Flummigare och flummigare i biologistträsket

Zandén och Gyllenhammars senaste debattinlägg lämnar om möjligt ännu fler frågetecken efter sig. Vi får veta att den ena blivit misshandlad i en relation och därefter levt i ett passionerat förhållande som nu tagit slut. Den andra förkastar kärnfamiljen.

Att, som de påstår, Sveriges vackraste kvinnor sitter i väntrummen till landets fängelser kanske stämmer, vad vet jag. Frågan är vad de vill ha sagt. Att det är sunt att häcka i besöksrummet på Hall i väntan på att få omvända den Store Missförstådda Mannen genom att bädda in honom i kvinnlig omsorg och värme? Att alla kvinnor drömmer om en karl som tar det han vill ha utan att fråga först?

De är långt ifrån ensamma om att attraheras av män som inte lämnat grottstadiet. Men för de allra flesta kvinnor är det nog en övergående fas, en bultande tonårsidé, ett misstag som man förhoppningsvis bara begår en endaste gång eftersom man lärt sig att det inte var så kul när den första passionen lagt sig.

Bara för att det i dag finns män som slår kvinnor och kvinnor som älskar män som slår, stjäl och är allmänt sviniga, betyder inte det att lösningen på våra relationsproblem ligger i att bejaka dessa känslor.

Den bild Zandén och Gyllenhammar målar upp som ett alternativ till mellanmjölkssexet tror jag nog att de flesta kvinnor och män betackar sig för. Det kommer alltid en vardag, frågan är vilken sorts person man vill dela den med.