Mat utan ångest
Med läsning öd ej tiden bort
Vårt kön så föga det behöver
Och skall du läsa, gör det kort
Att såsen ej må fräsa över
De kända raderna i Anna Maria Lenngrens dikt »Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon« säger en del om kjoltygets status i slutet av 1700-talet. Oavsett hennes motiv med texten – resignation? revolt? – var köket tveklöst kvinnas boja.
Nu har det blivit var mans frihet.
Aptiten på folk som rör med slev i tv-rutan tycks omättlig. Leilas mat. Tinas mat. Niklas mat. Nigella (även om många anser det höra mer till erotik- än matgenren).
Men varför vill så många titta på filmatiserat köksslit?
En rimlig förklaring är att Tina som hackar en purjolök inte är Tina som hackar en purjolök. Utan terapi. Skönt att se någon bry sig så mycket om en grönsak. Då blir man fri för ett ögonblick, från vardagsstress och existentiell angst.
Purjolök i stället för prozac.
Och skulle det inte hjälpa kan man alltid göra som den deppige, åldrande Lenny i Todd Solondz film »Happiness«. Gå emot doktorns livsbejakande råd (»Just stay off the salt«).
Och salta sig fri.
