Unik undersökning: Väljarna redo för de nya blocken i svensk politik

Hon är strax under 30; röstar på Centerpartiet; bor i en mindre stad eller tätort i Norrland och tycker att det behövs mer, inte mindre, åtgärder mot klimathotet; hon är för ett generöst flyktingmottagande men är inte så orolig över brottsligheten. Så ser en komprimerad och förenklad bild ut av väljaren som är minst lockad av populistiska locktoner.

– Centerpartiet tenderar att bli det mest optimistiska partiet. Majoriteten av deras väljare anser att Sverige är på väg åt rätt håll i dag. Och C har tagit många »öppna era hjärtan-röster« från Moderaterna, säger Novus vd Torbjörn Sjöström.

Raka motsatsen finns bland Sverigedemokraternas väljare:

– Det är ett motparti för de som vill protestera. Om man tror att samhället är på väg i fel riktning röstar man på de som vill dra i nödbromsen, mycket drivet av att man upplever rädsla och oro för utvecklingen, säger han.

Populistiska och nationalistiska partier växer i de flesta europeiska länder. Partier som utger sig för att företräda »vanligt folk« gentemot makteliten, och hävdar enkla lösningar på komplicerade samhällsproblem, plockar röster från etablerade partier.

Men hur ser svensk populism ut och hur utvecklas den? Fokus har i samarbete med Novus gjort en undersökning där vi pejlar den svenska framtidstron respektive oron. I frågor om synen på flyktingar, invandring, islam, klimatfrågan och synen på brottsligheten visar vi hur skillnaderna ser ut geografiskt, mellan olika samhällsgrupper och mellan partierna.

Det visar sig att samarbetet mellan S-MP-regeringen och C och L också återspeglas bland väljarna. 62 procent av C- och L-väljarna anser att Sverige är på rätt väg i dag, 58 procent av S- och MP-väljarna.

På fem års sikt tror däremot 80 procent av SD-väljarna och 34 procent av M- och KD-väljarna att levnadsförhållandena utvecklas till det sämre. Mest framtidsoptimistiska är S-väljare, där 35 procent tror att de får det bättre inom fem år.

– Det som förenar SD, KD och M är att de grundats i oro över samhällsutvecklingen. I SD:s fall mot den mångkulturella utvecklingen. Dåvarande KDS mot att kristna värderingar trängdes undan. Dåvarande högern mot hotet av den framväxande arbetarrörelsen, säger Carl Melin, statsvetare på den TCO-finansierade tankesmedjan Futurion, som förra året skrev rapporten »Populismens verkliga orsaker«.

Novus undersökning visar också att nästan varannan stockholmare (49 procent) anser att Sverige i dag är på väg i fel riktning och den uppfattningen är starkast bland de i åldern 30–49 år.

– Många upplever nog en visionslöshet i dagens Stockholm. Det är hål i gatan, bussen eller tunnelbanan går inte i tid och är överfull, boendekostnaderna är höga och många ser brister i välfärden, säger Torbjörn Sjöström.

Men det kanske tydligaste utslaget finns bland LO-väljare. Drygt hälften, 52 procent, tror att de får det sämre på fem års sikt. 53 procent är också oroade för sin egen situation i dag. 61 procent av LO-medlemmar tror att åtgärderna mot klimathotet kommer att påverka deras vardagsliv till det sämre. 78 procent tycker Sverige tagit emot för många icke-europeiska flyktingar, en majoritet tycker inte att invandringen berikar det svenska samhället och 56 procent ser islam som ett hot mot svensk kultur och levnadsvanor.

I rapporten »Populismens verkliga orsaker« hävdade man att populistiska framgångar inte går att enkelt förklara utifrån ökad invandring eller rasism. Men att männi­skors oro på arbetsmarknaden – som oro att bli av med jobbet i automatisering eller i följderna av finanskriser – är en viktig förklaring till att stödet för populistiska rörelser ökat.

– Stora delar av arbetarklassen är överrepresenterade bland dem som uttrycker oro över samhällsutvecklingen. De har inte fått del av det som blivit bättre, men drabbats av mycket som blivit sämre. Det kan också komma till uttryck i oro i synen på migrations- och klimatfrågan, säger Carl Melin.

