Manliga och kvinnliga avhopp

»Män gråter inte och bakar inga kanelbullar.«

I en kolumn i Svenska Dagbladet undrar Karin Thunberg varför kvinnliga politiker som lämnar sina uppdrag alltid porträtteras med näsduken i hand. Hon tänker på Kristina Axén Olin.

Häromveckan meddelade hon sin avgång från Stadshuset och botade sorgen med ömsom tårar, ömsom kanelbullebak. Något hon själv berättat i en DN-intervju.

När Mikael Söderlund, stadsbyggnads- och trafikborgarråd, kastade in sin politiska handduk lät det annorlunda. Han grät inte och bakade inga kanelbullar. Sa bara att han befann sig mitt i livet – gör vi inte alltid det? – och ville pröva något nytt.

Karin Thunberg pekar på den milsvida skillnaden mellan hur män och kvinnor framställs i media. Kvinnorna snyftar sig till korset, ber om ursäkt och säger att de inte pallar med. Männen går där ifrån bara. Säger »tack och hej«.

Synd om journalisterna som söker det privata i skildringen av kvinnor, och nöjer sig med det offentliga när det kommer till män. Synd om männen som inte kan erkänna när det blivit för mycket.

Så tycker Karin Thunberg.
Och jag kan inget annat än att hålla med.
Konstigt va? Med lite medialt samförstånd.