Stället där allting händer

»Jag har känt skräcken krypa längs väggarna i Saddam Husseins väntrum.«

Jan Eliasson berättar om när han och Olof Palme väntade på att bli insläppta i Saddams palats. Det var tidigt 80-tal och de var där för att medla i kriget mellan Iran och Irak. Men diktatorn höll dem på halster. Lät dem ledas genom långa korridorer, slussas från det ena guldbeklädda rummet efter det andra. Med fördröjningen visade han vem som var mäktig.

I den nyutkomna boken »Väntrum« blandas extraordinära förrum med de mer prosaiska. De som möter oss när vi går till tandläkaren, psykologen, begravningsbyrån.

Väntrummet – som en rumslig, själslig och kanske livsviktig parentes – är en kär symbol just nu.

Det märks inte minst i politiken (i Mona Sahlins berömda tal – där hon kritiserar den ökade privatiseringen av vården – undrade hon om 2008 blir året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar att dela väntrum), litteraturen (i Jenny Downhams »Innan jag dör« gör cancersjuka Tessa – i sin ofrånkomliga väntan på döden – en lista över allt utsvävande hon vill hinna med), och i filmens värld (i sönderälskade »Juno« är det i abortklinikens ocharmiga väntvrå som tonårsflickan bestämmer sig för att behålla sitt barn).

Det är där allting händer.

»Väntrum« ges ut av Uppsala Publishing House och »Innan jag dör« av Brombergs.