Det blev som det blev
Vilken sfär är mäktigast i det svenska näringslivet? Fel! Varken Wallenberg eller Industrivärden kan mäta sig med farbror staten när det gäller makten över de stora företagen. Ett av de allra största, Vattenfall, gjorde en av näringslivshistoriens sämsta affärer för fem år sedan när man köpte nederländska Nuon. Det återstår att se exakt hur många miljarder den missen kommer att kosta ägarna, men summan räknas i tiotals miljarder. Den som gjorde affären var dåvarande vd Lars G Josefsson, den som skulle tillvarata ägarnas intresse var tidigare näringsministern Maud Olofsson. Hon är som bekant inte särskilt sugen på att prata om saken med riksdagens konstitutionsutskott.
Alla kan göra dåliga affärer, men de som får stå för notan har åtminstone rätt att få en förklaring. Fokus kunde redan 2010 avslöja att flera av Maud Olofssons nära medarbetare var skeptiska till köpet, och 2011 skrev Gunnar Lindstedt om hur väl informerad regeringen faktiskt var om affären. Nu har han grävt vidare och hittat ett tidigare okänt avtal där Vattenfall, utöver prislappen på 100 miljarder, lovade investeringar i Holland på 80 miljarder.
Veckans nummer är vårt högskolenummer. I år har vi tittat närmare på var den svenska makteliten får sin utbildning – om de nu har någon. Ida Ölmedal kan berätta att medan den allmänna utbildningsnivån i Sverige stigit, har den stått helt stilla när det gäller ledande politiker. 59 procent har en akademisk examen, att jämföra med 95 procent inom näringslivets toppskikt.
När det gäller jämförelser mellan direktörer och politiska ledare, ser Per Lindvall en koppling mellan ordförande Mao och en ledande svensk näringslivstopp.
Här hade jag också tänkt säga något om Ulrika Knutsons, Malte Perssons och alla andra skribenters fantastiska texter, men min del av utrymmet i tidningen är förbrukat. Känns rimligt.
