Turbulensen i tysk politik fortsätter
Olaf Scholz regeringskris väcker hopp hos CDU och AfD.
Bild: AP
Förbundskansler Olaf Scholz (SPD) använde för honom ovanligt hårda ord när han deklarerade förra veckan att han inte längre hade förtroende för sin finansminister Christian Lindner från liberala FDP. Liberalernas partiledare hade, enligt förbundskanslern, agerat egoistiskt och blockerat varje försök till konstruktiva reformer i denna motiga tid för Tyskland. Lindner, å sin sida, menade att kanslern vägrade att ta till sig FDP:s ekonomiska krisplan för att få ekonomin på fötter.
Båda sidor försöker så klart att sätta bilden av att det är den andre som agerat oansvarigt och störtat landet in i en regeringskris. Samarbetet mellan FDP och de rödgröna partierna i förbundsregeringen har dock gnisslat länge. De senaste veckorna signalerade Lindner mer eller mindre öppet i medierna att han övervägde att lämna ”trafikljuskoalitionen”, vars namn är hämtat från de tre ingående partiernas färger: rött, gult och grönt.
Det som till sist ulöste krisen var olika syn på skuldsättning och statens roll i ekonomin. Borde Tyskland mjuka upp statens så kallade ”skuldbroms” i syfte att få fart på ekonomin. Eller är denna tvärtom grunden till sunda statsfinanser och får därmed inte röras? Skuldbromsen skrevs in i konstitutionen 2009 och stipulerar att Tyskland inte får låna mer än 0,35 procent av BNP per år. Både SPD och De gröna menar att bromsen utgör en tvångströja i en tid då den tyska ekonomin behöver få en rejäl skjuts. Lindners FDP ville i stället se marknadsliberala reformer: sänkta skatter för små- och medelstora företag, en förskjutning av målet om klimatneutralitet från 2045 till 2050, höjd pensionsålder och en liberalisering av arbetsmarknaden.
För att göra saken än mer komplicerad tillåter konstitutionen avsteg från skuldbromsen vid nationella nödlägen. Så skedde under coronapandemin. I budgeten för 2021 fanns därför 60 miljarder euro i extra kreditutrymme som trafikljuspartierna trodde att de kunde använda till framförallt klimatrefomer. De extra miljarderna minskade risken för internt käbbel och var tänkt att utgöra bottenplattan för regeringens ekonomiska program. Men en dom från författningsdomstolen förra hösten drog dock undan mattan under regeringen: pengarna fick inte användas till annat än det de var tänkta för. Och med ens blev frågan om nya skulder och skuldbromsens vara eller inte vara en källa till konflikt.
Nu är skuldbråket förstås inte det enda skälet till att samarbetet sprack. I rättvisans namn ska sägas att vilken regering som helst skulle ha svårt att hantera den säkerhetskris som Rysslands anfall på Ukraina skapade 2022. Scholz kabinett var aldrig tänkt att regera i en kristid. Även om orosmoln hopade sig redan vid tillträdet hösten 2021, var det som om identitetspolitik och en övertro på statens förmåga att utan negativa konsekvenser driva på den gröna omställningen toppade samtidigt.
Med tiden blev det också alltmer uppenbart att Lindner inte trivdes i sin roll att ständigt agera “liberalt ankare” visavi sina rödgröna samarbetspartners. Dels straffades han hårt av sina egna väljare i delstatsval efter delstatsval, dels tappade regeringen mer och mer styrfart. Vad var det gemensamma projektet, förutom att de sönderkörda kristdemokraterna CDU inte längre var vid makten?
För CDU:s del är läget i dag ett helt annat. Efter att i flera år ha plågats av idélöshet och interna maktkamper har partiordföranden Friedrich Merz konsoliderat sitt ledarskap. Det är också han som, mest troligt, blir Tysklands nästa kansler. Fast först måste det bli nyval. Olaf Scholz vill få igenom ett antal lagpaket, däribland fortsatt stöd till Ukraina, innan han ställer förtroendefrågan till förbundsdagen.
Friedrich Merz uppges i sin tur luta sig mot Scholz: i utbyte mot att CDU röstar för lagarna så ska kanslern under de kommande veckorna ställa förtroendefrågan till förbundsdagen. Scholz vet att han inte har förtroende och att konsekvensen därför blir nyval. Vad som händer därefter beror inte minst på hur det går för ytterhögerpartiet AfD i valet.
Turbulensen i tysk politik kommer garanterat att fortsätta när hösten snart övergår i vinter.
***
