Ett korkat förslag och ett lysande

Det pågår just nu ett arbete i världen att reglera finansmarknaden efter kreditkrisen. Bland de beslut som nu är på väg att fattas finns både lysande förslag som tyvärr får skit, och korkade beslut som verkar gå hem populistiskt.

Det lysande beslutet är EU:s förslag om ökade redovisningskrav på hedgefonder och private equtiy-bolag. Svd skriver bra om detta i dag här.

Hedgefonder är ett vitt samlingsnamn för fonder med få eller inga placeringsregler. (Cecilia Ezaz-Nikpay skrev om ämnet i förra veckans Fokus). Private equity (PE) är fonder som köper ut befintliga bolag, slår samman och omstrukturerar dem (som flera av de som köpt statliga Apotek och nu vill köpa privatskolebolaget Academedia). Det gemensamma för både hedgefonder och private equity (och orsaken att de nu behandlas i klump) är de att nästan uteslutande placerar sina fonder utanför sina egentliga hemländer, i skatteparadis som de brittiska kanalöarna eller olika östater i Karibien.

Enligt EU:s förslag ska nu transaktioner från båda typerna av fonder kontrolleras och redovisas till olika övervakningsorgan. Som jag förstår det handlar det om att stoppa det mesta som PE-bolagen och hedgefonderna i dag uppnår just med att lägga sig i nämnda skatteparadis. Detta ska ske genom att fonder som vill få tillåtelse att agera i EU måste få en licens och för att få den uppfylla ett antal krav.

Ett av de stora problemen som blottlades i kreditkrisen var att finansvärlden hade skapat ett gigantiskt skuggbanksystem, utanför myndigheternas insyn och kontroll. Centralbankirer och finansministrar i världen hade, enkelt uttryckt, inte någon aning om att världen var så hårt belånad.

Det ökade informationskravet synliggör också vilka som egentligen ligger bakom de pengar som investeras i fonderna, och som i sin tur tar över storföretagen och agerar på marknaderna. Att få ansikten på dem som egentligen har makten är en grundsten i den fria marknaden. Att se vem som vi skakar hand med borde vara kärnan i varje affär. Hur kan det var konstigt, frågar sig vän av ordning?

Viktigt att påpeka är uppgörelsen med hedgefondernas och private equity-bolagens skatteparadisstrukturer inte handlar om skatt. Det handlar heller inte om några förbud att genomföra affärer. Bara att öppenheten måste bli långt mycket större, vilket är det starkaste argumentet mot skatteparadis i stort. Transparens i de länderna (som OECD har jobbat för länge) ger också den lyckliga bieffekten att knarkbaroner och oljedopade skurkdiktaturer inte har någonstans att tvätta och gömma sina pengar.

Sammantaget således ett utmärkt förslag, som egentligen inte utgör några förbud mot affärer. Bara ökad transparens. Trots det kämpar fondvärlden självt med näbbar och klor för att slippa de nya regleringarna. Det ständigt återkommande – och egentligen enda – argumentet är att det då blir mindre riskkapital till företagen. Vilket naturligtvis alltid är effektiv ammunition mot nervösa politiker som inte vill bli anklagade för minskade arbetstillfällen.

Hotet om minskade investeringar är dock inget argument, utan sofism. Lite att förklara varför det blir färre fotbollsmål med att färre spelare på plan som kan sparka på bollen. Det ger inget svar på varför spelarantalet – eller i det här fallet investeringarna -  blir mindre.

Själv kan jag inte se ett enda hållbart argument emot kraven på transparens för hedge- och private equity-fonder som ska verka i Europa. Varför är de då ändå emot? Tja, bortsett från en allmän ovilja att myndigheter ska lägga sig i deras verksamhet – och ställa jobbiga frågor om insiderhandel och annat - finns bara ett möjligt skäl: Att de investerare som stoppar pengar i deras fonder av någon anledning är ljusskygga. Det skulle kunna vara knarkbaroner eller oljedopade skurkdiktaturer såvitt vi vet - och de vill vi ju inte ska äga våra apotek eller skolor.

Så alltså, skit i kritiken EU och kör på med förslaget! Bättre att få ett hållbart system som förbättrar hela affärsklimatet i decennier, om det nu skulle leda till en eller annan mijlard färre i riskkapital kan vi leva med.

Och så till det korkade. Det handlar om förslaget i Tyskland mot så kallat ren blankning, att sälja en aktie i spekulationssyfte. Min tidigare arbetsgivare har tidigare argumenterat väl mot det här, och Svd gör det bra här, med hänvisning till det aktuella förslaget.

Att blanka innebär att sälja en aktie eller annat instrument i tron om att den ska minska i värde, och är en naturlig del i finansmarknadens sätt att fungera.

Det pågår just nu en kamp om historieskrivningen om vem som var de stora skurkarna i kreditkrisen. Det aktuella förbudet bidrar till att förskjuta skulden bort från de bankchefer som bär det yttersta ansvaret för den gigantiska kollektiva irrfärd som den fleråriga kreditbubblan innebar.

Orsaken till att banker gick omkull hösten 2008 var inte blankare utan att bankerna, tvärtemot vad de själva angav i bokföringen, var bankrutta. Att kraschförloppet gick så snabbt berodde inte på blankarna, utan på att bankledningarna i det längsta vägrade att (offentligt eller för sig själva) erkänna problemen. I vissa fall med direkt lögnaktiga påståenden.

Bankledningarna hade försatt sig i en situation där de inte kunde tala klarspråk. Deras riskbuffertar (egna kapital) var på tok för små, och så med myndigheternas goda minne. Om de erkände de förluster som verkligen fanns uppdämda i systemet skulle de ha gått omkull.

Därmed kunde insolvensen byggas upp ytterligare. När det för marknaden till slut blev uppenbart att stora delar av västvärldens banksystem var bankrutt, fick de panik och sålde. De blankare som upptäckte detta först och agerade på det är ingenting annat än hjältar. Läs mer om det i den fantastiska boken The Long Short, som jag skrev om i senaste numret av Fokus.

Visst kan det finnas blankare som både i kreditkrisen och annars som har agerat bedrägligt. Men det utgör ju ett lagbrott på samma sätt som när man spekulerar i en uppgång. Det löser man inte genom ett förbud mot negativ spekulation.

Nej, det som tyskarna – och alla andra – bör göra är samma sak som i det ovan beskrivna förslaget: jobba för transparens! Låt alla som tar en negativ position på en marknad registrera affären hos myndigheten. Då får vi ju det efterlängtade ansikte på den som agerar emot ett land eller en aktie, och han eller hon får stå för det.

Dessutom måste bankerna (som de i flera fall redan har skaffat sig) ha större riskbuffertar så att deras chefer kan tala klarspråk även när bolaget är på väg ner i drickat. Om blankarna har fel och förlusterna inte blir så stor får ledningen tid att vänta ut det, och spekulanterna straffas.

Att som nu i stället skjuta på blankare är som att istället för att laga en illa byggd bro, förbjuda folk att gå på dem.