”En stat som bara kommunicerar via kanale de själva kontrollerar är en proto-diktatur”

Nicklas Lundblad, tidigare på Google, nu vice VD på Stockholms Handelskammare, deltar i tre olika panelsamtal på Fokus konferens "När teknken förändrar politiken" den 15 oktober. Vi bad honom svara på några frågor om hur nätet påverkar maktförhållanden och det politiska landskapet.Har nätet, hittills, påverkat hur demokratin fungerar och utövas i Sverige?

- FRA-debatten visade hur ett koordinerat gräsrotsuppror med ledarsidornas stöd kunde förvandla vad som annars skulle ha varit en debatt i ett fåtal kanaler till en liten folkrörelse. Jag tror att detta tvivelsförutan förändrade makthavarnas syn på demokratins funktion och utövning - och det är ju då det sker något, så, ja.

Vilka maktförskjutningar (om några) har redan skett, och vilka kan vi vänta oss framöver?

- Det här är en mycket svårare fråga - maktförskjutningar sker med nästan tektonisk hastighet och det lilla vi kan se nu - tydligare exponerade parlamentariker, större misstänksamhet mot rättssystemet och utvecklingen av alternativ granskning - är fortfarande i ett formativt skede. Men framöver? Givetvis. Det finns ingen större teknikutveckling som inte förskjutit makt i samhället - och informationstekniken med digitaliseringen är en oerhört omvälvande teknikutveckling, så vi kan förvänta oss mycket framöver. Jag tror exempelvis att vi kommer att se en utveckling där städer och internationella institutioner vinner på bekostnad av nationalstater, där parlament stärks och regeringar försvagas, där etablerade mediehus rasar samman och ersätts av allt från public service stiftelser till gerillaliknande medborgarjournalistnätverk. Vi lever, som det kinesiska ordspråket säger, i intressanta tider.

Kommer svenska politiker att tvingas till ett nytt sätt att interagera med sina medlemsorganisationer och väljare? Om ja, på vilket sätt?

- Det sker redan. Nätet kommer inom tio år att vara huvudkanalen för de som söker information om politik och partier. Partierna löses snabbt upp och blir lösliga konstellationer av bloggare, lokalpolitiker och karriärpolitiker. En vändpunkt kommer när vi får folkvalda som börjat sin politiska karriär som bloggare. Kanske är vi redan där - se på Mary X Jensen.

Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt?

- Ja. Inte på ett okomplicerat sätt, men ja. Ekvationen som vi tidigare lade ut: informationsöverflöd + total yttrandefrihet = upplösta diktaturer håller visserligen inte, men den nya ekvationen (som är mycket mer komplex) kan fortfarande inte lösas ut till diktaturernas fördel. Men diktaturerna förändras också. En e-diktatur är ett mycket märkligt monster, och vi börjar se några sådana växa fram världen över.

Är kraften i integritetsdebatten så stor att Piratpartiet kan ta sig hela vägen in i riksdagen?

- Frågan är felställd, tror jag. Kraften i integritetsdebatten kan inte översättas rakt av till framgång för piratpartiet. Jag tror kraften i integritetsdebatten är stark nog för att integrera frågan i de klassiska partiernas program. Och här har borgerligheten helt tappat sin historia. Integriteten - kärnvärdet i relationen mellan medborgare och stat - var länge en borgerlig kungsfråga. Nu har vad som borde vara en ren värdefråga förvandlats till en pragmatisk spelpjäs på det politiska brädet. Det kommer att förändras. Alltså: kraften i integritetsdebatten är så stor att just detta kan leda till att piratpartiet inte kan monopolisera frågan. Det finns en tydlig "risk" för piratpartiet här (som påpekats av Bjereld i dag på DN Debatt): piratpartiets utväxling på integritetsdebatten kommer att utsättas för kraftig inflation varefter de andra partierna integrerar efterfrågan på en integritetspolitik. Det ska bli intressant att se hur socialdemokraterna hanterar detta - historiskt har de ingen integritetspolitik. På 70-talet menade de att integriteten och indvidualismen var två sidor av samma mynt, och de var för en serie olika registreringsförslag - inte minst folk- och bostadsräkningarna. Men de har självklara öppningar in i frågan via sitt engagemang i frågor om arbetstagares rättigheter, konsumenträtt och rättvisepolitik.

Hur påverkar politikers möjlighet att kommunicera direkt med väljarna via sociala medier relationerna mellan politiker, väljare och traditionella medier?

- Jag har sagt tidigare att jag tror att det finns en risk här - att den förmenta intimiteten i sociala medier gör att vi upplever ett minskande behov av den granskning som medierna borde ha försett oss med. Men det är inte politikernas fel. Jag tror att vi måste inse att journalistiken är i kris - förtroende för journalistikens granskande kapacitet är så lågt att direktaccess till makten faktiskt framstår som en attraktiv och mer trovärdig kanal än den som journalistiken tillhandahåller. Det är klart - för mig - att en stat som saknar journalistisk granskning och bara har politiker som kommunicerar via kanaler som de själva äger och kontrollerar är en proto-diktatur. Problemet är att det inte finns någon enkel väg framåt: vi kan inte stoppa, bör inte ens stoppa, politiker från att använda sociala medier. Samtidigt kan inte förtroendet för journalistiken enkelt höjas heller. Det leder till en sorts informationssamhällets tragedi - efterfrågan på det granskande arbetet minskar och den upplevda transparensen ökar. Detta skapar ett väldigt skört samhälle.