En brun skugga

Sverigedemokraterna putsar en profil som är svårt solkad av ett brunmelerat förflutet, då uniformerade skinnskallar alltid fanns på partiets möten. Så ser det inte ut i dag, åtminstone inte på ytan. Under de senaste åren har kvasten gått, inget annat parti har uteslutit fler medlemmar på 2000-talet, konstateras i den nyutkomna boken »Slaget om svenskheten« (Premiss Förlag). Men bakom den lagade och lappade fasaden är SD:s ideologiska hållning sig lik; en »introvert och nationalegoistisk apartheidpolitik«, slår bokens författare Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg fast.

Formuleringen fylldes med konkret innebörd i lördags av P1:s »Kaliber« som med dold mikrofon dokumenterat partiets inre liv. Ordförande Åkesson, som gick med i SD under det 90-tal då Lasermannen fortfarande kunde hyllas som kämpande patriot på partiets möten, viftar undan ljudbevisen. De betyder ingenting.

Antagligen hoppas han att avslöjandet ska skymmas av en uppblossande diskussion om journalistiska metoder – det som skedde efter Janne Josefssons valstugereportage 2001. Följaktligen försöker partiet piska upp misstron mot radio och tv – drygt 65 anmälningar har landat hos Granskningsnämnden sedan början av 2008.

Men alla försök att få den bruna stämpeln att se ut som en illasinnad mediekonstruktion är antagligen förgäves. SD:s arv kan inte tvättas bort.