Ett stort litet haveri
Att Finansinspektionen kallade tillbaka tillståndet för HQ Bank, som i dag likvideras, är STORT.
Detta märks inte minst på mängden artiklar. Jag har här på morgonen fått frågan varför ett haveri i en bank som få har hört talas om är en sådan enorm grej. Svaret är inte helt uppenbart.
HQ Bank är - eller var - nämligen inte någon jättespelare i den svenska finansbranschen. Det handlar om ett företag som i fjol hade intäkter på strax under 600 miljoner kronor och ett förvaltat kapital, vid utgången av halvåret 2010, på 45 miljarder. Antalet anställda är ett hundratal.
Balansräkningens storlek - alltså storleken på hela företaget i redovisningen - var vid utgången av fjolåret 12,6 miljarder kronor. Med detta sätt att räkna var HQ därmed inte ens i närheten av tio i topp-listan över Sveriges största banker. Enligt Riksbankens färska rapport om den svenska finansmarknaden hade Sparbanken Finn, på tionde plats, en balansomslutning på 19 miljarder kronor.
Antalet kunder har jag inte hunnit hitta siffror på. Men då HQ var inriktat främst mot institutioner och förmögna privatpersoner är antalet sannolikt förhållandevis litet. HQ Fonder är som bekant utlyft och ägs numera av bankens huvudägare, investmentbolaget Öresund.
Nej, magnituden i helgens händelse ligger huvudsakligen i två faktorer.
Den första är att det är ovanligt att tillstånd återkallas i Sverige. Och detta för att vi har väldigt få banker. Före HQ:s fall fanns bara 35 tillstånd för fristående bankaktiebolag hos Finansinspektionen. Därutöver finns ett antal utländska bankers filialer, medlemsbanker och sparbanker, som har egna regler.
Men en av 35 banker borta ÄR en stor grej.
Den andra faktorn är bokstäverna i bolagsnamnet. Finansmännen Sven Hagströmer & Mats Qviberg, som gav namn till mäklarfirman som senare blev HQ Bank, tillhör den svenska finansvärldens mest exponerade figurer under 1990-talet (vilket vi var inne på i en artikel före sommaren).
Vid sidan av själva mäklarverksamheten bedrev duon under många år en mycket framgångsrik verksamhet som bolagsstyckare. De letade upp undervärderade bolag, med förmodat svag ledning, köpte in sig och agerade.
Under sina år har duon åstadkommit historia i så stora företag som skogskoncernen SCA och byggjätten Skanska. I det sistnämnda blev deras inhopp så infekterat att en annan styrelsemedlem, Gustaf Douglas, i en intervju i Dagens Industri förkunnade med hänvisning till Hagströmer, att man inte kunde "ha salongslejon som ordförande i ett byggbolag".
Duons mest framgångsrika affär blev när de i början på 2000-talet köpte upp Sveriges då största bostadsbolag, Drott, och styckade det. På senare år har affärerna varit mindre framgångsrika (vilket jag skrev om på min tidigare arbetsplats).
En annan konsekvens är att de lärde upp fondpiraten Christer Gardell i styckarkonsten. Gardell har senare med sin egen fond agerat på liknande sätt i bland annat Skandia och Volvo, och nu senast i Swedbank.
Frågan är hur haveriet i banken med deras namn kommer att påverka duons investeringsverksamhet. Att åtnjuta omgivningens förtroende när man går in i ett bolag är ofta avgörande. Och genom sitt ofta skickliga synliggörande av värden i flera bolag hade Sven Hagströmer och Mats Qviberg på senare år tvättat bort en del av den tidigare stämpeln som kortsiktiga styckare.
Helgens beslut från Finansinspektionen, med svidande kritik av hur banken har skött tradingförlusten, är i alla händelser ett ansenligt steg tillbaka för duon i det avseendet. Och därmed en stor händelse hela den svenska kapitalmarknaden.
