Åman, Hitler och framtiden

Så var det dags för Jan Åman att göra avbön i media när det stod klart att han tvingas lämna chefsjobbet på Färgfabriken i Liljeholmen. För många konstiga privata utgifter, tyckte stiftelsens styrelse. För många oredovisade kvitton.

Det går att föreställa sig samtalen dem emellan. En Åman som stressat drar handen genom den gråsprängda kalufsen och försöker förklara att men, jo, så här var det … och en styrelsegrupp som rödbrusig avbryter: »Nej, nej, nej, lyxresor, Margiela-byxor och oxfilé ingår inte i uppdraget som halvstatlig konstfarbror.«

Nu är det väldigt synd att konstmänniskor ska vara så dåliga på att räkna. Även om någon säkert skulle säga att det bara är en olycklig slump att Bo Nilsson nyligen fick foten som chef för den danska konsthallen Charlottenborg,  efter att ha fixat ett budgetunderskott på ett par miljoner.

Bortsett fiffleriet är jag tveksam till om Färgfabriken kommer nå liknande höjder framöver, utan Jan Åman.

En gång för några år sedan mötte jag Hitler där. En liten slipsklädd Hitler i kortbyxor som knäböjde framför ett soldränkt fönster. Det är fortfarande mitt allra vackraste och läskigaste möte med konsten.