Bökigt med mixade bastubad

»Hittar vi kvinnliga kandidater som uppfyller våra behov tar vi dem.«

Sverker Martin-Löf har alltid viftat bort alla frågor och påstötningar om att Industrivärdensfärens bolag är rätt usla på att hitta kvinnor till sina styrelser, valberedningar och ledningar.

I sfärens bolag – Handelsbanken, Sandvik, SCA, Volvo, Ericsson, Ica-gruppen, Skanska och SSAB – sitter det sammanlagt 14 kvinnor. Av totalt 75 ledamöter (arbetstagarrepresentanterna oräknade). Ett antal som motsvarar 19 procent och som kan jämföras med att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser i snitt ligger på knappa 25 procent.

Men detta med fler kvinnor i styrelserna har nog varit en icke-fråga för Sverker Martin-Löf. För det kanske inte har handlat om att det hade blivit lite bökigt med bastubadandet i jaktstugorna. Eller att färre kvinnor är pigga på jakt – bara sex procent av de svenskar som löst jaktkort är kvinnor.

Anders Billing och Lotta Dinkelspiel beskriver i stället det som ser ut att ha varit det viktigaste för honom och hans närmaste: att behålla greppet om makten i det som sfärens toppskikt själv beskriver som »vårt system«. Att makten samlas på ett fåtal händer. I deras historia om Industrivärden förklaras också varför Sverker Martin-Löf kunde bli så mäktig. Och via honom hur en gammal brukskultur kunde få så starkt fäste, en kultur som till sist skulle få ödesdigra konsekvenser.

Fokus Ida Ölmedal har träffat Alice Bah Kuhnke och försökte reda ut hur en miljöpartistisk kulturpolitik ser ut. Det var inte så lätt.

Trevlig läsning!