Kulturen och kärleken

»Säg att du älskar mig, pussa mig på näsan och ge mig en stor kram!«

Gullan skriker ut sin åtrå till Leonard. Slänger sig över hans piano, ger honom blommor, sliter sitt hår. Vill att han ska älska henne. Men det hjälps liksom inte. Han är inte kär. Bara förtjust i sin Beethoven, sitt leksaksinstrument och sina drömmar om de stora konserthallarna.

Charles M. Schulz seriestrippar, samlade i den nyutkomna boken »Snobben och kärleken«, visar en viktig sak.
Att ställa krav hör inte hemma i kärleken.

Det gör det däremot i kulturdebatten. Därför kräver Dilsa Demirbag-Sten att tidskriften Mana inte ska få statligt stöd från Kulturrådet, och Horace Engdahl att upphovsrätten ska försvaras mot klåfingriga politiker.

För min del behöver det som sägs inte vara rätt, bra eller ens rumsrent, så länge det finns passion och råmaterial. Självömkande författargräl hör inte dit.

Året har börjat bra.

Om kulturfolk fortsätter att kasta av sig sina Birkenstocksandaler, åla fram på det där pianot, och slåss som om det gällde livet, ja då kan i alla fall jag tänka mig att pussa dem på näsan, ge dem en stor kram, och till och med älska dem.