En fysiologisk paradox
»Jag simmar mycket.«
I en intervju med Johnny Sharp (The Guardian, 23/8) förklarar den 61-årige rocklegenden Iggy Pop hur han lyckats hålla kroppen i så bra trim. Eller, nja, snarare hur han hållit den vid liv med en enastående kombination av heroin och bröstsim.
Så fick vi förklaringen till den fysiologiska gåta som länge varit Iggy Pop. För man kan inte annat än stå handfallen inför denna deffade punkversion av Robinson Crusoe. Ökänd för att halvnaken och senig leverera sjövilda scenframträdanden där han skär sig själv med kniv, kastar spyor mot publiken och stagedivar sig gul och blå.
Att Iggy Pop snart nått pensionsåldern verkar heller inte ha någon dämpande effekt.
Under konserten som föregår intervjun får han en flaska med fryst vatten kastad på sig och blodet forsar från pannbenet. Men farbrorn är inte trött, utan höjer sig bara över publiken likt ett långhårigt ilsket djur och skriker: »Fuck you! Fuck you, motherfuckers! Jag är odödlig! Ni kan aldrig förstöra mig!« Sedan fortsätter han lugnt med sitt akrobatiska åmande.
Simning alltså.
Men David Walliams* då, undrar Johnny Sharp, han simmar ju också. »Will he ever look like this?«
Det är där någonstans Iggy Pop slutar att vara en gåta, och blir en fysiologisk paradox.
*Brittisk komiker, mest känd som ena halvan av »Little Britain«.
