Det våras för gamlingarna

»Försök inte lägga över er panikartade dödsångest på oss. Det är vi som är framtiden.«

I den nyutkomna boken »Allt var så nyss: berättelser om att åldras i Sverige« fnyser konstnären Carl Johan De Geer, född 1938, åt de ungas syn på de gamla. Den är komisk, säger han. Som i Lukas Moodyssons tidiga kortfilm »Bara prata lite«, om en friställd Volvoarbetare som gör allt för att få kontakt med omvärlden. Han misslyckas ständigt, ingen vill vara med honom, han är ju så gammal, över 60! När han till slut räddas från ensamheten av en ung Hare Krishna-missionär, dör hon.

Eländiga ålderdom.

Men De Geer tycker det är kul att vara konstnär och gammal.

Han ser framför sig hur han som 91-åring kommer att peppa den 30 år yngre Moodysson:

»Lukas«, ska jag säga, »gaska upp dig! Det finns alltid en framtid! Du kan göra filmer i fyrtio år till, som Manoel de Oliveira.«

Boken vill ge äldre människor en röst.

Kanske kan förståelsen öka nu, mellan oss och dem?

Vi är ju inte så olika trots allt. Alla vill vi ju begravas som i »The Big Lebowski«.

Fria luften duger bra.

I alla fall för mig och Carl Johan De Geer.

»Allt var så nyss« ges ut av Ordfront.