Från Bangkok Hilton till Fokusredaktionen

Men för mig har det faktiskt gått en hel evighet, jobbade senast i november. Sedan dess har jag hunnit föda barn, hålla barnet vid liv och tillbringat ett par månader i Asien. Har inte hängt med i nyheterna alls, knappt läst en tidning sen i höstas.

För exakt en vecka sen skrev jag däremot in mig på ökända Bangkok Hilton - ett av världens mest beryktade fängelser. Fick sitta på en pall och prata i en sprakande telefonlur. En meter framför mig: livstidsdömd ectasysmugglare.

36-årige Michael från Polen gav en fascinerande inblick i livet där "blåskjortorna" (fångar som knäcker extra som spioner på andra fångar) styr och han berättade livfullt om samurajerna - "som man inte ska låna pengar av",  och om hur äckligt det är inne på fängelsesjukhuset.

Otvättade lakan, om det alls fanns några, sprutor som delades av alla, frånvarande läkare och överfulla salar. I sängen intill honom låg vid ett tillfälle en patient svårt sjuk i sista stadiet av AIDS. Han hade oturen att dra sitt sista andetag en lördag. Otur för rumskompisarna i alla fall. För där blev kroppen liggande i den nära 40-gradiga värmen ända till måndag eftermiddag.

När kroppen äntligen transporterades bort kom en sköterska som mycket bristfälligt torkade av britsen och så in med nästa sjukliga fånge.

Men denne polske knarksmugglare var trots sin genomvidriga vardag förvånansvärt uppdaterad på nyhetsläget utanför, långt mer än jag, nyhetsreportern, är. Hemligheten: Han läser både Newsweek och Time. Varje vecka. "No matter what", som han sa.

Kände plötsligt lite att jag inte längre kan skylla min dåliga nyhetskoll på att jag inte "hunnit", för jag varit föräldraledig.