Vårtröst

»Är det bara om man varit där, i ångestlandet, som man kan drabbas av den riktigt överväldigande Sonjaförälskelsen?«

Frågan är Amelie Björcks, författaren till den kritikerhyllade boken om Sonja Åkesson som kom i april. Fast den handlar mindre om den skåpsupande och pillerknaprande poeten Sonja, och mer om hennes poesi. De folkhemskritiska texterna, det feministiska språket, det påtvingade utanförskapet som lågutbildad kvinna på 50- och 60-talets akademiskt krattade parnass.

Så måste man då ha varit där, i ångestlandet, för att älska rader som: »Vad jag äcklar mig/där jag sitter och klistrar matrecept på dagarna/och snaskar kladdlimpa med ost och medvurst.« Eller: »Hela mitt liv har jag försökt se ut som en som vill ha mera gröt./Jag har försökt verka trevlig.«

Frågan är egentligen överflödig: Vem har inte någon gång varit där?

Att boken släppts just nu känns rätt logiskt och fint. För körsbärsblom hjälper varken mot hösnuva eller tungsinne. Fick ett mejl från en vän häromdagen: »Allt lite trist och så det här med våren. Jag tror jag alltid blir lite nedstämd.«

Svärta ska med svärta bemötas.
Det är tid för vår, och Sonjaförälskelse.

»Sonja Åkesson« ges ut av bokförlaget Natur & Kultur.