Taiwans presidentval är en omröstning mellan Kina och USA

Som borgmästare för miljonstaden Tainan sade William Lai under ett besök i Shanghai 2014 att taiwanesisk självständighet utgör konsensus i hans land. Som premiärminister beskrev han 2017 sig själv som ”en arbetare för Taiwans självständighet”. 

När Kinas militära provokationer kring Taiwan nu är värre än någonsin och Peking lovar attackera ön om självständighet utropas, är William Lai favorit att vinna presidentvalet 13 januari. Men osvuret är bäst, då tidigare val i den unga demokratin avgjorts genom osannolika omsvängningar och kandidater som skjutits i valspurten. 

William Lai gynnas av oppositionens splittring. Det gamla maktpartiet Kuomintang (KMT) hoppade över primärvalet och utsåg Hou Yu-ih, borgmästare för förorterna som omger huvudstaden Taipei, till sin presidentkandidat. Den tidigare polischefen ryktas vara en ödmjuk tjänstemän som kavlar upp ärmarna och får saker gjorda – perfekt för att locka de mittenröster som alltid avgör valen här. 

Ödmjukhet är antitesen till miljardären Terry Gou, som ofta jämförs med Donald Trump och hoppades vinna KMT:s primärval. Gou – som kallat nuvarande president Tsai Ing-wen för ”oskuld” då hon inte har några barn – ställer nu upp som fristående kandidat med löftet om att på 20 år göra Taiwan rikare än Singapore. 

Chen Fang-yu, lektor i Statsvetenskap vid Soochow University i Taipei, framhåller hur detta är första gången på årtionden som Taiwans presidentval innefattar en stark tredje kandidat. Och då syftar han inte ens på Terry Gou, vars väljarstöd verkar ha fastnat på omkring 10 procent. 

– Ko Wen-je varit bland de två främsta i opinionsundersökningarna under lång tid, vilket visar att en stor del av väljarna är missnöjda med de traditionella partierna, säger Chen till Fokus. 

Ko var tidigare Taipeis borgmästare i de två mandatperioder som lagen tillåter. Med sitt eget nya parti Taiwan People’s Party (TPP) vill han nu framstå som den enda personen i Taiwan med möjlighet att få slut på det ideologiska käbblet kring Kina mellan de två största partierna. 

Regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) har styrt sedan 2016 och kan nu bli det första partiet att vinna tre val på raken sedan Taiwan 1996 blev en demokrati. Liksom en majoritet av väljarkåren förespråkar DPP en taiwanesisk identitet snarare än KMT:s kinesiska, och motsätter sig tydligt tanken på en union med Kina. 

Men Chen Fang-yu menar att inhemska frågor kan få stor betydelse i detta val. Efter sju år med DPP har väljarna en hel del missnöje att vädra. Bostadspriserna tillhör liksom tidigare världens högsta, och lönerna är fortsatt låga trots att ekonomin går starkt. 

– DPP brukade ha nära band till sociala grupper, särskilt i liberala och progressiva frågor. Efter att man fick makten 2016 blev det för mycket kompromisser och försenade reformer, säger Chen. 

På grund av detta vann KMT i slutet av fjolåret en storseger i mellanårsvalet, som vanligtvis handlar om ekonomi och lokala frågor. Därför vill oppositionen gärna se att även presidentvalet kretsar kring samma ämnen. Men Kinafrågan börjar, som Chen uttrycker det, ”ta form”. 

Detta beror inte minst på Kinas eget agerande. I september kränkte ett rekordstort antal kinesiska militära flygplan Taiwans luftförsvarszon; under en enda dag noterades 103 stycken.  

Även fler militärfartyg än tidigare tog sig in i samma zon förra månaden. Det kinesiska hangarfartyget Shandong siktades bara 111 kilometer från den taiwanesiska huvudöns sydspets, på väg till Kinas största militärövningar någonsin i Sydkinesiska havet. Samtidigt fortsätter Xi Jinping att upprepa hur Taiwan måste styras från Peking, och framhåller en militär attack som möjlig lösning för att åstadkomma detta. 

Men när Kina tidigare försökt påverka Taiwans presidentval med militära hot har detta alltid fått motsatt effekt. Analytiker här i Taipei förväntar sig därför att kinesiska myndigheter denna gång kommer vara mer subtila, vilket redan märks i form av ökad desinformation kring USA:s avsikter. 

