Att brottas med verkligheten

I åtminstone tio år, sedan Jyllands-Posten publicerade Muhammedkarikatyrerna, har det varit uppenbart att Mehmet Kaplans förhållande till, bland annat, islamism är komplicerat. Det som skett den senaste veckan är inte så mycket ett avslöjande, som ett exempel på hur raskt mittfåran kan läggas om i svensk offentlighet. Plötsligt fäster kritik, som tidigare viftats bort.

Miljöpartiets sätt att hantera krisen har däremot varit avslöjande. Har vi att göra med ett parti så uppfyllt av sig självt att det förlorat ledsynen? Maggie Strömberg försöker i veckans Fokus urskilja miljöpartiets framtid.

Richard Nixon utropade »kriget mot knarket« 1971. Sedan dess har narkotikan blivit billigare och starkare, stater destabiliserats och tusentals dött en våldsam död. Den här veckan har FN:s generalförsamling hållit en särskild session i ämnet.

Senast generalförsamlingen behandlade frågan var 1998. Då enades världens länder om att helt eliminera narkotika i alla dess former. Läckta dokument inför veckans session visade att flera länder, främst från Latinamerika, inte längre stod bakom den skoningslösa linjen. »Kriget mot knarket«, menade kritikerna, har spelat kriminella karteller och paramilitära styrkor i händerna utan uppenbara positiva effekter. Narkotikabruk, menade kritikerna, borde snarare behandlas som ett folkhälsoproblem än som kriminalitet.

Dokumentet som generalförsamlingen antog denna vecka, redan första dagen av debatt, gick inte kritikernas väg. I allt väsentligt håller det fast vid kriget mot knarket. Men runt om i världen är trenden en annan, särskilt vad gäller lättare narkotika. I Uruguay har en lag om legalisering av cannabis passerat parlamentet, och Kanadas premiärminister Justin Trudeau vill gå samma väg. Bernie Sanders håller med. Allt fler delstater i USA lättar på restriktionerna.

I veckans Fokus har Mats Drougge besökt Colorado, som blivit den legala cannabisindustrins Silicon Valley. Den som vill veta något om morgondagens narkotikapolitik har antagligen mer att lära där, än i FN:s generalförsamling.

Jeanette Bonnier och Jörn Donner var gifta i 14 år. I andra änden av den här tidningen finns hans minnesord över henne. De är både sprakande och rörande.