Dasset, rumpan och FRA
»Jag är ingen sur gammal tant ...«
Det är mycket med det konstnärliga just nu. Andreas Brändström sålde delar av sitt galleri till auktionshuset Bukowskis och uteslöts från Svenska Galleriförbundet. Lars Nittve anlitade hustrun som inredningsarkitekt för museets utställning och fick på tafsen. En galen Berlin-konstnär säger sig ha kommit över Nirvana-sångaren Kurt Cobains aska och tänker röka den i en joint, inför publik.
Och nu – Bonniers Konsthall i Stockholm, som placerat en kamera i besökstoaletten och kränkt en kvinna i 60-årsåldern. Hon uppskattade inte att få sina intima delar filmade: »Det var väldigt obehagligt.«
Att alltsammans är en installation av den schweiziska konstnären Pipilotti Rist och att konsthallschefen Sara Arrhenius i DN försäkrar att det inte sker någon inspelning, är en annan historia.
Frågan är, får man göra på detta viset?
Meningsutbytet är i gång.
Och alla verkar associera till samma sak. FRA.
»FRA ser dig, även på toaletten, menar en röst i nätdebatten. En annan tycker att vi ska införa intimövervakning på alla offentliga toaletter i hela Sverige för en dag. »Sen skulle jag vilja se de väljare och politiker som fortfarande skulle rösta igenom FRA-lagen…«
Men på sin blogg konstaterar Sahra i Vaggeryd att det nog finns vissa gradskillnader ändå, »jag tittar hellre på min rumpa på toa än har nån som läser mejl och sånt.«
Och då, plötsligt slår det mig; tänk om spelet kring FRA bara är ett konstnärligt experiment.
