Riskfyllt för Finland att vänta på Sverige

Regeringen kastas mellan hopp och förtvivlan i samtalen med Turkiet om ett svenskt Nato-medlemskap. När Finlands utrikesminister Pekka Haavisto nyligen sa att Turkiet meddelat att Finland uppfyller kraven för att gå med blev det fart på statsminister Ulf Kristersson (M) som skapade rubriker internationellt när han, några dagar senare, intervjuades i Financial Times och varnade för att separera den svenska Nato-ansökan från den finska. Kristersson insisterade på att länderna av strategiska skäl bör gå med samtidigt. 

"Det mycket nära militära samarbetet mellan Sverige och Finland innan vi blev Nato-medlemmar skulle bli mycket komplicerat om vi skulle bli skilda som medlemmar", hette det bland annat i intervjun. 

Enligt Jacob Westberg på Försvarshögskolan, expert på Sveriges försvarssamarbeten med Norden och Nato, skulle ett sådant scenario komplicera det svensk-finska försvarssamarbetet som handlar om kollektivt försvar, det bilaterala försvarssamarbete som inleddes efter Rysslands annektering av Krim 2014.  

– Nato är en defensiv allians och som medlem där skulle även Finland behöva prioritera Natos gemensamma försvarsplanering. Man kan alltså inte som Natomedlem lova komma till Sveriges hjälp i situationer där Nato inte redan är engagerat, säger han och fortsätter: 

– Sverige skulle också kunna bli mer utsatt som ensam alliansfri stat kvar i Östersjöområdet, vilket kan motivera olika typer av ryska påverkansoperationer för att till exempel försvåra relationen mellan Sverige och Turkiet, säger Jacob Westberg. 

Magnus Christiansson, Nato-expert och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, är inne på samma spår och menar ett sådant scenario på längre sikt även får konsekvensen att Sverige inte ingår i Natos försvarsplanering fullt ut (som ska preciseras på Natos toppmöte i Vilnius i juli).  

– Det innebär även att Finland kommer vara på insidan av artikel 5, vilket Sverige inte kommer vara. Det skapar problematik inför planeringen av försvaret av till exempel en ny nordflank, fortsätter Magnus Christiansson. 

Men det finns också mer omedelbara konsekvenser.  

– Det innebär att Sverige står kvar i en oförutsägbar politisk och diplomatisk dialog med Turkiet, säger Magnus Christiansson. 

Relationen mellan Sverige och Turkiet har varit frostig efter Erdogan-dockan utanför Stockholms stadshus och koran-bränningen utanför turkiska ambassaden i januari.  

Även om det kom en lite ljusglimt häromdagen när Yönet Can Tezel, Turkiets ambassadör, sa under en mottagning för att tacka de svenskar som hjälpt till efter jordbävningen i Turkiet att "vi har aldrig tvivlat på Sverige" samt att "det är en temporär grej nu om Nato, som förr eller senare helt säkert kommer att lösa sig". Detta, plus att Ulf Kristersson har fått besked om att samtalen med Turkiet återupptas i mars, är dock inga garantier för hur Turkiet kommer handla framåt.  

Valet i Turkiet i maj, flera oförutsedda händelser så som jordbävningen den 6 februari – som president Erdogan kritiserats för då hjälpinsatserna kom i gång för sent – är exempel på inrikespolitiska problem för Erdogan som fortfarande kan få allt att vända för Sverige, menar bedömare. 

Samtidigt är Finlands inställning fortfarande att gå med i Nato tillsammans med Sverige, vilket även statsminister Sanna Marin bekräftade i förra veckan. Samtidigt sa finska presidenten Sauli Niinistö att Finland inte kommer dra tillbaka sin ansökan om den ratificeras före den svenska. För Finland är det riskfyllt att vänta på Sverige, menar Ilmari Käihkö, expert på  militärstrategi vid Försvarshögskolan. 

– Det största och viktigaste skälet för Finland, som är mer utsatt geografiskt, är att Natos gräns mot Ryssland blir tre gånger längre än i dag om Finland går med, säger Ilmari Käihkö. 

Ett medlemskap är även en möjlighet för Finland att bygga upp sitt försvar och minska osäkerheten, menar han. 

Tidsfönstret krymper samtidigt för Turkiet att hinna ratificera Finland (och Sverige) till toppmötet i Vilnius i juli. Detta då det turkiska parlamentet nu håller stängt på grund av jordbävningen, stänger igen runt den 10 mars för valrörelsen och kring det preliminärt utlysta valet den 14 maj. 

– Det handlar om att minimera risker för Finlands del, för det finns ju också ett alternativ att Turkiet väljer att inte släppa in varken Finland eller Sverige i Nato om Finland väljer att vänta, fortsätter Ilmari Käihko, och menar att det i ett finskt perspektiv är bättre att gå med ensam än inte alls. 

Icke att glömma är också att Finlands president Sauli Niinistö reste till Washington och Joe Biden redan i mars förra året, andra veckan in i kriget, för att diskutera försvarsarbetet och möjligen även ett finskt medlemskap i Nato. Under mötet ringdes dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) upp av president Joe Biden, som nästa dag reste till Helsingfors tillsammans med dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) för att diskutera försvarssamarbetet vidare. Men vändningen från den dåvarande S-ledda regeringen, att Sverige ansöker om Nato-medlemskap, kom inte förrän i maj. 

– Det här visar ju att Finland hela tiden varit redo att gå med själva, även om det säkert helst vill att det sker tillsammans med Sverige. Det talar också för hur viktiga nationella intressen är, säger Ilmari Kaihkö. 

***

Läs även: Turkietkännare: "Jordbävningen innebär stora risker för Erdogan"

Läs även: Ska Bamse verkligen diktera utrikespolitiken?