Dra tillbaka upplagan, skrek Bianca Jagger!
Det är tufft i bokbranschen och alla knep är tillåtna. En skandal är ett måste. Den författare som inte lyckas reta upp någon till den grad att vederbörande på lämpligt debattforum kräver att upplagan ska dras in kan inte räkna med annat än småsmulor i royalty. Björn af Kleen lyckades bra med sin ”Jorden de ärvde”. Adelsmän som vill stoppa boken med hot om juridiska följder är raketbränsle för både upplaga och recensioner. Kurdo Baksi lyckades med liknande konststycke inför lanseringen av ”Min vän Stieg Larsson” och nu senast har Ebba Lindsö trampat på en riktigt öm tå genom att dra in sina styvbarn i självbiografin. ”Lämna mina barn utanför din vendetta” dundrar Lena Magnergård på Newsmill.
Och nu undrar ni förstås varför inte Fokus prövat samma knep. Det har vi på sätt och vis, fast det var inte riktigt meningen. I Juli 2008 fick jag ett samtal jag sent ska glömma. ”Mitt namn är Bianca Jagger och jag tänker hålla ett tal för dig”. Bakgrunden var en artikel om BJ där några detaljer beträffande mängden kläder hon hade på sig vid ett speciellt tillfälle råkat bli fel. Vi kan hoppa över de första 10 minuterna av ”talet” jag fick mig till livs, men det utmynnade i kravet att dra in hela upplagan. Detta lät sig inte göras och till slut kom vi överrens om att en rättelse istället skulle publiceras i följande nummer. Slutet gott allting gott. Fast jag kan inte låta bli att ibland tänka på vad ett mer offentligt krav på indragen upplaga hade kunnat göra för lösnummerförsäljningen.
