”SCB:s majmätning ingen dödsdom”

Det brukar sägas att den enda verkliga opinionsundersökningen är ett val. Trots det får opinionsundersökningar stort utrymme i medierna, särskilt när ett riksdagsval hägrar på horisonten i september. Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning som genomförs bland tusentals slumpmässigt utvalda personer anses allmänt vara en av de mest tillförlitliga avspeglingarna av den rådande opinionen.

Myndigheten frågar två gånger om året vilket parti man skulle rösta på om det vore val i dag. Och skulle väljarna gå till urnorna nu ligger två av riksdagens partier illa till. Enligt SCB hamnar både Liberalerna och Miljöpartiet under riksdagsspärren med 3,4 respektive 3,3 procent. Socialdemokraterna ökar kraftigt jämfört med föregående mätning och får ett väljarstöd på 33,3 procent. Övriga partier backar, förutom Kristdemokraterna, som ökar stödet med 0,6 procentenheter sedan i november.

Men hur mycket säger egentligen opinionen under våren om det slutgiltiga utfallet i höst? En genomgång visar att SCB prickar någorlunda rätt. Enligt valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet har SCB:s majmätning vid de 13 senaste valen haft 1,8 procentenheters medelfel per parti. Varken bättre eller sämre än något annat opinionsinstitut som mäter under maj månad. Mätningar närmare valdagen förväntas däremot ha en träffsäkerhet på omkring 1 procent. Under de senaste fyra valen har avvikelsen under våren varit omkring 1,5 procentenheter per parti. Närmast kom SCB i valet 1976 med 0,6 procentenheters medelfel. Men för enskilda partier kan skillnaderna bli stora mellan maj och september.

Valet 2018 avvek väljarstödet för Kristdemokraterna nämnvärt från SCB:s undersökning i maj. Då låg stödet för KD på 3 procent. När valet väl var över fick partiet 6,3 procent av rösterna. Göteborgs universitet konstaterar att det inte finns någon systematik kring hur SCB överskattar eller underskattar väljarstödet. Med ett undantag. Socialdemokraterna har skattats högre med mellan två och fem procent i maj jämfört med valresultatet i sju av de åtta senaste valen. 2014 överskattade SCB väljarstödet för S med knappt 5 procent, och underskattade SD-rösterna med dryga fem procent.

– Man måste ha i åtanke att det här är maj. Det kan hända saker, som att man påverkas av olika utspel. Men det är också en hypotetisk fråga. Vi ställer frågan om det var val i dag. Det är en avsevärd del som inte bestämt sig, och det är personer som förmodligen kommer att hitta sitt parti fram till valet, säger Mikaela Järnbert, statistiker vid SCB.

Om ni skulle fråga ”hur ska du rösta i höst”, vad skulle ni få för svar då?

– Jag tror att vi möjligtvis skulle få en ännu större andel ”vet ej”. Nu svarar man ändå som om det vore val nu.

I årets mätning var 15 procent av de svarande osäkra på vilket parti de ska välja i höst. SCB:s undersökning genomfördes från slutet av april till slutet av maj. Liberalerna ökade med 0,9 procentenheter sedan mätningen i november, men hamnar ändå under spärren. I början av april tog Johan Pehrson över som ny partiledare efter Nyamko Sabuni. Var en ökning på 0,9 procentenheter allt partiet fick ut av ”Johan Pehrson-effekten”? Jan Teorell, professor i statsvetenskap vid Stockholm universitet, anser inte att ett väljarstöd under riksdagsspärren i maj är en dödsdom.

– Nej, det är det inte. I augusti 2018 gav jag i stort sett KD en dödsdom baserat på sammanvägda opinionsmätningar mellan 2010 och 2018. Men jag hade fel. De klarade inte bara spärren, utan klarade spärren med marginal. Det kan vara precis samma sak för Liberalerna nu. De är i en uppåtgående trend och har en ny partiledare som kanske gör en bra valrörelse som Busch gjorde 2018.

– Även på MP-sidan. Där har vi inga nya partiledare och en nedåtgående trend. Men det är så att det finns stödröstare även på den sidan av politiken. Rent statistiskt har det bara hänt två gånger att ett parti åkt ur riksdagen när man väl kommit in. Det bästa är att gissa på att de kommer att klara det, säger Jan Teorell.

***

Läs även: SCB: MP är nu minsta parti

Läs även: Johan Hakelius: Den breda mitten drömmer vidare