Män bara män

»Lasse, Lasse liten, världen är så stor, så stor …«

När Thommy Berggren går till attack mot Lars Norén i DN:s kulturdel fascineras jag först av anslaget. En man som kör med manlig härskarteknik mot en man. Lasse, Lasse liten vilken förfrusen och hänsynslös liten egocentriker du är som till och med kastar skit på Keve Hjelm i din dagbok. En död skådespelare som inte kan försvara sig.

Berggren använder förminskande adjektiv som artilleri mot sin antagonist, vilket adderar en genusmässigt intressant aspekt till den annars tomgångsdrivna Noréndebatten.

Det är på tiden att »lilla gumman« får sällskap av »lille gubben«. Fast snart är vi tillbaka i de självbespeglande männens värld igen.

Thommy Berggren skriver att det finns mer betydande dramatik att ägna sig åt än Norén, som Ibsen, Beckett, Pinter och Strindberg. Och att Norén kallar Berggren och Hjelm för dåliga skådespelare är »lika korkat som att säga att Björn Borg hade en dålig backhand«. Och egentligen vill han nog helst av allt hänga »med de stora grabbarna: Ingvar Hirdwall, Keve, Harold, Thommy, Ingmar Bergman«. Och …

Hört den manliga visan förut? Då rekommenderas i stället ett besök på Stockholms stadsteater. Där spelas just nu pjäser av stora, men hittills bortglömda, dramatiker som Frida Stéenhoff och Anne Charlotte Leffler.