Narrativ som att USA bygger laboratorium för biologiska vapen i Taiwan och vill samla DNA från lokalbefolkningen har snabbt spridit sig från Douyin (Kinas Tiktok) till taiwanesiska sociala medier och sensationslystna pratshower. Ett annat vanligt narrativ är att USA planerar spränga Taiwans fabriker för halvledare och mikrochip i luften för att de inte ska falla i kinesiska händer. 

I slutet av augusti meddelade Meta att man slagit till mot ”den största kända påverkansoperationen i världen” mellan olika plattformar online, bestående av 7 704 konton och 954 sidor på Facebook och Instagram.  

Nätverket – som svartmålade väst, hyllade Kina och attackerade Pekings kritiker – hade kopplingar till kinesiska myndigheter. Enligt Meta finns samma nätverk även på minst 50 andra sociala medier inklusive Youtube, Reddit och X (tidigare Twitter). 

Samtidigt visar undersökningar från bland annat taiwanesiska Doublethink Lab att en majoritet av taiwaneserna inte tänker på desinformation som någonting utifrån. Organisationen, som forskar om desinformation, påpekar vidare hur det räcker att bara några få procent av väljarna påverkas för att det ska få betydelse för utgången. 

Detta särskilt som Taiwans väljarkår är ovanligt flytande. Enligt den senaste undersökningen från National Chengchi University i Taipei identifierar sig 27,3 procent med DPP och 18,1 procent med KMT, medan 41,2 procent av väljarna inte identifierar sig med något parti alls. 

– Jag tror att vi kommer få se långt mer kontroversiell information, inklusive desinformation, rykten och skepticism mot USA under valkampanjen. Syftet är att skapa kaos och misstro mot sittande DPP, men även misstro mot hela det demokratiska systemet, säger Chen Fang-yu. 

Chen ser det som sannolikt att Kina kommer använda ekonomiska vapen som importförbud och handelsutredningar för att skapa bilden att DPP förstör relationen med Kina, och hävda att endast en president från KMT eller TPP kan förbättra densamma. 

Moroten i ekvationen märktes då Peking i mitten av september presenterade en plan för att inkorporera Taiwan i en ”demonstrationszon för integrerad utveckling”, med nya ekonomiska möjligheter för ”taiwanesiska landsmän”. 

Planen innehåller en utvecklingsfond och uppmuntrar taiwanesiska företag att lista sig på börsen i Kina. Delar av Taiwan ska förses med vatten och gas från Kina, och ett snabbtåg knyta ihop de båda sidorna. 

I samband med att planen presenterades sade en talesman för kinesiska myndigheter att relationen i Taiwansundet befinner sig i ett kritiskt skede och står inför ett ”viktigt beslut”. Budskapet är tydligt: välj mellan militär konfrontation eller ökat välstånd. 

Sedan DPP fick makten 2016 har Kina och Taiwan knappt talat med varandra. Taiwan har i stället närmat sig USA och Japan, samtidigt som de militära spänningarna kring ön tilltagit och bristen på kommunikation konstant ökar risken för ödesdigra misstag. 

Icke desto mindre har William Lai sagt att han kommer fortsätta på president Tsai Ing-wens inslagna väg om att de då båda sidorna inte är underordnade varandra. Samtal kan därmed endast kan äga rum på lika villkor och inte som ett resultat av påtryckningar. 

Detta får Terry Gou att utmåla DPP som en samling anti-kinesiska krigshetsare, vilka måste bort från makten för att undvika ”skogar av vapen av hagel av kulor”. I sann populistisk anda har Gou föreslagit 50 år av fred i utbyte mot alla sina tillgångar i Kina, där de enorma fabriker som gjort honom rik på elektroniktillverkning fortfarande står kvar. 

William Lai har visserligen tonat ner tidigare retorik och säger nu i likhet med Tsai Ing-wen att Taiwan inte behöver förklara självständighet eftersom man redan är en självständig nation. Ändå går KMT till val på att riskerna ökar med Lai vid rodret och man själv är enda parti som kan minska spänningarna genom att återupprätta kommunikationen med Kina. 

I motsats till DPP så omfattning KMT nämligen 1992 års konsensus. Denna överenskommelse innebär att Kina och Taiwan tillhör samma nation, och är enligt Peking en förutsättning för att alls samtala med varandra. 

Avtalet är tillika en del av ett alltmer komplicerat historiskt bagage som KMT bär med sig från tiden då partiet, efter att ha förlorat inbördeskriget mot Mao Zedongs kommunister, fortfarande gjorde anspråk på att vara hela Kinas regering. 

