Förtroendet och kapitalet

Det politiska kapitalet sparas ihop med hjälp av tålmodigt opinionsarbete på tankesmedjor och debattsidor. Genom decennier av gnetande växer kapitalet  – den politiska mitten förflyttas. Dags att cascha hem, att vinna val. För att behålla makten måste dock nya insättningar göras på kontot, eller om man vänder på steken, skulder måste amorteras.

Torbjörn Nilsson berättar om hur de nya moderaterna slarvat med avbetalningarna. Med mindre än ett år kvar till valet är kontot tomt. Privatiseringar, välfärden, skatterna. Fredrik Reinfeldt tvingas följa opinionen när han inte längre kan påverka den.

Det mer påtagliga, finansiella, kapitalet är för de allra flesta svenskar bundet i den egna bostaden. Men priserna stiger för fort, tycker både Riksbanken och regeringen. Ni måste amortera mer! Vad de inte berättar är att det i stor utsträckning är politiska beslut som blåst upp priserna. Den berättelsen står i stället Claes Lönegård för.

Förtroendekapital är helt avgörande för framgång när polisen uppmanar folk att träda fram och vittna mot den organiserade brottsligheten. Shanhaz och Masoud Garakoei gjorde just det och fick betala ett oerhört högt pris. Kanske inte så konstigt att köerna inte direkt ringlar till vittnesbåsen efter dödsskjutningarna i Göteborg.

Modefotografen Terry Richardson anser tydligen att han har så mycket kulturellt kapital på kontot att han kan tillåta sig att vara hämningslöst sexistisk. Vår kulturredaktör skriver i sin krönika om sitt möte med den hyllade fotografen. I mina ögon är det en person som är bankrutt på alla sätt och vis. Oavsett vad saldot på cred-kontot visar.

Det är lite oklart vilken sorts kapital våra krönikörer Thomas Engström och Malte Persson bygger upp – eller kanske bränner – i sitt interna kulturbråk på Sista ordet. Underhållande är det i alla fall. Dags för Malte att ge igen.

Trevlig läsning!