Statsvetaren Ann-Cathrine Jungar forskar om populistiska partier i Norden och Europa.

– De beskriver hur det går bra för eliterna i samhället, men att det inte går lika bra eller blir sämre för de många männi­skorna. Finanskrisen 2008 gynnade dessa partier liksom migrationskrisen 2015, då de kunde tala om »massinvandring« som förklaring till problemen. Det bidrog till att de stärktes eller, som med tyska Alternativ für Deutschland, kunde etablera sig som partier, säger hon.

LO-ekonomen Torbjörn Hållö skrev redan 2017 att »Invandring bör analyseras som en fördelningsfråga, på samma sätt som vi med stor framgång gjort med internationell handel«.

– Migrationen har massor av positiva effekter, men också negativa. När det kommer hit folk så sätter det press på arbetsmarknaden för de som har liknande bakgrund och finns i låglöneyrken. Det är en berättigad oro, och den som är oroad ska inte behöva kallas dum eller rasist för det, säger Torbjörn Hållö.

Han menar att det finns bra, fast delvis urholkade, »kompensatoriska inslag« till de löntagare som förlorar på globaliseringen – som arbetslöshetsförsäkring, omställningsavtal och utbildning.

– Men någon sådan strategi finns inte för att hantera invandringens negativa fördelningseffekter. Där har vi varit dåliga på klassisk fördelningspolitik.

Samma sak med klimathotet och miljöfrågan, menar han.

– De flesta är nog övertygade om att det är ett stort hot och de är inga klimatförnekare. Men bördan ska inte behöva bäras av landsbygden samtidigt som innerstadsfolk får elcykelpremier.

Från extremhögern finns ett motstånd mot flyktinginvandringen i sig. Från vänstern finns motståndet mot arbetskraftsinvandring, som man menar bidrar till sänkta löner och sämre villkor.

I en mycket uppmärksammad artikel i S idétidskrift Tiden skrev dess redaktör Payam Moula nyligen: »Det är svårt att blunda för det faktum att fackföreningar får sin makt genom förmågan att begränsa och dra tillbaka utbudet av arbetskraft. Detta blir betydligt svårare om arbetskraft lätt och billigt kan ersättas.«

Stödet för SD bland LO-väljare har också varit som starkast där svensk arbetskraft tidigt haft störst konkurrens från utländska arbetare, som i Byggnads.

– Sverige är ganska unikt i en generös arbetskraftsinvandring. Men vi har ett samtalsklimat där relevanta invändningar brunstämplas, säger Torbjörn Hållö.

Det handlar också om en politisk förändring, där forna arbetarepartiet Socialdemokraterna håller på att byta väljarbas. Samma fenomen som Thomas Piketty uppmärksammade fanns i USA, Storbritannien och Frankrike – i rapporten »Brahmin left vs merchant right: Rising inequality and the changing structure of political conflict« – finns i Sverige, menar Hållö.

– Akademiker blir allt starkare inom vänstern, och företagare och rika starka inom högern. Socialdemokraterna håller på att tappa arbetarklassen, det som redan hänt i andra länder. Partiet domineras allt mer av folk med annan bakgrund än arbetarklass.

– Följden ser vi tydligt i att vi har ett pensionssystem som gör att breda LO-grupper som har jobbat ett helt liv bara får garantipensioner.

Även i den egna valanalysen efter valet konstaterar S att partiet tappat 19 procentenheter bland LO-väljare på tolv år, mot 7 procent bland den totala väljargruppen.

LO-ekonomen Torbjörn Hållö menar att svenska S har en del att lära av danska S. Där har Socialdemokratiet närmat sig Dansk Folkepartis uppfattningar i en rad migrationsfrågor, men gick till vänster i klassiska välfärdsfrågor, som pensionsfrågan.

– Där gjorde de en total pudel inför sina klassiska väljare i våren val, även om det var från ett sämre läge än svenska S. Men de har agerat skickligt. Som deras ledare och nya statsministern Mette Fredriksen sa: »Det var vi som lämnade er, inte ni som lämnade oss.«

För S fanns ett skifte redan på 50-talet när man började tala om »löntagare« i stället för »arbetare« för att inkludera även tjänstemän.