KMT:s legitimitet bygger ännu på denna orimliga tanke, och framför allt partiets äldre garde sparkar bakut över alla tecken på att Taiwan ersätter det sekelgamla formella namnet Republiken Kina. Nyligen dundrade KMT:s senaste president Ma Ying-jeou att han kommer bojkotta årets nationaldagsfirande eftersom DPP marknadsför evenemanget som ”Taiwans nationaldag” och inte ”Republiken Kinas nationaldag”. 

Ma har tillsammans med KMT:s vice ordförande Andrew Hsia besökt Kina flera gånger bara i år, vilket förutsägbart nog har utnyttjas av den kinesiska propagandaapparaten. Hou Yu-ih uppger å sin sida att han vill samarbeta med Peking för att utveckla demokrati och mänskliga rättigheter. Inget av detta ser särskilt snyggt ut i ljuset av Kinas repressiva utveckling och alltmer högljudda anspråk på Taiwan.  

William Lai kan därför enkelt vända på steken genom att beskriva det kommande valet som ett val mellan demokrati och auktoritarianism. Enligt DPP medför samtal på Kinas villkor att Taiwans demokrati urholkas på samma vis som i Hongkong. Kinas stöd för Ryssland efter den fullskaliga invasionen av Ukraina framhålls som varningar om Pekings natur samt risken för att något liknande kan ske även här. 

Ko Wen-je duckar gärna Kinafrågan genom att kort uttrycka stöd för status quo. Tankegods som ”två sidor, en familj” samt att Taiwan bör tjäna som en bro mellan Kina och omvärlden skapar dock frågetecken. Om valet främst handlar om Kina så har William Lai både väljare och parti med sig i frågan om Kina, medan splittringar råder mellan såväl övriga kandidater som inom deras partier. 

Det var just inbördes splittringar som gjorde att KMT förlorade makten över Taiwan för första gången efter att ha styrt ön sedan 1949, varav fram till 1987 med hjälp av undantagstillstånd. Inför landets andra presidentval år 2000 bröt sig en populär profil ut på samma vis som Terry Gou i år, varpå Chen Shui-bian från DPP vann med 39,3 procent av rösterna. 

Enligt Taiwans valsystem blir den som får flest röster i den första omgången president. Oppositionen klamrar sig därför fast vid mantrat att ”en majoritet” av väljarna inte vill se William Lai som president, då han ligger kring 40 procent i de flesta opinionsundersökningar. 

Men samtidigt som alla tre oppositionskandidater tydliggjort att de vill ha bort DPP så finns ingen naturlig väg till samarbete. Ko Wen-je har gått starkare än Hou Yu-ih i opinionen, och Terry Gous kandidatur har ytterligare skadat KMT:s image som främsta opposition och därmed Hou som det självklara förstanamnet i en gemensam kandidatur. 

Det finns andra anledningar till att Ko Wen-je vill leda oppositionen med TPP. Lektor Chen Fang-yu understryker hur KMT är ett högst hierarkiskt parti, vars ”hållning i frågor kring Kina och taiwanesisk identitet att de distanserar sig från den yngre generationen väljare”. 

Den yngre generationen väljare som Ko lyckats locka riskerar försvinna om han ställer upp tillsammans med KMT. Likaledes vore det otänkbart för KMT:s kandidat att vara andranamn i en samlad opposition. 

Om oppositionen ändå lyckas samla sig och vinna är det sannolikt att det militära samarbetet med USA inte kommer utvecklas i samma takt som tidigare. Liksom i tidigare perioder av KMT-styre förväntas handel och utbyte med Kina öka, och restriktioner för att minska kinesiskt inflytande över områden som medier och kultur att minska.  

Taiwans presidentval tar ofta dramatiska vändningar. Då Chen Shui-bian ut att förlora valet 2004 blev han skjuten i magen under ett valmöte dagen innan. Även om förövaren aldrig identifieras så misstänkte många kinesisk inblandning, med sympatiröster på Chen som följd. Han blev omvald med 0,2 procentenheters eller knappt 30 000 rösters marginal. 

Inför förra valet år 2020 gick Tsai Ing-wen från kräftgång och underläge i opinionen till att ett halvår senare vinna med 20 procentenheter. Utvecklingen berodde mycket på KMT:s oförmåga att fördöma övergreppen i Hongkong när stadens proteströrelse krossades utan pardon. 

Med tanke på att spänningarna kring Taiwan nu är större och de inblandande deltagarna flera, så går det inte att avskriva en oväntad och dramatisk upplösning på valet heller denna gång. 

***

Läs även: Kinas ekonomi är en tickande bomb

Läs även: Ryssland och Kina sätter in stöten mot näringslivet