Ung, snygg och populär – men ingen enande kraft

Att Élisabeth Borne lämnade posten som Frankrikes premiärminister i början på veckan kom knappast som någon stor överraskning. Hennes hårdnackade sätt att driva igenom regeringens politik under sina 20 månader vid rodret har skaffat henne gott om fiender och få vänner. I synnerhet den kontroversiella pensionsreformen med höjd pensionsålder fick hård kritik från såväl det franska folket som från den politiska högern och vänstern. I sitt avskedsbrev avslöjade Borne att hon ändå gärna hade stannat kvar, men att hon lämnade på president Macrons begäran.  

Presidenten sätter nu sitt hopp till den 34-årige Gabriel Attal för att blåsa nytt liv både i fransk politik och i Macrons presidentskap. Efter att ha anslutit sig till regeringen 2018 vid rekordunga 29 års ålder, har Attal innehaft flera befattningar innan han i somras blev utnämnd utbildningsminister. Han hann knappt tillträda den rollen innan han genomförde en mycket omdiskuterad reform och förbjöd det kaftanliknande plagget abaya i skolorna. Ett plagg som främst bärs av muslimska kvinnor. Beslutet väckte intensiv debatt i media, särskilt från vänsterkanten som betecknade det som rasistiskt. Men franska folket stod på Attals sida och opinionsmätningar visade att han blev allt mer populär. I december var han till och med den mest populäre av alla franska politiker, tätt följd av tidigare premiärministern Édouard Philippe och Marine Le Pen, partiledare för högernationalistiska Nationell samling. 

Att valet föll på Attal var väntat av somliga just på grund av hans popularitet och han på många sätt sägs påminna om Macron. Andra trodde att han skulle få stå på tillväxt ett tag till på grund av sin låga ålder. Attal är den yngste premiärministern i Frankrikes historia och den förste som är öppet homosexuell.  

Flera parlamentsledamöter kritiserade Macron för utnämningen då de menar att han i princip har utsett en kopia av sig själv till premiärminister. Även Macron började sin politiska karriär tidigt och kommer, precis som Attal, från en mer traditionell socialistisk bakgrund. Samtidigt kan de politiska beslut som Attal har drivit igenom snarare ses som klassisk högerpolitik, vilket motsvarar en politisk förskjutning som även Macron har genomgått. När det gäller skolklädsel har Attal även påbörjat tester för att återinföra skoluniformen, en fråga som framför allt har drivits av högern. 

Hur Attal kommer att klara rollen som premiärminister och leda ministrar som är betydligt mer erfarna än han, återstår förstås att se. Nationalförsamlingen är splittrad och det kommer bli svårt att skapa politiska majoriteter även i fortsättningen. Kommentatorer i Frankrike tror dock att Attal kan ha enklare än Borne att förhandla med högern, det vill säga med Marine Le Pens Nationell samling samt med Republikanerna. Däremot verkar inte vänstern särskilt road av Attals tillträde. 

Vänsterextrema La France Insoumise (LFI) kräver redan en förtroendeomröstning om Gabriel Attal i nationalförsamlingen. LFI:s grundare, Jean-Luc Mélenchon, twittrade att valet av Attal innebär att premiärministerns ämbete härmed försvinner, och att Attal enbart kan betraktas som Macrons talesperson. ”Den presiderande monarken regerar ensam med sitt hov. Ve det folk vars prinsar är barn”, skrev Mélenchon sarkastiskt.  

***

Läs även: Därför blir fransmännen så våldsamma när de protesterar

Läs även: Början på slutet för Borne?