– I dag är utmaningen om man ska vara ett parti för arbetsklass på mindre orter eller ett parti som vinner mark bland välutbildad medelklass. Nu ser vi att S krymper där man tidigare var som starkast och växer där man tidigare var svagast. I de två senaste valen hände något unikt, vänsterblocket gjorde ett bättre val i Stockholm än i riket i övrigt, säger Carl Melin.

I inledningen av valrörelsen 2018 handlade det mesta om migrationsfrågan och lag och ordning, och de frågorna har fortsatt att dominera under 2019. Men Carl Melin varnar för att dra för stora växlar på migrationsfrågan.

– Svenskarna är inte långsiktigt mer invandringskritiska. Kortsiktigt kan stor migration spela en stor roll, men stödet för populistiska rörelser är inte starkast där det finns flest migranter. Oron att bli av med jobbet och en låg framtidstro är de viktigaste orsakerna. Det bästa sättet att bekämpa populism är att visa att det politiska systemet levererar, säger han.

Torbjörn Sjöström på Novus pratar också om hur oron bemöts:

– Vill vi ha politiska visioner eller politiker som bara förvaltar landet? Det politiska ledarskapet måste bli bättre på att visa att man vill något långsiktigt. Alltför mycket ägnar man sig åt att peka på varandra och förklara vems felet är. Då får man politisk vanmakt bland väljarna, säger han.

Ann-Cathrine Jungar, statsvetare på Södertörns högskola, menar att de populistiska partierna drivs av misstron mot de etablerade politikerna.

– De bygger upp en grundläggande konflikt mellan folket och politikerna i eliten. Folket ska bestämma, säger de, och vill göra sig till folkets röst.

Sverige var länge ett undantag, bortsett från Ny demokrati, som satt i riksdagen 1991–94. Men Danmark, Norge och Finland hade populistiska partier redan på 70-talet.

– I dag stärks de nationalkonservativa partierna i hela Europa, även bland de länder som länge var ett undantag; som Sverige, Tyskland, Spanien och Portugal. Undantagen är Irland och Island, men där finns det andra partier som fångar upp liknande frågor som populisterna, säger Ann-Cathrine Jungar.

Samtidigt finns inte alltid ett givet samband mellan oro över samhällsutvecklingen och vilka åsikter man har eller partival.

– I Sydsverige är SD största parti, i våra senare mätningar med 28 procent. Men i denna undersökning anser 47 procent i Sydsverige att Sverige går i rätt riktning; mot en knapp majoritet i Stockholm som tycker det går i fel riktning, säger Torbjörn Sjöström.

– I valet 2014 var det S som sa att »Sverige håller på att gå sönder«, men hade inte så mycket lösningar. Men problembilden sattes och SD blev en pysventil, fortsätter han.

Carl Melin menar att synen på de egna framtidsutsikterna är grundläggande:

– När man inte längre tror att ens barn ska få det bättre betyder det oerhört mycket. På 60-talet kände de flesta att de fick det lite bättre för varje år. Att de var med och vann på samhällsutvecklingen. De flesta fick jobb och kunde vara med och bidra till utvecklingen.

– Men i dag känner många att samhällskontraktet är uppsagt av dem »där uppe«. Ska man vända på det måste man visa en ekonomisk politik där de många känner sig som vinnare på samhällsutvecklingen, säger Carl Melin.

***

Åtgärder för att motverka klimathotet kommer att påverka mitt vardagsliv till det sämre.

Ja: SD 77 procent, KD 57 procent, M 54 procent.

Sverige har tagit emot för många flyktingar från icke-europeiska länder.

Ja: SD 97 procent, KD 83 procent, M 78 procent.

Invandringen har eller kommer att berika det svenska samhället.

Nej: SD 95 procent, KD 53 procent, M 52 procent.

Brottsligheten ökar och det görs för lite för att komma åt de kriminella.

Ja: SD 97 procent, KD 97 procent, M 92 procent.

Fler poliser och längre straff bidrar inte till minskad brottslighet.

Nej: SD 67 procent, M 64 procent, KD 60 procent.

Islam som religion utgör ett hot mot svensk kultur och levnadsvanor.

Ja: SD 89 procent, KD 72 procent, M 51 procent.