Ask, juridiken och etiken
När Beatrice Ask utnämndes till justitieminister var det många - i synnerhet bland jurister - som var skeptiska mot att hon inte har juridisk examen. Hennes Lila-kuvert-gate kan tolkas som ett uttryck för detta, eller så är det i själva verket ännu värre. Jurister brukar i regel vara noga med att skilja mellan misstänkta och dömda personer - det gäller t.ex. namnpublicering och straff.
När det gäller pedofiler och våldtäktsdömda har man i andra länder på flera håll diskuterat och även tagit konkreta steg för att hänga ut dömda personer på nätet - i USA är det snarare regel än undantag att du kan leta efter pedofiler i ditt bostadsområde. Den strategin har i Sverige framstått som oetisk, otidsenlig och orättvis med motiveringen att personer som sonat sitt brott ska inte fortsätta att stämplas som brottslingar, hur förkastligt deras kriminella handlingar än är.
Det anmärkningsvärda med Beatrice Asks inlägg är därför att hon för det första bryter närmast ett tabu och sedan går ett steg längre och överväger möjligheten att uppmärksamma omgivningen på icke dömda personer som misstänks för sexualbrott.
