Dystopisk plastic fantastic

Liksom diamanter är också plast för evigt. Det konstaterar den kalifornienbaserade miljöorganisationen Algalita och släpper bilder på flytande kontinenter av sopor. Snacka om kontinentaldrift.

Bilderna av två jättelika sopberg kittlar fantasin i morgontidingarna i dag, det sägs att de är dubbelt så stora som den amerikanska kontinenten. Soporna packas tydligen ihop med hjälp av havsströmmarna och kan på sina håll bli ett tio meter tjockt täcke. En slags oändlig trögflytande plastsoppa. Dystopisk science fiction - på riktigt.

Fenomenet upptäcktes i mitten av nittiotalet när den seglande oceanografen Charles Moore tog en genväg till Hawaii. Hans kollega, Curtis Ebbesmeyer, jämför i dag den enorma skräpansamlingen med en levande organism.
-Den rör sig som ett stort djur utan koppel, säger han till The Independent.

Är inte det sci fi så säg.

Medelhavet är det mest nerskräpade havet i världen. Över 2 000 plastbitar per kvadratkilometer säger forskare som mätt. Äckligt.

När jag bodde i södra Spanien i slutet på nittiotalet undrade jag själv varför alla hystade sina sopor rakt ner i den torrlagda flodfåran som gick genom stan. Botten blev verkligen en veritabel soptipp av cyklar, kylskåp, gamla kläder och imponerande mängder vanliga hushållssopor.
Mina Spanienkompisar förstod inte min upprördhet utan ryckte på axlarna:
-De försvinner ju sen när regnet kommer.