Varför röstar folk fel?
Det finns många svar på den frågan. Men kanske är sanningen bara att folk röstar som de gör, för att de faktiskt tycker som de gör?
Toppbild: TT / Montage
Inte kunde man lita på turkarna heller. Inte ens en jordbävning rubbade dem.
När det här skrivs vet vi ännu inte hur det slutar, men det korkades inte upp några rakiflaskor på söndagskvällen. En "turkisk politisk vår", som en av våra stora tidningar förutspådde, står inte för dörren.
Det är klart att det inte var en schysst match. Erdogan har riggat systemet. Men många turkar gillar honom. Folk är hopplösa.
Och det är just det.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vid det här laget är det snarare regel än undantag: folk röstar fel. Det började med att EU-entusiasterna fick på tafsen när danskarna röstade nej till Maastrichtfördraget redan 1992. Sedan röstade de nej till euron, liksom Sverige. Slutsatsen blev att det är dumt att fråga folk vad de tycker i frågor av det här slaget.
Sedan brakade det loss.
Ungerns Orban fick tvåtredjedelsmajoritet 2010. Polska Lag och rättvisa fick 2015 majoritet i nationalförsamlingen. Britterna röstade för Brexit 2016. Trump vann samma år. Bolsonaro vann brasilianska presidentvalet 2018. Marine Le Pen fick drygt 40 procent i det franska presidentvalet 2022 och Emmanuel Macron slår nu nya impopularitetsrekord. Förra året blev Italiens bröder största parti i valet och Georgia Meloni premiärminister. Sannfinländarna blev andra största parti i valet förra månaden. Sverigedemokraterna, nya i riksdagen 2010, är nu andra största parti och i praktiken regeringsbärande.
Det är jobbigt det här, för på något sätt måste det ändå förklaras. Varför röstar folk fel?
"Populism" är den mest svepande förklaringen. Med det menas vanligen att väljarna blivit lurade med falska löften. Oschyssta regler, riggade för att gynna populister vid makten, är den näst vanligaste förklaringen och den har bevisligen en hel del stöd. Men ungrare och polacker och vilka de nu är, lever inte bakom någon järnridå. Varje tioåring med TikTok vet vad som sägs på andra platser.
Ja, då är det väl just sociala mediers fel. Dessa gigantiska amerikanska och suspekta bolag som eldar på polariseringen. Eller ryska påverkansoperationer.
Men någonstans längs vägen börjar det här låta som bortförklaringar. Tänk om folk röstar som de gör, för att de faktiskt tycker som de gör?
Det är, för många, en skrämmande tanke. Hur ska man vända sig om folkviljan är den verkliga fienden för dem som säger sig försvara folkviljan?
Det är i det läget Magdalena Andersson tar av sig handskarna. När hon säger att den här regeringen "hotar grunderna i vår demokrati", att vi har en "regim som använder sin maktposition för att hota och tysta kritiska röster", att den vill "tysta oppositionens röst", att "deras drömmars totalitarism börjar ta form", att den "hotar det Sverige vi älskar" och "vårt lands själ", ser vi nästa steg i utvecklingen.
Bland liberaler och vänster är övertygelsen allt starkare om att allt ligger i potten: demokratin, klimatet, vår själva existens. "Vårt lands själ". Om man intalar sig att det är på det sättet, är det orimligt att hålla igen. Att även liberaler tjusas av auktoritära metoder såg vi under pandemin. Det var de, inte de auktoritära populisterna, som stod främst i ledet för att inskränka friheter och stänga samhället. Den enda nu levande svenska politiker som, såvitt jag vet, luftat en längtan att "snabbt avskaffa alla val" är Miljöpartiets EU-parlamentariker Pär Holmgren – inspirerad av filosofen Torbjörn Tännsjös dröm om en "global despoti" för klimatet. Det är en allt vanligare tanke bland klimataktivister.
Det finns inte bara ett, utan minst två auktoritära hot. Det ena är det vi talar mycket om. Det andra växer ur etablissemangets frustration över att utmanas och över väljare som röstar fel. Nu tar det hotet form.
***
Läs även: Orkar borgerligheten ta chansen?
