En dramatikers år

En journalist mejlade mig dessa rader tidigare i år när hon bara hade några sidor kvar av Lars Noréns tjocka dagbok. Sedan var det klart. Hon kunde gå vidare med sitt liv. Placera tegelstenen i bokhyllan och tänka aldrig mer.

Debatten om Lars Noréns mastodontskrift, där han bland annat smädar namngivna delar av medie- och kultureliten, utplånade de flesta andra röster med sin stormstyrka.

Efteråt var det som om alla människor drabbats av läsklåda och utmattningssymtom.

Visst, det blev en hel del andra heta diskussioner efter det. Till exempel om Svenska Akademiens klassikerutgåva av Victoria Benedictsson – hur mycket var egentligen hennes ord, och inte vännen Axel Lundegårds? Om Nina Björks avhandling »Fria själar« där hon sticker hål på liberalismens drömmar om den fria människan. Om Ipred-lagen och upphovsrätten. Om Horace Engdahls vurm för europeisk litteratur. Och inte minst – om styrkeförhållandet mellan högt och lågt, finkultur och populärkultur.

Men Lars Norén får sista ordet. Lagom till julhelgen debuterar han som skådespelare, i rollen som den hjärtlöse elfenbensjägaren Kurtz i Radioteaterns uppsättning av Joseph Conrads »Mörkrets hjärta«.

Detta år fick vi tränga in i en dramatikers huvud, nästa år kan vi få en helt ny kulturpolitik.

Föreställningen »Mörkrets hjärta« sänds den 26 december kl 19.01 i P1.