Fashionistas?

Pionjären Pagrotsky, med sitt kulturskägg och sina hyllningar av Det Svenska Modeundret, satte standarden.
Frågan är hur näringsministern – regeringens självutnämnda efterträdare – ser på konkurrensen från uppstickaren, socialdemokraternas Luciano Astudillo. Maud Olofsson, med sina färgkoordinerade ensembler, har hittills fått härja fritt på modescenen. En snabb titt i de svenska alliansgarderoberna förklarar varför. Anders Borgs halvlånga svarta skinnjacka, Carl Bildts för korta chinos och Kristina Axén Ohlins utskällda blå Nobelblåsa. Det Svenska Modeundret har uppenbarligen aldrig satt några djupare avtryck.

Sedan Pagrotsky försvann har det varit rätt glest även i de socialdemokratiska modeleden. Luciano Astudillo, med sin bakåtslickade page och breda slipsknutar, är en frisk fläkt i en i övrigt grå massa. Han, som stolt berättat att han misstagits för filmstjärna vid ett möte med utländska delegater och som lett arbetet i socialdemokraternas jobbrådslag. På måndag samlas partiet till jobbtoppmöte.

En interpellationsdebatt i riksdagen strax före jul visar att han nu är på krigsstigen. Han började med att kräva att få veta vilka insatser näringsministern planerat för att stärka den svenska modeindustrin och slutade med att generöst dela med sig av sina bästa designertips till Maud Olofsson: 70-talsikonerna Gudrun Sjödén och Gunilla Pontén.

(Mode)undrens tid är ännu inte förbi.