Törnmalm: Därför är slöjförbud en riskabel väg att gå

Moderaternas vill se en statlig utredning om slöjförbud i förskola och grundskola, något som har mött kritik från både höger och vänster. Expressens ledarsida pekar på svårigheten att dra en gräns mellan förtryck och frivillighet. Ge er hellre på de religiösa friskolorna, de som på olika sätt begränsar barns frihet, lyder budskapet.

Utbildningsminister Anna Ekström (S) är inne på samma linje. Hon säger i dagens DN att hon hellre ser hårda tag mot ”dem som pressar, inte mot de utsatta flickorna”.

Också tufft, fast med en ”soft approach”, som det brukar kallas i arbetet mot extremism. Det kräver en hel del mod av politiker att uttala dessa symbolpolitiska dagar. Och har, om man ska tro erfarenheten från Europa, potential att bli mer framgångsrikt än det moderata alternativet.

Några månader efter terrordåden i Belgien 2016 besökte jag Vilvoorde, en sömning förstad till Bryssel där Renault fram till för drygt 20 år sedan hade en del av sin tillverkning. I Vilvoorde börjar den moderna tideräkningen inte längre vid fabriksnedläggningen, utan vid 2011, då Belgien följde den europeiska trenden och förbjöd heltäckande slöjor som niqab och burka på offentliga platser.

Då inget längre blev sig likt.

Protesterna mot det belgiska förbudet började med en kupp. Som gick ut på att en muslimsk kvinna passerade en polisstation i Bryssel – iförd heltäckande klädsel. Upplopp utbröt. Och följdes av oroligheter vid ytterligare demonstrationer. Efteråt kunde polisen konstatera att 19 av 30 gripna vid bråken kom från Vilvoorde. Kort därefter dök figurer från gruppen Sharia4Belgium upp i Vilvoordes största moské. Missnöjet eldades på och snart höll extremisterna offentliga bönemöten på fotbollsplanen i stan.

Belgien har länge toppat listan över länder i Europa med flest krigsresenärer till Syrien. Och Vilvoorde var länge värsting internt: sedan 2013 har 29 personer från den lilla kommunen rest för att delta i terrorn. Orsakerna till det är givetvis många. Men när stadens tjänstemän berättar om sitt arbete för att komma till rätta med problemet (vi återkommer till det) så börjar de vid slöjförbudet.

– Det var gnistan, berättade en av dem, Moad El Boudati, när vi träffades på samma fotbollsplan.

Jag förstår att tanken på slöjor på skolflickor retar moderata väljare. Jag förstår också att partiet, i skuggan av Ebba Busch Thors framgångar och väntan på ett nytt idéprogram, behöver något som smäller högt. Frågan är bara om den tuffa linjen är rätt väg att gå.

Vilvoorde valde den mjukare vägen. Och arbetet, i vilket såväl stadens myndigheter, moskén som polisen ingår i ett individfokuserat program, har gett resultat; Vilvoorde kan i dag skryta med att inte ha haft en enda terrorresenär sedan 2014. Nu fortsätter arbetet med att hantera återvändarna från Syrien.

Sverige står inför en massa nya utmaningar, som politikerna, helt begripligt, har svårt att finna lösningar på. Men kunskapen finns, om det är mer än politiska poäng de folkvalda är ute efter.