Den mediala tystnaden

»Liza Marklund har förstört mitt liv.«

Så lät det i februari när Elisabeth Hermon pratade ut i radioprogrammet »Medierna«. 1992 fick hon sitt liv krossat av Liza Marklund som i en serie artiklar i Expressen anklagade henne för att ha utnyttjat utsatta och hotade kvinnor på stiftelsen Trossen. I stället för att hjälpa tjänade hon pengar på deras lidande. Lämnade dem i sticket. I stort sett, var en lort och inte en människa.

Elisabeth Hermon polisanmäldes men inga oegentligheter hittades.

Nu, 16 år senare, släpper hon boken »Vingklippt«. Hon ville berätta sin historia, få upprättelse. Eller åtminstone en debatt om medias makt.

Och vad hände?
Inte ett jävla dugg.

Sveriges Radio, Svenska Dagbladet, Metro och några andra tidningar uppmärksammade boken. Men sedan: ingenting. Oavsett vem som mixtrar med sanningen är den mediala tystnaden rätt häpnadsväckande.

I artikeln i Svenska Dagbladet (18/3) skriver Ann Heberlein, forskare i etik vid Lunds universitet, att det förvånar henne att Liza Marklund inte ställs till svars: »Osund kollegialitet är den förklaring som kommer för mig.«

Är det så, får ordet »ankdamm« plötsligt en mindre skojfrisk klang.

»Vingklippt« är skriven tillsammans med journalisten Stefan Lundström och ges ut av Blue publishing.