En besvärlig övergångsålder
Vi skriver inte mer än såhär om Demokratiutredningen i veckans Fokus. I ett och ett halvt år har den varit värd för möten och samråd, producerat rapporter och enkäter, gjort intervjuer och hållit seminarier. I måndags lämnade utredningen över 750 sidor text till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Den har redan glidit ur det offentliga medvetandet.
Det säger något om hur demokratin fungerar. Eller möjligen inte fungerar.
Utredningar brukade tas på djupt allvar. Tanken var att politiska beslut borde fattas på goda grunder. Goda grunder handlade mestadels om fakta. Fakta fick man fram genom att undersöka verkligheten och beskriva den.
Om man uttrycker den sortens förhoppningar i dag är risken stor att man hamnar i en debatt om »grunder«, för att inte tala om »goda grunder«. Vad är det för något, egentligen? Vad är »fakta«? Vad är »verkligheten«?
Men än större är risken att man inte hamnar i någon diskussion alls. Det finns så många andra, klatschigare formuleringar i det sociala medielandskapet. Så många andra, skräddarsydda ideologier för den ena eller andra kulturella, sexuella eller politiska klanen. Så många personliga uppfattningar, som inte väjer för mångårig forskning, eller genomtänkt argumentation. Vi lever i stor utsträckning i våra egna, separata offentligheter.
Folkstyre förutsätter ett folk. Ett »vi«, inom vars gemenskap man kan leva med den ständiga kompromissen. I botten krävs ett visst mått av tilltro. En tilltro som bland annat tar sig uttryck i att man respekterar ett gott argument och en välinformerad källa. Att man inte av rättviseskäl erkänner varje motstridig sanning som lika mycket värd.
Vi skriver inte mer om Demokratiutredningen, för det finns så mycket annat, mer påtagligt, att skriva om. Margot och Kommunal. Moderaterna och Löfven. Korrupta fotbollsgubbar. Men de historierna är just nedslag i en besvärlig övergångsålder för demokratin. Det som har varit samhällets »vi« ömsar skinn. Kanske är det på väg att lösas upp.
Om det är så tillhör framtiden de motstridiga, kompromisslösa sanningarna. Och då står vi där, i varsin ytterkant, och blänger på varandra.
