Räddad av Strindberg

Det är premiärvisning av det svenska klädmärket Patouf. 1300 m² djurgårdsvilla. Gästlista. Champagne. Ja, livet när det är som vackrast. Ändå är jag bekymrad.

För ikväll har jag ingen lust att småsnacka med folk. Lite sådär. Om ingenting. ”Nämen hej, hur mår du? Det var längesen. Eller förresten det var det ju inte alls, vi sågs ju igår. Eh, just ja… Annars då?”

Så ser jag min utväg, borta i sammetssoffan. Det gamla paret som bor här. Sven och Dagmar Paléus. Han 90 år, hon 75. Jag springer fram till dem och säger att det är ett fantastiskt gammalt hus de har.

Jodå.

Sedan kunde jag bara låta mitt bubbeltrötta huvud sjunka ner i handflatan, och lyssna. För det var i Villa Nannylund allting hände.

Här tillverkade man stärkelse till hovets peruker under 1600-talet. Här låg den döda kungadottern Helga de la Branche på lit de parade i ett vindskyffe. Och bäst av allt; här hyrde August en skrivarlya någon gång på 1880-talet. Jag kan se honom framför mig, plita ner saker, troligtvis rätt ilsken, så att papperna yrde och muschen kroknade.

Räddad av Strindberg. Igen.