Allt har ett pris

Det var i alla fall vad Fredrik Reinfeldt och Anders Borg rimligen hoppades på när de valde att lyfta upp kostnaderna för flyktinginvandringen. Det var antagligen inget lätt beslut. När politiker runt om i Europa anpassat sin politik för att möta utmaningar från missnöjespartier, har Reinfeldt gjort precis tvärt om. Regeringen gjorde upp med miljöpartiet om flyktingpolitiken och statsministern har attackerat sverigedemokraterna med glödande avsky. Så varför valde han att i sitt sommartal utmåla de stigande kostnaderna för flyktinginvandringen som den stora utmaningen för nästa regering? Att sverigedemokraterna tjänar på en sådan problemformulering är uppenbart. Svaret – som framträder i Torbjörn Nilssons reportage – är att det anses vara ett pris värt att betala. Priset för att återfå initiativet i valrörelsens slutfas. Att få debatten att handla om vem som är bäst på att sköta landets ekonomi. Fram till nu har regeringen tvingats stå till svars för vinster i välfärden och dåliga skolresultat. Nu är det Stefan Löfven som ska berätta hur han ska ha råd med sina utlovade reformer när det behövs 48 extra miljarder till Migrationsverket. Det återstår att se om satsningen går hem. Priset är däremot odiskutabelt och betalas omgående.

Det brukar sägas att det som tar ett år att besluta i Stockholm, klubbas igenom på en vecka i Göteborg. Så såg det även ut att bli med trängselskatterna. Nina Brevinges berättelse om vad som hände sedan är minst sagt fascinerande.

Hänger du inte riktigt med i debatten om rasismen i samhället? Det kanske inte är meningen heller. Matilda Lindwall skriver om de nya forum för antirasistisk diskussion där människor med en viss hudfärg inte är välkomna.

Missa inte heller Johannes Forssberg som på Signerat analyserar vårt ständiga behov av PG.

Trevlig läsning!