att locka fler väljare. I förra valet försökte man kampanja för att locka fler LO-kvinnor (det misslyckades man med), man har haft fortsatta kampanjer för att växa bland LO-männen (det har gått bättre), men framför allt har partiet satsat på att stärka sin position bland pensionärerna.

Det har alltid varit ett parti där partiledningen haft mycket makt. Förr var det ”de fyras gäng” – Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Björn Söder. Nu är det de första tre, Henrik Vinge och staben runt partiledaren som har mest att säga till om, enligt källor inom partiet.

När det gått riktigt bra har klagomålen varit få. Inte heller nu hörs öppen kritik mot partiledningen, men det finns bland vissa Sverigedemokrater som Fokus pratat med en känsla av att topparna styr ännu mer än tidigare. Även i frågor som man tidigare inte prioriterat.

PÅBUDEN UPPIFRÅN ÄR FLER. En del upplever att det blivit så för att partiet försöker närma sig Ulf Kristersson och Moderaterna i frågor som man måste samarbeta kring inför valet.

Detta är inte okomplicerat, för det finns människor inom partiet som starkt ogillar Kristersson.

”Moderaterna borde tänka på att deras nuvarande partiledare var högst delaktig i Reinfeldtregeringens totala förödelse av Sverige. Vill man ha förändring bör man byta kapten. Annars finns ingen trovärdighet”, twittrade riksdagsledamoten Björn Söder förra veckan.

 Kort därefter var tweeten raderad.

***

Läs även: Trots kriserna: Flygande start för Magdalena Andersson

Läs även: Hamilton: Politik har blivit SM i kommunikation